© 2009 Linda DSC02080_klein

Vad i Tyskland jag saknar när jag är i Sverige

Tyskland och Sverige är två länder som kan vara både väldigt lika och samtidigt väldigt olika. Jag älskar båda länderna.

Det finns många svenska saker och företeelser jag saknar i min tyska vardag, t.ex. allemansrätten, vänliga affärsbiträden, tunnbrödsrullar, fikabröd, hjortronsylt, myndigheter som använder Internet, mataffärskassor med långa rullband, kilometerlånga hyllor med lösgodis osv osv.  

Så här mitt uppe i sverigesemestern kan det vara på sin plats att lista några sakar jag spontant saknar åt andra hållet:

- Servicen. I Tyskland behöver du aldrig stå med plastbricka och köa för att köpa mat. Det serveras alltid vid bordet oavsett prisnivån på restaurangen eller caféet. Jag vill helt enkelt inte hämta kaffet själv. Jag är bortskämd. Hehe … är det därför jag har fikat  och blivit servad nonstop hos familj, släktingar och vänner sedan jag kom till Sverige? En stor tacksamhetskram till er alla!

- Biergärten. Värmen från träbänken, den blåvita duken framför mig på bordet, de salta jättebrödkringlorna, den kalla ölen och sorlet som stiger från flera hundra glada människor. Suck … jag bara vet att svenskarna skulle stormtrivas att sitta på Biergarten sommaren igenom. Man kan nog jämföra Biergarten för bajrarna med engelsmännens pubar. Vardagsrum som flyttats ur hemmet helt enkelt.

- Alkoholkulturen. Det är inte fult att dricka alkoholhaltiga drycker. Det var munkarna som började brygga öl och exempelvis i Bayern räknas starköl snarare som livsmedel än alkohol. När det i Sverige ibland verkar som att folk har som mål i sig att bli riktigt fulla, är man i det tyska utelivet helt enkelt ute efter att ha roligt. Redlösa människor är inte alls ett lika vanligt inslag i den tyska lördagskvällbilden som i Sverige. Och att ta en starköl till lunchen är ett stort ”na und?” Man är inte alkis för det. Det är dessutom fantastisk att slippa Systembolaget med sina blängande securitas. Vin, öl och sprit säljs i alla mataffärer.

- Smörandet för kunder. I Tyskland vill man hålla sig väl med sina kunder. När jag checkar in på Lufthansa får jag exempelvis inte skäll för att väskan ”nästan väger för mycket”, vilket jag har fått på SAS. Den svenska principen att ingen är bättre än någon annan är i grund och botten en bra grej. Men när jag checkar in efter min bröllopsresa vill jag inte ha en lång åthutning för att jag med min jätteväska kommer att sabba ryggen på bagagepersonalen och att jag hade fått packa om den om den vägt bara ett halvt kg mer.

- Mina stammställen. Jag saknar de fina caféerna och barerna i München. Viktigast är nog Hey Luigi i Glockenbach. Jag bara älskar det stället. Maten är inte fantastisk, men det är drinkarna – och människorna.

DSC02079_klein

DSC02080_klein

DSC02082_klein

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>