Ofta himlar kompisarna i Berlin med ögonen och klagar över att caféerna i Prenzlauer Berg helt enkelt är överfyllda med lattemammor och barnvagnar. Vi tillhör ju generationen kvinnor som helt enkelt får barn supersent och visst är man väl kanske rädd för att klockan ska sätta igång och ticka om man plötsligt vill ha en massa barn barn barn. Eller så är det bara ovant att närma sig 30 och se sin värld bli invaderad av småfolket.
Hur som helst var ”baren” Josefo (Westendstraße 29) jag och Annika skulle testa inte någon bar utan ett litet typiskt myscafé med kvartersfolk i blandade åldrar. Ungefär hälften av gästerna var under 10 år. Som underhållning hade man hyrt in ett grekiskt (ganska lamt) band som spelade melankolisk folkmusik samt en bayersk popsångare i övre medelåldern utklädd till indian (!).
Annika och jag tittade på varandra. Båda tänkte samma sak: Prenzlauer Berg i München. I München går det nämligen lite mer posh till. Inte så här i alla fall. Området Westend är förvisso inte något trendträsk utan kanske bättre beskrivet som sömnigt med potential. Josefo var dock lite väl sömnigt för vår del – fejkindianer till trots.