Då har jag suttit av mina första timmar på Aufbauseminar. Jag var förstås äldst i gruppen, genomsnittsåldern låg på runt 20. Yngsta man var 17 och hade orsakat en olycka på sin vespa. De flesta hade kört mot rött eller kört för fort, jag var den enda cykelförbrytare. Bredvid mig satt en liten klen pojkstackare som hoppat över en nerfälld järnvägsbom. 370 euro gick det kalaset på.
Mellan 19 och 21:30 presenterade vi oss, pratade om hur man ska bete sig i trafiken (inte köra full, inte spela allan vid ratten, visa hänsyn, stanna vid stopp-skyltar osv), åt snickers och fick läxa: Till på måndag ska vi göra en lista med farliga situationer som vi varit med om i trafiken.
Det värsta är på lördag. Då ska vi åka tre och tre på ”Beobachtungsfahrt”, vilket innebär att en kör i 45 minuter och de andra skriver upp alla fel och brister, vilka sedan ska diskuteras på måndagens seminarum.
Efter Aufbauseminar har man som sagt prövtid i sammanlagt fyra år. Skulle man åka dit igen rekommenderas man att göra en psykologisk utvärdering. Gör man något mer efter det förlorar man körkortet helt och hållet. Det gäller alltså att hålla cykelstyret under kontroll.
Om ni bara visste hur mycket jag lider!