© 2010 Linda Zimmerfrau_klein

Urgammal gesälltradition som lever kvar i Tyskland och Schweiz

På bilresan genom Schweiz i går fick jag syn på något jag inte sett på ett bra tag: Gesäller på valsen. Nu är det väl knappt någon i Sverige som vet vad detta är. Traditionen är nämligen i princip utdöd i Skandinavien.

Att som gesäll ge sig ut ”på valsen” är en medeltida tradition som var som starkast under 1800-talet, då valsen var en viktig del i hantverksutbildningen. Unga hantverkare (gesäller) som avslutat sin utbildning med ett gesällprov ger sig ut i världen på vandring. De tar ströjobb här och där, sover där de för tillfället får logi och tar sig på detta vis genom världen under en viss tid. Förr var denna vandring en förutsättning för att en dag bli mästare. Tanken var att gesällerna skulle lära känna nya arbetsmetoder samt nya regioner och länder. Varje yrkesområde hade sina föreskrifter om hur länge man skulle vara borta. Två till tre år var och är det vanliga.

I dag lever traditionen kvar i Tyskland och Schweiz. 2005 var mellan 600 och 800 gesäller i Tyskland ute på vandring. Man känner igen dem på en gång: Hög, svart hatt, vida byxor, vita skjortor, väst och med sina få tillhörigheter i ett tygknyte. Med sig har de unga hantverkarna en vandringsbok, där de städer de besökt skrivs upp med stadssigill.

Många bär en guldring i örat. I gamla tider var denna allt gesällen hade av värde och om det hände gesällen något användes ringen till att bekosta en ordentlig begravning. En gesäll som bröt mot vandringsreglerna fick ringen riven ur örat, vilket skulle varna andra från att gå samma väg. Härifrån stammar det tyska ordet Schlitzohr (skurk)

Det finns en hel del regler som måste uppfyllas för att få ge sig ut på valsen: Man måste ha klarat sitt gesällprov, man får inte vara gift, ha barn eller skulder. Valsen får nämligen inte missbrukas som flykt undan ansvar.

Gesällen får inte vistas inom 50 kilometer av sin hemort. Han får inte heller äga något transportmedel. Enligt reglerna måste han gå till fots eller lifta. Buss och tåg är inte förbjudet, men ses inte så gärna.

Med industrialiseringen förlorade de traditionella hantverken allt mer av betydelse. Få av de gamla mästarna behärskade de nya kraven. Ändrade regler underlättade dessutom anställningen av okvalificerade arbetare som utförde delar av det gamla hantverket. Företagen specialiserade sig allt mer. Lärlingarna och gesällerna blev färre och färre. Högskolor avlöste den gamla traditionen att ge sig ut på valsen.

Ibland ser man ändå de här lustiga människorna med sina hattar, gammalmodiga kläder och knyten stå längs vägkanten och lifta. De ser alltid glada ut. Jag måste medge att jag beundrar deras ork och kraft att under flera år vara borta hemifrån och jobba sig fram.

Foto: © Karl-Heinz Laube/ pixelio

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>