Det bästa med utflykten till Starnberg var förstås att slungas tillbaka i minnets kosmos till familjesemestern på Gotland 1985. Tydligen har varken tält eller husvagnar förändrats ett jota sedan dess. Vid Starnberger See finns en hel liten trailer park med rabatter, förtält och jäsande, rödbrända pensionärer som spelar backgammon och dricker bubbelvin med varandra.
När jag var liten var vi flitiga tältare. Två vuxna och dåförtiden två barn i ett femmannatält, ni vet ett sådant där man bygger upp av en byggsats med tio tusen stålpinnar. Man duschade i duschrum, diskade i en ränna med andra tältare och ringde till mormor och morfar från mynttelefonen i kiosken, där man köpte klassikerglassarna laktritspuck och sandwich. Det luktade fuktigt gummi och sovsäcken var småblöt när man vaknade, man tassade genom daggvått gräs för att hämta kranvatten och man åt konserverade köttbullar som värmdes på gasolkök. Så semestrade vi 80-tals-familjer som varken hade det jättebra eller jättedåligt ställt. Vi som visste att gräset inte är grönare på andra sidan staketet – eller på Mallorca. Jag och min familj har sett det mesta av Sverige. Vi var på semester i stuga, tält och husbil. Vi har betat av samtliga äventyrsland, lokalmuséer och sevärdheter. Vi vet precis vilken dag och vilken tid man som bäst åker till Ullared för att slippa värsta köerna och framför allt vet vi hur man hittar varandra efter att alla tappat bort sig på Ullared – och det utan mobiltelefon. Jag tror få barn som föds i dag kommer att få samma genuina national-, regional-, eller lokalkännedom som jag och min generation.
Hehe! Jag är faktiskt så gammal att jag kan se mig själv som en talist med ett årtal framför och tala om ”min generation”. Kom igen 90-tals-pluttar! You’re up next!