Ibland gör man verkligen samma saker hela tiden. Men det är inte nödvändigtvis negativt att göra det. Vi människor är ju vanemänniskor. I alla fall drog jag på mig jackan som har blivit mitt kännetecken den här vintern. Jag inhandlade nämligen under hösten en riktig mulle-jacka. Giovana kallar mig skogshuggar’n så fort hon ser mig. Men den passar så bra att lufsa omkring i när det är svinkallt och yrsnö.
Och i denna rediga skogshuggarjacka knallade jag iväg till Schnelle Liebe igen. I kväll var jag där med min svenska kompis Karin. Och jag beställde förstås samma sallad som i lördags (ni minns väl att jag är en nyttig människa nuförtiden – utan arraksbollar till frukost). Trevligt var det i alla fall.
