Nu börjar jag faktiskt sakna Sascha. Först på tisdag får han komma hem från sjukhuset. Vi mailar lite, han får ju inte prata så mycket. Och så var jag där en sväng i dag och drack te på sängkanten.
Som tur är har jag något annat sött som sällskap i min stora, tomma säng. Än så länge räcker förrådet mamma skickade. 