Sedan den 7 maj i Berlin och den 6 juni i Augsburg ges besökare återigen möjligheten att titta på Gunther von Hagens omstridda anatomi-utställning ”Körperwelten”/”Body Worlds” (kroppsvärldar) bestående av döda kroppar. I båda städerna har även den här gången kyrkan demonstrerat häftigt under mottot ”Låt de döda vila i frid”. Man motsäger sig att en död människa förvandlas till ett objekt eller konstverk.
Den omstridda vandringsutställningen Körperwelten har existerat sedan 1996. Grundare är den tyske anatomen Gunther von Hagens, uppfinnare av metoden plastination som blivit hans främsta verktyg för att skapa konst av döda kroppar. Kortfattat går metoden ut på att torka lik, stoppa förruttnelsen och sedan preparera dem med plast. Enligt von Hagens själv har plastination varit medelpunkten i hans liv sedan 1977.
Gunther von Hagens
Gunther von Hagens är utan tvekan en mystisk person med sitt spöklikt bleka ansikte, svarta kläder och hatt. Han har många motståndare och hans arbete har skapat ramaskrin över hela världen. Man ifrågasätter att personer i livet verkligen ger sitt tillstånd att ställas ut på det här viset. Man diskuterar över etik och moral. Von Hagens, som av många även kallas ”Doktor Tod” (Doktor Död) viftar bort dessa funderingar med att samtliga lik härstammar från människor som vill ge sitt bidrag till förståelsen för människokroppen. Och hans lik-shower lockar mängder av besökare. Över 27 miljoner människor har besökt någon av de sammanlagt sex Körperwelten-utställningar, sex miljoner bara i Tyskland.
Jag är en person känd för min nyfikenhet. Därför var jag bara tvungen att köpa en biljett när lik-spektaklet kom till München 2004. Visst var det fascinerande att stå framför döda människor och titta in i deras kroppar, se hur musklerna är uppbyggda, förstå hur organ fungerar. Samtidigt måste jag medge att jag upplevde det som ganska påfrestande att möta blickarna av dessa utställningsobjekt, som en gång varit människor precis som jag och nu står frusna i olika positioner hämtade ur människans vardag. Jag minns liket av mamman med det döda barnet i magen. Den anblicken fick mig att må riktigt dåligt. Men det jag kanske reagerade mest på var besökarna. Många gick nämligen nära och luktade på liken – som om de trodde att de skulle lukta just lik. För mig skulle det vara otänkbart att lukta på någonting som är dött. Där har till och med min nyfikenhet gränser. Yr i huvudet lämnade jag utställningen. Frågan är helt enkelt: Är en utställning av detta slag en plats att lära sig mer om anatomi eller söker sig folk hit för att skrämmas?
2004 sade von Hagens att det inte skulle bli några fler utställningar i Tyskland. Många var därför förvånade över att han tillbaka igen fem år senare. För tillfället sägs han jobba med plastinationen av en elefant som kommer att bli världens största plastinat.
I Augsburg fokuserar uställningen på inre organ och sjukdomar, från skelettet till muskulaturen och barnets utveckling i livmodern. I Berlin visas människan i olika stadier av livet.
En död man med huden i hand.
Liken visas upp i naturliga situationer i livet. Här en saxofonspelare.
Ett pokerspel.
- Flamencodansare
Copyright foton: Gunther von Hagens, Institut für Plastination, Heidelberg, www.koerperwelten.de