Alltid när jag jobbat med att översätta och tala in språkkurser leder det till att jag funderar väldigt mycket över både svenskan och tyskan som språk. Jag kommer alltid fram till att svenskan har en väldigt vacker melodi och att tyskan är världens roligaste språk. Det har jag tyckt sedan man i skolan fick lära sig ”Ich verstehe Bahnhof” (jag förstår järnvägsstation = ingenting). Ideligen stöter jag på nya, lustiga uttryck. Exempelvis blir man i Tyskland gravid inte bara med barn utan även med t.ex. idéer, uppgifter eller projekt. ”Ich bin schwanger mit einer Idee/einer Aufgabe/einem Projekt”. Genialt!
När jag spelar in de svenska fraserna måste jag se till att melodin blir den rätta och verkligen motsvarar hur riktig svenska låter. Då kan jag sitta och mysa och tycka att det klingar så vackert. Ja, inte direkt min egen röst kanske. Men ordslingan i sig. Min man kallar svenska clown-språk och har extremt svårt att lära sig minsta fras. Men jag har hört av många andra att svenskan låter som en sång och ibland tycker jag mig också höra det.
Min chef berättade att just de skandinaviska språkkurserna går väldigt bra. Det finns helt enkelt ett mycket stort skandinavienintresse i Tyskland, folk är fascinerade av vårt lilla pluttland uppe i norr. Så här i kristider drar norskan lite extra också. Norge är ju även för tyskarna ett intressant land att åka och arbeta i.
Jag börjar se fram emot helgen: Ska flyga till Köpenhamn, ta tåget till Helsingborg och hälsa på min kompis Anneli som bor där uppe/nere (beroende på var man befinner sig). Vi har inte setts sedan mitt bröllop förra året.
Foto: © Lizzy Tewordt/ pixelio