Jag snokade runt en stund på bokhandeln Hugendubel i går. Brukar hålla mig lite uppdaterad på bokfronten (jag älskar att läsa). Som vanligt var det mycket svenskt. Henning Mankell ligger sexa på bestsellerlistan med sin Daisy Sisters. Inte speciellt förvånande, det ligger alltid en massa svenskar på den där topplistan.
Slår man här på någon av public-service-kanalerna på TV en fredag kväll är det Beck-filmerna som gäller för hela slanten. På bokhandelns avdelning för kriminalromaner är det svenska författare som fullkomligen regerar med dignande bokbord. Henning Mankell, Åke Edwardsson, Lars Gustafsson, Stieg Larsson, Liza Marklund, Camilla Läckberg, Håkan Nesser är heta namn i Tyskland. Kriminalromanerna från Sverige har blivit så stora att de numera utgör en egen genre som kallas Schweden-Krimis.
Den senaste hypen kring de svenska deckarna blommade upp runt 2007. Och medierna hakar på. Man har stenkoll på pajkastningen mellan Camilla Läckberg och Lars Gustafsson eller att Håkan Nesser håller de flesta av böckerna för skräp. Det finns till och med tyska författare som rider den svenska deckarvågen och låter sina böcker spela i Sverige.
Jag misstänker att en stor del av framgångarna i Tyskland helt enkelt har att göra med det enorma allmänna intresse för Sverige här nere. Ibland känns det som om Sverige har en speciell plats i hjärtat på varenda tysk. Man har varit där, man går en svenskkurs, man vill åka dit, man vill flytta dit, man träffade en gång några supertrevliga svenskar och hade så roligt … osv. Bara ordet Sverige får många att dra på smilbanden.
Det är bara att lyckönska alla författare som får ta del av kakan.