© 2009 Linda Babyarm_klein

Tvåspråkighet – en barnvakts funderingar

I går kväll var jag något så ärofullt som barnvakt åt min svenska kompis Karins son Thor, 4 månader gammal. Jag har inte så mycket erfarenhet med barn, men jag gillar de små varelserna. För snart ett år sedan föddes t.ex. min systerson Max och den krabaten har verkligen stulit mitt hjärta. Även lille Thor är ett mönsterbarn, slöt sina söta ögon och somnade in nästan med en gång utan att skrika. Hjärteknipande!

Jag kan inte låta bli att tänka på hur det är att uppfostra barn tvåspråkigt som det kommer att bli i Thors fall. För barnet är det förstås en fantastisk gåva. Språk blir ju bara allt viktigare i arbetslivet. Lycko de barnen som föds i dag med t.ex. kines till mamma och fransman till pappa samt växer upp i Ryssland och går på internationell, engelsktalande skola. Hihi! Snacka om att optimera!

Men det kan nog vara ganska komplicerat för föräldrarna. Ta exempelvis mitt fall. Min man är tysk, men med ryska som modersmål. Jag är svenska. Sjävklart skulle det vara roligt att kunna ge eventuella barn i framtiden tre språk med i bagaget. Men jag undrar om det inte skulle vara jobbigt i vardagen. Jag förstår ingen ryska, min man ingen svenska. Vårt gemensamma språk är tyskan. Skulle det inte bli konstigt om en förälder pratar med barnet och den andre föräldern inte förstår? Hmmm … tänk vilka komplicerade två-mot-en-situationer det kan uppstå då. Lättare måste det ju vara om föräldrarna åtminstone förstår det andra språket. Som i Thors fall: hans duktige pappa har minsann satt sig i skolbänken och pluggat svenska.

Nåja … man får väl tänka på barnens skull (om man nu skulle få några). Jag hade nog gärna fått ett språk till gratis. Och kanske det faller sig naturligt. Jag har svenska kompisar i Schweiz som pratar både tyska och svenska hemma och sonen får spisa franska på dagis och på TV. Det finns kanske inga problem, bara lösningar.

Bild: © Hilde Vogtländer/ www.pixelio.de

2 Comments

  1. bjölsie
    Posted september 16, 2009 at 15:50 | #

    Du talar osvenskt :) heller.
    Det är därför vågade jag svara dig och skulle säga att… den som kan lite mer i språken har mkt bredare syn på sak-o-ting. Nånstans läste jag att den bästa åldern för barnet är innan 5 år, dom är som svampar :) stoppar i sig alla möjliga ljuder och har det verkliga inresset att veta-o-förstå.
    Jag började lära mig svenska för 6-7 år sen jag blev kär i… (svenska språket låter lockande), men hennes släktan var de svennista av alla dalaläningar ;) Nu är jag hemma.
    Du, jag skulle råda dig ett par blogg som orkar tänka internationellt oxå :)
    http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.7809739
    http://elinaelinaelina.blogspot.com/
    Ha det så bra och hälsa då på sin man: с сердечным приветом из матушки России (med den härliga hälsan i från mammi Ryssland)

  2. Linda
    Posted september 16, 2009 at 15:57 | #

    Det låter himla bra det där med att barn är som svampar. För visst är det superviktigt med språk! Tack för blogg-tipset också! :)

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>