Jag är faktiskt riktigt trött på kylan. Alla mina kläder är för kalla och de enda skorna jag känner mig bekväm i är mina Moon Boots. Daisy kommer till Tyskland med snö och starka vindar. Paniken är given.
Medierna skriver spaltmeter om alla olyckor på Autobahn, sjukhusen sägs tampas med dubbelt så många skador som förra året på grund av halkolyckor, flyg ställs in på löpande band, flyg som inte ställs in halkar av startbanan och människor hamstrar livsmedel som om de skulle befina sig i krig. I går såg jag på nyheterna om hur människor i Hannover stormade en stormarknad för att köpa konservburkar, färdigrätter, pasta och salt. På många ställen är saltet slut i butikerna. Eftersom alla byggmarknader har slut på vägsalt köper folk nämligen vanligt matlagningssalt och slänger på garageuppfarten. Till och med kälkarna för barn är slutsålda, vilket nämndes i samma katastrofreportage. Man funderade till och med på att ställa in invigningsceremonin ”Kulturhuvudstad 2010″ i Essen på grund av vädret.
Men här skakar till och med min snöovane man på huvudet. Han har ju upplevt hur det är uppe i Sverige för tillfället. Mormor berättade i dag om -22 grader i uppsalatrakten och inte tusan hindrar det morfar från att åka till sommarstugan och mata småfåglarna. I Tyskland ”tampas man” med temperaturer som i alla fall i dag inte sjunker under -10. Kom igen nu!
Min enda utflykt i kylan var besiktningen av lägenhet nummer 2, vilket var helt bortkastad tid. Den var hemsk. Passande till vädret lägger jag nu flyttplanerna på is till i vår.
Foto: Pappas bakgård för någon dag sedan (lägg märke till poolen)