© 2010 Linda Mauer_klein

När tyskar diskriminerar tyskar

Det är fredag eftermiddag. Eyjafjallajökulls askmoln har precis nått stan. Flygplatserna är stängda. Det är faktiskt märkligt att inte höra några flygplan på himlen. Till och med stackars Bundeskanzlerin Frau Merkel är strandad i USA och kommer inte tillbaka till Berlin. Försvarsminister zu Guttenberg sitter fast i Afhanistan, där han väntar på att få frakta hem ytterligare fyra tyska soldater som dött i striderna.

Ändå är det något annat som fångar min uppmärksamhet i nyheterna. Spiegel har publicerat en väldigt intressant artikel om den inrikes-rasism som är ett ganska stort, men tyst problem i Tyskland. Det är 20 år landet enades, men kommer man någonsin bli ett folk istället för två laguppställningar med Wessis och Ossis på var sida?

En kvinna från östra Tyskland drog nyligen ett västtyskt företag inför rätta. Kvinnan hade sökt jobb hos företaget och fått avslag. När hon fick tillbaka sin ansökan stod Ossi noterat på CV:t. För kvinnan var detta ett klart fall av etnisk diskriminering. Men domstolen gav henne inte rätt. Man höll med om att noteringen var diskriminerande, men avslog fallet därför att östtyskar inte är ett eget folkslag och det därför inte kunde handla om etnisk diskriminering.

Diskriminering av det här slaget är vanligt i Tyskland – både vad gäller öst-väst och nord-syd. Mycket få fall drivs vidare rättsligt. Det finns otaliga studier om diskriminering av personer från utlandet, men knappt någon forskning alls om hur det ligger till mellan tyskarna själva. Faktum är dock att man hör väldigt många historier av det här slaget. Västtyskarna ser ner på östtyskarna – man tycker att de är snåla, främlingsfientliga och att de klagar hela tiden. Den östtyska klischén av en västtysk är att de är ytliga, rika, lata Besserwessis.

Och så där håller det på. Man rackar ner på varandras dialekt, kultur, humor, politik och mentalitet. Ofta gör man det i humoristiska sammanhang och hat kan man väl inte tala om. Men faktum är att problemet är allvarligt ute på arbetsplatserna. Det berättas om nordtyska tjänstemän som nekas löneförhöjning fastän de sydtyska kollegorna får det eller folk som har svårt att överhuvudtaget få jobb i andra regioner. Problemet existerar i huvudet. 20 år är en extremt kort tid när det gäller att foga samman ett delat land. Och det är bra att problemet luftas i medierna. Politikerna måste ta tag i det här.

Foto taget innan murens fall: © Rainer Sturm/ pixelio

2 Comments

  1. Winta
    Posted april 16, 2010 at 19:54 | #

    Hej sota Linda!

    Mitt medlidande har ”Ossis” inte!! De ar rasistiska och borde fa smaka pa sin egen medicin! Aven om det inte ar i lika stor dos som dom brukar ge!

    Puss

  2. Linda
    Posted april 16, 2010 at 21:22 | #

    Oj, stackare! Du verkar ha haft riktigt dåliga erfarenheter! :( Det jag har stött på är östtyskar som bor i München och bara klagar på stan hela tiden, vilket jag tycker blir irriterande i längden. ”Allt är bättre hos oss” osv. Det är väl oftast folk som tvingats flytta för att arbetslösheten där borta är så himla hög. Och visst har jag träffat riktigt snåla östtyskar också. Men jag har två vänner från Leipzig som är jättefina och inte alls motsvarar fördomarna. Och eftersom jag bor i väst har jag svårt att se på ”oss” med östtyska ögon. Jag tror de flesta i väst känner sig lite finare och det är ju inte heller rätt …

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>