DE(MUC)

Att vara journalist tillhör inte alltid de mest glamourösa jobben på den här jorden. Jag förkylde mig riktigt ordentligt i Regensburg i går efter sammanlagt 10 timmar frilufsliv vid Donau. Men fastän jag aldrig frusit så mycket i hela mitt liv var jag rätt lycklig vid dagens slut. Jag var med på en livräddningsövning som organiserades av livräddarorganisationen DLRG tillsammans med polis och brandkår, vilket var otroligt spännande att få vara med på. Innan det hela drog igång på eftermiddagen passade jag, Sascha och min fotograf Simon på att utforska Regensburg, som måste vara en av Tysklands absolut vackraste städer.

Vägen till Regensburg präglades av det vackra vädret vi hade i går: Varenda tysk befann sig på Autobahn för att fly bort från stressen i stan.

Detta innebar förstås att vi stod en hel del i bilkö – Stau som det heter på tyska.

Ungefär en autobahntimme från München dyker de vidsträckte humleodlingarna upp. På bilden fälten i Hallertau. Undrar hur många fat öl som härstammar härifrån.

Regensburg är en anrik stad som fullkomligen kryllar av medltida byggnader, gränder och detaljer.

Steinerne Brücke är den berömda stenbron över Donau.

Jag och Simon på bron.

Anledningen till att Sascha följde med var en lunch på världsberömda Wurstkuchl.

Jag trodde att man lagat korv här sedan 1600-talet, men där hade jag fel. Sedan 1100-talet lagas det Bratwurst i denna lite oansenliga stenbyggnad vid Donau. Mina kläder luktade stekos i morse fastän vi satt ute och åt samt var ute hela dagen efter lunchen.

Här finns i princip bara korv att äta. Man beställer 6,8,10 eller 12 stycken.

Grabbarna var lyckliga med sina bratwurstar och surkål. Jag nöjde mig med att titta på.

Sedan bar det av till en autobahnbrücke, där eftermiddagens övning förbereddes.

Mina två fotografer positionerade sig på bästa plats i hamnen.

Haha … för första gången vågade jag mig på att vara med på samma kort som en polis.

Många intervjuer blev det.

Och mycket action.

Framåt natten var kunde jag inte ens stå upp. Min ljumskar strejkade, vilket jag aldrig varit med om tidigare. Ja, någon karriär som livräddare blir det nog inte för min del. Men vilket otroligt jobb dessa människor gör – helt gratis, på sin fritid. Om alla människor hade som hobby att hjälpa andra skulle världen helt klart vara en trevligare plats.

Nu ska jag kurera min dunderförkylning och sätta igång att transkribera allt material från i går. Jag önskar alla DE(MUC)-läsare världens skönaste söndag.