© 2010 Linda Bauma1_klein

Nu blir det mässa för mig igen

Jag ska på mässa i slutet på månaden och jag måste säga att det var riktigt länge sedan sist.

Tyskland är för många en obligatorisk adress vad gäller mässor av alla de slag. Några av världens största organiseras i mäss-meckan som Hannover, Düsseldorf, Leipzig och München. Jag har varit på en hel del både spännande och tokiga mässor särskilt under min tid som PR-konsult då jag hade en hel del kunder inom teknik-branchen. Vad sägs t.ex. om att hänga en hel vecka på bryggerimässan BRAU-Bevialei Nürnberg, där allt handlar om ölproduktion? Jag minns att jag promenerade runt mellan mina pressmöten och kollade in allt från supermoderna ölfat och produktionsmoduler till funktionella bardiskar och montrar med de senaste ölmattorna. Hum-di-dum-di-dum …  

Tryckpressar, videspel, mobiltelefoni – i min firma sprang vi på precis alla mässor. Alltid var det någon kund som skulle ställa ut någonstans.

Det var också under den här tiden jag formade min bild av Hannover som en väldigt grå och trist stad. Kanske inte konstigt: Hannover bombades sönder och samman under andra världskriget och byggdes upp som en homogen betongskugga av den vackra stad den en gång var. Men för mig var det främst mässområdet som präglade.

Hannover är Tysklands viktigaste mäss-stad. Här organiseras bl.a. världens största IT-mässa CeBITvarje år. Den mässan är så otroligt jobbig. En si så där 500 000 besökare och tusentals utställare samsas i enorma mässhallar som är så många och stora att man måste åka shuttlebuss om man vill ta sig mellan dem. 2006 var jag 10 dagar på CeBIT. Jag måste säga att det var både jobbigt och trevligt. Jobbigt därför att maten är trist, marsvädret grått, luften i hallarna torr och dagarna på klackskor väldigt långa. Roligt därför att jag hade gulliga kunder och delade en jättefin lägenhet mitt i Hannover tillsammans med min exkollega Anja. Vi gick på bar nästan varje kväll och tittade på TV-såpor och åt pizza när vi hade tid över.

CeBIT 2007 var däremot bara trist. Anja hade slutat hos oss och vår sekreterare hade inte fått tag på någon fin lägenhet till oss andra i Hannover. I Hannover hyr privatpersoner ut sina lägenheter för svindyra pengar under CeBIT. För runt 1 000 Euro i veckan får man bo i lägenheten och ägaren fyller på kylskåpet med frukostmat och dricka varje dag samt städar. Ibland går det bra, ibland är lägenheterna äckliga. 2007 var vi tre stycken som delade en halvcentral, extremt sunkig trea i ett en rätt ruffig stadsdel. Jag tror jag gick vilse varje gång jag skulle hem. Lägenheten var ett s.k. WG, dvs Wohngemeinschaft och delades av tre studenter som nog inte hade städning överst på hobbylistan. Hela balkongen var full med sopsäckar ingen orkat slänga, i mitt rum kunde jag knappt röra mig eftersom personen som bodde där inte hade orkat plocka bort sina privata saker och göra plats för CeBIT-gästen. I köket möglade allt, t.o.m. diskborsten, och i skafferiet låg det en haschpipa.

Glöm varje känsla i stil med ”Åh, vad skönt att komma hem efter en hård dag på jobbet!”. Nä, i den där skitiga lyan gick det inte att slappna av för fem öre. Jag tror jag sov två hela dagar i sträck efter att jag kom hem från mässan.

Nu är den där extrema mässtiden förbi. Men jag har jag ett precis fått ett nytt artikeluppdrag och ska bl.a. träffa ett svenskt företag på maskinmässan Bauma, som organiseras i München i slutet på april. Det lär bli några flashbacks av att knalla runt bland montrar igen. Mer om detta lite senare.

Här i München har det regnat precis hela dagen. Men det gör ingenting. Jag älskar verkligen regn!

Foto: www.messe-muenchen.de

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>