Häromdagen cyklade jag förbi Marienplatz. Som vanligt var det liv och rörelse. Här startar stans stora gågata Kaufingerstraße och här ligger det otroligt vackra rådhuset.
Här flockas också turister med kameran i högsta hugg. För visst är det så – en genomsnittlig turist är ute efter att beta av sevärdheter, oftast på alldeles för kort tid. Eiffeltornet, Frihetsgudinnan, Markusplatsen, Röda torget … varje stad har sina must sees. Münchens största sevärdhet tar tyvärr priset för världens absolut tråkigaste. Ja, så trist att jag rent av tycker synd om de stackars turrisarna som står på Marienplatz och förväntansfullt kikar upp mot rådhusets klocktorn.
I rådhustornet finns nämligen ett väldigt berömt … jo … hundraårigt … gäsp … klockspel. Varje dag klockan 11, 12 och 17 börjar en samling figurer snurra, ackompanjerade av klockornas entoniga pling-plong-musik. Det som utspelar sig i snigelfart där uppe är något så spännande som Münchens historia, något jag misstänker att få turister verkligen förstår. Otroligt tråkigt helt enkelt. Med migränmusik på köpet. Snälla avskaffa detta tråkeri som mitt älskade Münchens jätteattraktion. Kan man inte hänga över en fin bild eller så?
Det tröstar mig dock att turistflocken säkert får det riktigt roligt när de efter klockspelet drar vidare mot Hofbräuhaus ett stenkast längre bort, i gamla stan. Hofbräuhaus får nämligen högsta betyg av mig.
Prosit (skål)! 
Turister som spänt väntar på att klockspelet ska dra igång.