© 2009 Linda Münze_klein

Fenomenet snåljåpar

Här i Tyskland säger man att fok från Schwaben (del av Bayern och Baden-Württemberg) är snåla.

En kompis ringde häromdagen och berättade om ett besök av vänner från just Schwaben. Tydligen hade de levt upp exemplariskt till schwabenryktet och snyltat sig fram på alla möjliga sätt en hel helg.

”Typisch Schwaben”, suckade min snälla kompis.

Hela Skottland har snålstämpel. I Sverige säger vi att smålänningarna är snåla, här är det schwaberna. I andra länder har man säkert också utsett snålregioner. Jag har svårt att tänka mig att hela regioners mentalitet skulle kunna tendera till snålhet. Sådana stämplar har ju mer sina rötter i fattiga bygder och dåliga tider, då folk var tvungna att snåla om resurserna. Självklart lever sådant kvar. Men om man bortser från att generalisera utifrån bostadsortardagssnålhet finns överallt. Och när man tänker efter det väldigt konstigt. För just vardagssnålhet slår ju mot dem man har i sin närhet … och dem värnar man ju för det mesta om.

För ett tag sedan satt vi ett gäng och diskuterade pengar. Då visade det sig att alla hade sina historier om möten med extremsnåla människor: Folk snattar shampo från sina lägenhetskompisar och fyller flaskorna med vatten, andra åker och bor gratis hos vänner och ska ändå ha betalt för att de vid ett ynka tillfälla inhandlar en limpa. Ytterligare andra glömmer plånboken hemma misstänkt ofta eller lånar pengar och ”glömmer” att betala tillbaka. Det värsta som finns är ju konstigt nog att tigga tillbaka pengar. Av någon konstig anledning skäms man. Man känner sig snål när man ber att få tillbaka småsummor.

Jag tror att problemet är att folk inte får ut någon glädje av att ge till någon annan. Och att detta ofta går till överdrift: Man går över gränsen och utnyttjar andra istället. Vi lever i en värld som bara blir mer och mer egoistisk och självupptagen. Varför bjuda någon på kaffe när man kan lägga de 30 kronorna på sig själv istället – eller se till att den andra bjuden i stället? Det oroar mig. För är det inte en mycket större glädje att göra någon annan glad än att bli glad själv?

SEB utlyste en tävling för några år sedan, där de letade efter den värsta snålhistorian. Visst kan man skratta åt de 13 exemplen, men jag tror tyvärr att de är vanligare än man tror.

Foto: © M. Großmann / www.pixelio.de

3 Comments

  1. Gina
    Posted september 29, 2009 at 14:12 | #

    Jo tack, man känner verkligen igen det s k fenomenet! Tack Linda, underbart skrivet, bra att du betonar detta ämne ;-)

  2. Posted september 29, 2009 at 15:39 | #

    En helt sann historia om snålhet är att min systers kompis stal kaffemuggar från olika kaffer i Stockholm. Nästa gång hon fikade på kaffet plockade hon upp kaffemuggen och tog ”en påtår”, den är några år gammal då påtår var gratis. Inte konstigt att de flesta kaffer idag tar betalt för påtår.

  3. Linda
    Posted september 29, 2009 at 15:42 | #

    What? Sno kaffekoppar och släpa med sig!!! Hur kan man komma på en sån grej??? Tack, Fredrik, för att du delade med dig! :)

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>