I går regnade det hela kvällen, vilket var jättemysigt. Regn är ju det bästa jag vet och jag har verkligen saknat droppljudet på fönsterrutan den här långa, kalla vintern. Men nu är det vår och temperaturen går upp och ner hela tiden. Och regn avlöser sol. Härligt!
I dag gjorde jag något jag egentligen brukar undvika: Jag var på söndagspromenad i slottsparken. Massor med folk förstås – hundägare, joggare, rullatortanter, barn med stödhjulscyklar, glassätande kärlekspar och så Nordic Walking-fraktionen förstås (stavgång heter Nordic Walking här nere). I vanliga fall försöker jag promenera på konstiga tider och vid konstiga väder så att man får vara ensam med naturen och tankarna. Men i dag kryssade jag mellan andra hurtbullar.
Som tur är har jag mina små rundor, dit i alla fall turisterna inte hittar.
Små vårtecken här och var.
München är en riktig parkstad. Jag knallar för det mesta runt i slottsparken därför att jag bor precis runt hörnet, men det finns förstås många fler parker att upptäcka. Om man besöker staden får man inte missa stadens stolthet Englischer Garten, som är över fyra kvadratkilometer stor och därmed en av världens största parkanläggningar. En annan highlight är Olympiaparken med sin berömda arkitektur. Det var ju här kungen lärde känna Silvia när det begav sig på 1970-talet. Olympiaparken är perfekt för att åka rollerblades eller skateboard. Min favoritpark av det mindre slaget är lugna Luitpoldpark, i västra Schabing. Den planterades som present till den bayerska prinsregenten Luitpold på hans 90-årsdag 1911. 90 lindar planterades till hans ära. Efter andra världskriget staplade man bombade husrester i parken, vilka i dag bildar en 37 meter hög kulle.