Jag vet inte om det är den nalkande post-ålder-med-en-tvåa-först-perioden som börjar göra sig kännbar i kropp och knopp hos mig eller om det är den extremt långa vintern med dålig sömn som är orsaken. Faktum är att jag känner mig så där riktigt slutkörd och hängig. Ni kanske vet när man känner att allt är tråkigt, alla kläder sitter illa, bad-hair-days avlöser varandra och man är trött så in i Norden. Så känner jag mig just nu.
I alla fall har jag bestämt mig för att köra en kur som jag gjort en gång förut och jag faktiskt tycker fungerar, nämligen en syra-bas-balans-kur. Jag har en distans-kosmetolog som jag kallar henne. Hon heter Barbara och bor i Hamburg. Vi kom i kontakt för massor av år sedan när jag var på jakt efter en viss typ av enzym-kosmetika som inte går att få tag på i München. Sedan dess håller vi kontakt och diskuterar hudvård och matvanor. Det var Barbara som gav mig tipset om att ställa om maten så att jag får i mig mer basiska livsmedel.
Syra-bas-balansen är rätt stor här nere. Större än GI skulle jag vilja säga. Medan varenda vanlig svensk veckotidning är en orgie i GI-recept finns det i tyska tidningar och på tyska hälsokostaffärer och apotek mängder med produkter i syra-bas-väg. Och lätt att komma ihåg är det: Bananer, potatis och majs är de basiska kolhydraterna och därmed kroppens bästa vänner.
Min man är djupt övertygad om att detta är hokuspokus. Jag håller med honom om att kanske inte allt är vetenskapligt bevisat, men matråden man får är nyttiga och jag mår väldigt bra när jag lever efter den här principen. Så i morgon bitti kör jag igång med en riktigt basisk tvåveckorskur. Fruktsallad med grädde och mandlar till frukost, sallad till lunch, potatisrätter till middag och massor med fruktmellanmål. Ja, man har väl dött av värre.
Och snö eller inte: Jag ska banne mig pallra mig ut lite oftare när jag faktiskt har en vacker slottspark bara 100 meter från dörren.
Det här måste vara det absolut tristaste blogginlägget jag gjort i min karriär som bloggare, men för er som orkat läsa ända hit säger jag helt enkelt till mitt försvar att det är lättare att hålla sig till något om man berättat det för alla man känner! Ehem … med undantag för när man berättar för alla att man ska köpa en söt, liten hund och sedan gör upptäckten att man inte är någon hundmänniska! 
Foto: © Maren Beßler/ pixelio
2 Comments
Här i mellantyskland hängs det också halvsovande över dataskärmar. Idag måste jag köpa en hög med Krapfen, Pfannkuchen, Berliner (kärt barn har många namn) för att hålla mina tre kollegor i kontoret vakna. Jag skyller allting på snön.
Ja, Krapfen skulle inte sitta dåligt. Mums! Men jag har lidit mig igenom en hel kurdag på bara sallad, grönsaker, potatis och frukt och ska försöka att inte ge upp – även fast sockerspökena dansar tango framför ögonen!