Vårväder, jo pyttsan. Nu i natt har det snöat så in i Norden igen. På A3:an bildades sex mil långa bilköer i natt och bara i Nordrhein-Westfalen räknade man 337 olyckor. Vår nytvättade bil står ledsen ute på gatan och frågar sig varför vi inte kunde ställt in honom i garaget i går.
Därför är klockan 12 och jag befinner mig i sängen med frukostbricka. Bara tanken på att gå utanför dörren är ångestladdad. Istället pysslar jag med att lära mig tycka om honung. I dag stod de nyinköpta sorterna vildblomshonung och bergsblomshonung på tur.
Det är nämligen så att jag har mäktiga aversioner vad gäller honung. Jag förknippar honung enbart med äckligt honungsvatten som man som barn fick att dricka när man hade hosta. Jag bara ryser när jag tänker på den där otäcka koppen med klibbigt, sötsliskigt vatten. Jag har därför alltid undvikit honung så gott jag har kunnat.
Men egentligen är det ju både gott och nyttigt och perfekt om man vill söta utan socker. Sascha dricker mjölk med honung, brer honung på mackan, sötar teet med det osv osv. Därför har jag börjat testa igenom olika sorter. De flytande fungerar bäst. De där sega sorterna som man måste sleva ur burken får mig nästan att spy. Så till dagens test: Bergsblomssorten fungerade inte alls, den smakar exakt som honungsvattnet gjorde på sin tid. Huga! Vildblomshonungen låg på gränsen med en eftersmak som tyvärr tangerar honungsvatten även den.
Efter många försök måste jag säga att den enda honungen jag kan säga att jag tycker om är akaciehonung som jag köpte för ett tag sedan. Den är lättare i smaken än alla andra och smakar faktiskt jättegott (särskilt på naturyoghurt). Resten ger jag upp.