DE(MUC)

Gårdagskvällen gick i blågula tecken. Vi var fyra svenska tjejer som träffades på Frenzy på Fraunhoferstraße. Och bättre kunde man nog inte ha representerat Sverige: Stockholm, Göteborg, Uppsala och Umeå samt helt olika bakgrund. Det blev en lång kväll med många Weinschorle och en Stück Käsekuchen för min del (skar sig ordentligt med vinet vill jag lova, men så ville smaklökarna just då). Det stora samtalsämnet var förstås Sverige och att inte bo i Sverige.

Alla saknade olika saker med Sverige. Matglada som vi svenskar är var det förstås det ätbara som dominerade denna diskussion: messmör, saltlakrits, filmjölk, långfil, torsk, lutfisk och tunnbröd toppade listan över saknade favoriter. Men även dagis för alla var en sak vi pratade länge om. Två i gänget har nyligen fått barn och tvingats konfronteras med den intill omöjliga uppgiften att hitta en dagisplats. Vardagen för nyblivna mammor är helt enkelt den att det inte är självklart att kunna börja jobba när man vill. Detta styrs helt av huruvida man får dagis eller inte och ofta får man det inte. Tyskland är så otroligt dåligt vad gäller att stödja mammor att gå tillbaka till jobbet. Ändå klagar man över den demografiska utvecklingen. Ja, Tyskland har Europas äldsta befolkning – Rentnerrepublik kallar man landet. Men är det konstigt att folk inte vågar skaffa barn när det så ofta betyder att kvinnan måste offra karriären? Merkel, skärp till det här! Jag vet att du inte har barn själv, men snälla!

Sedan pratade vi en hel del om svenskar i utlandet. Svenskar har ju ett otroligt gott rykte i Tyskland. Säg att du kommer från Sverige och alla lyser upp och suckar drömskt. Sverige är för många drömmen om ett bättre liv och en vardag fullproppad av blonda, leende, supertrevliga svenskar med blomsterkrans i håret. Kanske är det också det som gör vissa svenskar så kaxiga när de kommer till Tyskland. Karin sammanfattade detta med norrländsk klokhet:

Vi bor utomlands så därför är vi bättre än andra svenskar och eftersom vi är svenskar är vi bättre än tyskarna.

Visst låter det hemskt? Men tro det eller ej: Den inställningen har vi alla stött på många gånger här nere. Kanske inte så direkt, men den finns där. Man åtnjuter allt som är bättre i Tyskland än i Sverige, men klagar ändå över hur mycket bättre det är i Sverige och man umgås bara med andra svenskar. Det är inget fel att vara stolt över sitt ursprung, men det får inte gå till överdrift. Som vanligt blir jag allergisk när folk bor någon annanstans och sätter sitt hemland på en gyllene pidestal. Två delar sund integration och en del hemlandsnostalgi är den bästa blandningen.