© 2010 Linda Türkei_klein

Integration: Erdogan ställer krav på Tyskland

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan kräver turkiska gymnasieskolor i Tyskland. Inför mötet med Angela Merkel i Ankara pekar han på språkproblemen hos de nästan tre miljoner turkarna som lever i Tyskland. ”Vi har tyska gymnasieskolor i Turkiet, varför finns det inga turkiska i Tyskland?” frågar han i tidningen die Zeit. Enligt Erdogan bidrar turkiska skolor och universitet i Tyskland till integration.

Erdogan vill även att Tyskland ska tillåta dubbelt medborgarskap. ”Även om man byter medborgarskap kan man inte ändra sin etniska bakgrund”, säger han.

Det här har utlöst heta diskussioner på dagstidningarnas forum. Bl.a. på Welt.de stängde man kommentarfunktionen illa kvick när allt för många trångsynta rasister förevigade sina åsikter i forumet. På frågan om turkiska gymnasieskolor leder till integration svarade 92 procent av läsarna ”nej”.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. För att förstå turkarnas position i Tyskland måste man gå tillbaka en bit i tiden. Turkarna utgör faktiskt den största gruppen utlänningar i Tyskland. Detta har att göra med att Tyskland bjöd in turkiska arbetare i början på 1960-talet. Liknande avtal om arbetskraft hade redan slutits med Italien 1955, Spanien och Grekland 1960 och Marocko, Portugal, Tunisien och Jugoslavien 1963, 1964, 1965 och 1968. Gästarbetarna var viktiga för att bygga upp landet efter sviterna av andra världskriget. Skitjobben var många, arbetarna för få.

Unga, starka, ogifta  personer rekryterades för att fylla luckorna på den tyska arbetsmarknaden, en kortfristig lösning tills landet hade hämtat sig. För många av gästarbetarna var det svårt i början. Uttagningarna av arbetskraft liknade ofta hästköp: ”Ner med byxorna! Öppna munnen” osv. Man kunde inte språket, möttes av skeptis och man saknade familjen där hemma. Kontrakten löpte över två år, sedan byttes arbetarna ut mot nya.

1973 kom ölkrisen och nya ekonomiska svårigheter. Tyskland bestämde sig för att sätta stopp för arbetsemigrationen. Men istället för att återvända till sitt hemland hämtade många gästarbetare sina familjer till Tyskland, som ändå betydde ett bättre liv än det som väntade hemma i Turkiet. På 1980-talet steg arbetslösheten. Det fanns inte längre plats för utländska arbetare i landet. För att bättra på arbetslöshetssiffrorna belönade Kohl-regeringen turkiska medborgare som återvände till Turkiet med finansiellt stöd. Tyska företag avskedade utländska anställda. Den välkomnade inställningen till 1960-talet arbetskraft var som bortblåst. Många kände sig pressade att lämna Tyskland. Upp som en sol och ner som en pannkaka, brukar man väl säga.

Runt 250 000 personer återvände hem, men för många var det hårt, särskilt för barnen som tillbringat större delen av sin skoltid i Tyskland. Hur som helst uteblev den stora utvandringen och i dag utgör turkarna runt 25 procent av de utländska medborgarna i Tyskland.

Det finns mycket fördomar gentemot turkar. Det ser man inte minst i diskussionsforumen där folk spyr ur sig att turkarna bör anpassa sig till tyskarna och inte tvärtom. Integrationen skulle helt klart kunna fungera bättre. Men jag ställer mig ändå tveksam till om turkiska gymnasieskolor leder till integration. Om jag hade barn skulle jag inte vilja ha dem i en svensk skola här i Tyskland. Så fort man kategoriserar och grupperar människor uppstår en massa hat och fördomar. Jag minns väl invandrarklasserna på min grundskola i Sverige. De hade aldrig rast samtidigt med oss svenska barn. De enda gångerna svenska och utländska barn hade kontakt var när man slogs på helgerna. Det var på ”Hela-Sverige-strategins” tid, då flyktingar skulle spridas ut över hela landet och gärna hamna långt ute på landsbygden där man inte såg dem för all skog. Och där möjligheten till sysselsättning var lika med noll. I vårt samhälle kördes de ihop i några trista tegellängor allihop, där bara invandrare bodde. Ett integrationens stolpskott.

Därför avfärdar jag i allmänhet förslag, där olika grupper åtskiljs.

Vi får väl se vad Frau Merkel har att säga om Erdogans förslag. Kanske hon väljer att leda in samtalet på EU-politik istället.

Foto: © Thommy Weiss / pixelio

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>