DE(MUC)

Som alltid när jag precis har varit hemma i Sverige kommer jag på saker som är lite bättre i Sverige.

En sak jag alltid irriterat mig på här är att det inte finns några ordentliga köksmått. Hur kan man laga mat utan exakta mått?

I de tyska recepten pratar man förvisso om matskedar och teskedar och gram, men de där underbart praktiska deciliter-, matskeds-, och teskedsmåtten i plast existerar bara på IKEA och jag tappar bort mina hela tiden.

Tyskar bakar/lagar alltså mat med hjälp av köksvåg, mätbägare och vanliga skedar. Men skedarna är ju olika stora, vilket gör att mina recept smakar efter vilken sked jag använder. När svenska recept klart och tydligt ger den exakta instruktionen kryddmått pratar man på tyska om en Prise, vilket betyder ungefär ”ett uns” eller ”det som får plats mellan tummen och pekfingret”, vilket för mig är rätt godtyckligt – alla har ju olika stora fingrar. En Schuss är så mycket som kommer ur en flaska när man ”snabbt vickar på den”. Sedan har vi måtten pund, kopp, kaffesked … suck. 

Som jag redan påpekat flera gånger är jag ingen stjärna i köket. Därför är jag i ett stort behov av recept och ordentlig vägledning. Det fungerar inte så bra utan de där vita plastmåtten som finns i varje svensk kökslåda.

Min man skakar som vanligt på huvudet.

”Du behöver inga sådana där konstiga mått”, säger han. ”Man kocht doch nach Gespür”.

Laga mat med känsla? Bah …

Foto: © Jürg Adler/ pixelio