Har precis kommit hem från en ganska intensiv kväll och kan inte sova. Jag hoppas därför att ni ursäktar lite filosoferande så här på sena natten. I dag inträffade nämligen tre (i och för sig pyttiga) händelser som alla gav mig en tankeställare:
1. Någon hälsokostgud i någon himmel ville övertyga mig att lägga ner mina frukostrutiner med fruktsallad. Det är min kosmetolog i Hamburg som övertygat mig om fördelarna med att äta fruktsallad med vispgrädde till frukost varje dag. På morgonen funderade jag på att lägga ner denna djupt rotade rutin, äta frukt, men skippa grädden. Men jag ändrade mig till slut och satte upp vispgrädde på inköpslistan. Vad händer? Först glömmer jag att plocka grädden från hyllan och måste kuta till kyldisken när det var dags för betalning. Då råkar kassörskan putta ner grädden på golvet så att den nästan går sönder. Den klarar sig, jag betalar, går ut ur affären och tappar själv hela matkassen – grädden spricker och rinner ut i hela kassen. För mig ett tecken på att det framöver ska bli fruktfrukost utan vispgrädde. En grön gud någonstans ville visa mig vägen till evig hälsa!
2. Kvällen tillbringade jag hos Giovana. Vi åt god mat, drack varm choklad och Radler och tittade på fotbollsmatch och Woddy-Allen-film. Hur mysigt som helst. När gick därifrån höll jag på att bli påkörd på gatan. Tyvärr fyllekör alldeles för mycket folk här (tycker jag i alla fall). Det är tydligen så lätt att ta några öl för mycket, överskatta sitt blods promilletålighet och sätta sig bakom ratten. Jag har varit nära att bli påkörd tre gånger i mitt liv och det här var ett av dem. En BMW (trimmad till sista muttern) tog en vänstersväng i alldeles för hög hastighet, tittade inte åt vänster och tänkte inte på att fotgängarna hade grönt. Som vanligt när olyckor nästan sker gasar man bara på istället för att ursäkta sig. Med hjärtat i halsgropen tackade jag min lyckliga stjärna att jag inte gått över gatan en sekund senare.
3. En av mina kompisar fyller år i dag. Hennes bästisar ordnade därför en fest med mottot SATC. Bland annat ingick en åktur med limousin genom stan. Jag bestämde mig för att dra en vit lögn och hittade på att jag inte kunde komma. Bara tanken på att åka limousin och dricka champagne när folk på andra sidan jorden inte har någon mat kändes så fel. Dessutom hatar jag att kvinnor i min ålder har utsett Carrie & co till förebilder och apar efter deras plastiga låtsaslivsstil. Nä, jag skulle gratta i efterskott – på normalt sätt. Ödet ville annorlunda. När jag kommer från Giovana, efter att nästan blivit påkörd, står plötsligt en limousin parkerad framför mig på trottoaren. Det är mina kompisar som åkt färdigt sin runda och nu ska ta ut pengar och gå ut på klubb. Hur stor är den chansen i en stad som i alla fall är större än Stockholm? Ja, det var bara att följa med och festa. Där lärde jag mig allt att man inte ska ljuga. Ingenting i världen blir bättre av lögner!
Nu är klockan halv fyra. Jag nördar nog en halvtimme till. Sedan ser jag till att lägga mig innan de där attans koltrastarna vaknar. Det finns inget värre än att somna till koltrastkonsert utanför fönstret.
Foto: © Kevin Weber/ pixelio
4 Comments
Tyvärr fyllekör alldeles för mycket folk här (tycker jag i alla fall).
Das stimmt wohl, leider!! Nach mehreren Jahren in Schweden ist es fast unvorstellbar, dass man sich überhaupt ins Auto setzt, wenn man Alkohol getrunken hat … und sei’s auch nur ein Radler.
War das letzte Mal auch ziemlich überrascht, wie viele Leute mit dem Auto in den Biergarten fahren – am Hirschgarten und in den Straßen drum herum war es nahezu unmöglich, einen freien Parkplatz zu finden … die trinken mit Sicherheit nicht alle nur Limo.
Ich muss mich an einer Diskussion aus den schwedischen Medien vor etwa 15 Jahren erinnern: Es ging darum, ob man Auto fahren konnte oder nicht nachdem man Punschpralinen gegessen hatte. Das ist für mich das beste Beispiel dafür, wie unvorstellbar die Kombi Auto und Alkohol in Schweden ist. Und wie du schreibst, Lotta: Hier sind die Parkplätze der Biergärten voll …
*freu*
Ich fühle mich geehrt, dass dir schon das zweite von mir aufgenommene Bild gefällt
Erst eben habe ich deine Antwort auf meinen Kommentar von diesem Beitrag (http://www.lindakarlsson.de/demuc/2009/09/02/har-var-det-valfeber/) gelesen. Du hast geschrieben: ”Vielleicht entscheidest du dich später dafür, Fotograf zu werden? Ich ahne sehr viel Talent!”
Naja, dass ich ”Talent” habe, glaube ich nicht so sehr. Also Fotos machen, werde ich bestimmt – so ganz nebenbei. Aber eine Karriere als Fotograf? Das glaube ich eher nicht.
Mein Blog läuft ganz gut und als ”Nachwuchsjournalist” kann es sicher nicht schaden, wenn ich das ein oder andere Bild knipsen kann. Wobei meine Kamerakenntnisse bislang gerade mal für eine einfach Digitalkamera reichen ^^
Dann freue ich mich, dich bald als Kollege zu haben!
Danke für dein Kommentar hier bei mir und noch mal Danke fürs Foto!
One Trackback
[...] drücken für die deutsche Nationalmannschaft beim heutigen Spiel gegen Ghana! Das Bild wurde auf lindakarlsson.de veröffentlicht! Das könnte dich auch interessieren…"Här var det valfeber!" – [...]