© 2009 Linda Rentner-klein

Ung i ett gammalt samhälle

Förundras ni inte ibland över hur hela samhället kan speglas i några få dialoger ute på gatan? Nyligen slog det mig riktigt ordentligt.
Jag gillar barn och ungdomar. Jag tycker det är uppfriskande med lite liv och skrän i den vuxna vardagen. Mig gör det inget när de spelar musik på högsta volym på mobiltelefonerna i tunnelbanan, röker eller åker skateboard där man inte får. Själva grejen med att vara ung är just att hela livet ligger framför en, det är sorglöst och man ska ha roligt. Och visst är jag väl själv fortfarande tillräckligt ung för att minnas hur viktigt det var att skyla över den där läskiga osäkerheten med en tuff attityd.

Visst har väl ungdomar i alla tider kämpat mot oförståelsen från generationen före. Det har ju alltid varit ”ungdomen i dag”. Men det måste vara extremt svårt att vara barn eller tonåring i Tyskland i dag. Tyskland har en åldrande befolkning. Sedan 1972 dör fler än det föds. Medan vi i Sverige räknar med att befolkningen ska öka till 10 miljoner år 2027 pekar den tyska trenden neråt. Redan 2025 kan befolkningen ha krympt under 1939 års nivå och 2050 kommer det att finnas dubbelt så många 60-åringar som nyfödda.

Och tro mig: Man märker av den här utvecklingen. Man känner av den ute på gatan, på TV, överallt. I Sverige är det vanligt att en tjej i min ålder har tre barn, personalen i mataffärerna är ung och barnvagnarna kör om varandra ute på stan. Här nere är det tvärtom. Pensionärerna är överallt. Det går knappt en dag utan att man måste lämna plats på spårvagnen eller irriteras över att det körs 30 på en 50-väg. De finns överallt. Många är snälla och söta, men lika många är bittra och hatar ungdomar. Själv har jag mer än en gång fått en armbåge i sidan av något russin som ville gå på bussen före mig. Värre är att gå av bussen. Pensionärerna här är ofta rädda att lämna plats åt dem som ska gå av – tänk om de inte kommer på igen bara för att de stigit ur för att ge plats? Därför står de som tjocka proppar i dörröppningen och orsakar både förseningar och irritationer. Men diskussionerna slutar oftast med ett ”dagens ungdom” och därmed är allt sagt.

Och lyssnar man på just diskussionerna i bussar och tåg blir det hela nästan lite väl ledsamt.  Jag har varit med om tanter som skällt ut mammor för att barnen (i treårs-åldern) är för högljudda och knuffas i tunnelbanan, andra tanter som hotat barn med polisen för att de ätit chips på gatan, barn som klagar över att de inte har någonstans att spela fotboll i kvarteret för att gubbarna och tanterna alltid klagar, citat: ”Man får inte röka eller dricka och håller man på med sport är det lika illa. Aldrig är de nöjda.”

Pensionärerna är en köpstark grupp i samhället. Marknaden är väl snart större för lyxkäppar än leksaker. Jag tycker det är ok, samhället förvandlas hela tiden, jag kommer själv om några år vara en i den grå massan. Det som stör mig är att man inte låter barnen och ungdomarna ta sin plats. Det är ju de som är framtiden.

Jag avslutar med ett citat från spårvagnen sist.

Pojke 1: Jag såg i tidningen om en tant som fyllt tuttarna med plast.
Pojke 2: Hur såg det ut?
Pojke 1: Inte klokt. De var jättestora.
Pojke 2: Varför gör man det?
Pojke 1: Ingen aning. 

Visst är det härligt? Jag vill ha mer av den här logiken i samhället. Hmmm …. man måste kanske börja fundera på att skaffa barn ändå! ;)

Foto: © Paul Marx / Pixelio

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>