Hela sommaren har det spöregnat i München. När jag åker till Sverige blir det däremot kanonfint väder där nere: Pensionärerna dör av hettan och kompisarna grillar ute vid sjöarna eller får för sig att sticka till Malle över helgen för att stan kokar. Jo, det har hänt massor av gånger förr, det spelar ingen roll när jag åker.
Men även fast det är himla kallt och ruggigt här uppe finns det ljuspunkter. Som att hälsa på mormor och morfar i sommarstugan när molnen spricker upp och solen kikar fram. Det är något magiskt med rött trä och vita knutar. Min barndoms vackra Sverige.