Helt omotiverad gav jag mig i dag på förmiddagen iväg till körskolan. Det var dags för något som kallas ”Beobachtungsfahrt”, vilket innebär att man kör 45 minuter i stan och de andra skriver upp fel och brister. När alla tre har kört sätter man sig på körskolan och diskuterar dessa iaktagelser.
Jag var supernervös. Problemet är helt enkelt att jag kör bil extremt sällan här i stan. München förmodligen är inte bara den tyska stad med bäst tunnelbanenät. Bilförarna här är extremt otåliga, tutar om man bromsar vid gult och HATAR andra bilförare som kör långsamt. Sämsta möjliga förutsättningar för en bilhare som jag.
Så där satt jag i bilen med två 20-åringar som åker bil varje dag. Båda klarade sina 45 minuter perfekt. Sedan var det min tur. Jag var lätt nervös eftersom vi åkte i seminarledarens privata bil samt på eget ansvar. Jag tyckte själv att det gick rätt ok, tills det smällde till vid en trottoar. Det var tyvärr en av fälgar som tog lite stryk. Hoppsansa! Jag vet fortfarande inte om det var ett skämt eller inte att jag måste betala för det. Hilfe!
Sedan hade vi utvärdering på eftermiddagen, där mina medförbrytare fick ge respons på min bilfärd. Där fick jag höra att man märker att jag är en ovan bilförare, att jag körde ryckigt, missade någon högerregel samt gjorde riktiga ”legokurvor”, vilket i princip innebär att man svänger grovt och kantigt. Ehem! Upplyftande så in i norden på en lördag förmiddag va! Nåja, de hade ju faktiskt rätt, pojkarna små.
En sak jag däremot inte hade någon lust att sätta upp på mitt konto kom från seminarledaren. Han menade att jag ”gnällde för mycket”. Och så härmade han mig!!! Jag avskyr när folk härmas! Därför började förstås att argumentera om huruvida jag gnäller eller inte (självklart är jag extremt missnöjd med hela den här situationen, men han framställde det som att jag klagade hela tiden). Utan att gå in för djupt på detaljer erkänner jag att jag var rätt otrevlig mot honom. En bra jämförelse skulle nog vara med en 14-åring som på vintern inte vill sätta på sig en mössa när han går till skolan. Det var den känslan som satt i bröstet när han kritiserade mig. Lite barnsligt och pinsamt liksom.
Nu har jag tre sittningar kvar innan jag får intyget. Och en sak har jag bestämt mig för: Jag ska skaffa bil nästa år. En kaputt liten sak som jag kan köra sönder och samman utan att det gör något. Här ska övas upp lite Gefühl för den stora konsten att köra bil i en aggressiv tysk stad.
Jag hade faktiskt tänkt att söka till TV-showen Der Checker (se bild). Programmet går ut på att köpa en bil till någon nybörjare som inte har den blekaste. Checkern letar upp en massa bilar och förhandlar ner priset med hjälp av sina expertkunskaper vad gäller rost, kilometer, olycksskador, värde osv. Perfekt för mig. Och jag lär vara perfekt för dem som kontrast: svensk nästan-30-tjej behöver billig bil att eventuellt kvadda.
Mitt humör i dag skulle jag vilja beskriva som mörkblått.