© 2010 Linda Eisbär_klein

Svensk velighet och vilja-vara-till-lags-mentalitet

Något jag har lärt mig här nere är att säga ärligt vad jag tycker. Det kunde jag inte förut. Det svåraste jag visste var att kritisera någon rakt upp och ned eller stå för mina åsikter i situationer då ärlighet också innebar att någon kanske skulle bli ledsen. Istället pratade man ut med andra och när känslostämningen sipprade ut bakvägen och nådde fram till personen i fråga ändå blev allt alltid ännu dummare. I Tyskland är man duktigare på att säga vad man tycker – rätt upp i ansiktet om det så ska vara. Jag har inte träffat många människor här nere som inte kan det. Det är liksom helt naturligt. På samma sätt som det för oss svenskar är naturligt att alltid vara snälla och trevliga - något som inte fungerar i alla lägen. Det finns ju verkligen situationer som mår bra av att luften rensas med ett det här är inte ok eller jag är arg på dig.

Att vara ärlig och direkt är något man tjänar på i längden. Att t.ex. lova saker och ting medan man vet innerst inne att det aldrig kommer att bli av är inget vidare. Ta området PR som ett bra exempel. När jag jobbade på agentur ringde jag med jämna mellanrum tyska journalister och försökte sälja in artiklar. Svaren pendlade mellan ja, tack och dra åt skogen. Perfekt, även om det gjorde ont i yrkessjälen vid ett riktigt otrevligt nej. Däremot har jag stött på svenska redaktörer som sagt ja för att sedan dra sig tillbaka i sista minuten – när texten är skriven och fotona skickade. Med ursäkter som fått en att inse att artikeln aldrig var inplanerad från första början – förstås med otroligt besvikna kunder som resultat.

Ändå är tidningsmänniskor över lag mycket raka på sak. De har ju inte tid att hymla runt och undvika tåtramp. Och själva yrket kräver ju en hel del skinn på näsan. Det är nog mer i vardagslivet många svenskar skulle må bra av att bli mer direkta och våga säga till när de är ledsna, sårade eller besvikna. Sådana där negativa känslostämningar är ju otroligt svåra att prata om, de liksom stockar sig i halsen.

Tillfällena att vara ärlig istället för att ta skit är många. Jag ska t.ex. ta mig ett litet snack med min kosmetolog. Anledningen? Jo, jag gjorde en AHA-behandling i måndags och syran lämnades kvar på huden för länge. Fyra dagar efter behandlingen är jag röd som en hummer i ansiktet, har stora fula sår och den enda normala huden i mitt ansiktet påträffas under ögonen och runt munnen. Sascha kallar mig Homer Simpson – fast röd istället för gul. Jätteroligt. Är det någon som vet hur man som kvinna hjärntvättar bort dålig humor ur äkta mäns hjärnor? Hur som helst: Att betala 200 euro för en  behandling som ska ge mindre porer och få ett brännskadat ansikte är inte det minsta roligt … men kan kanske ses som en övning i att vara ärlig mot sina medmänniskor. Hmm, övningar i all ära. Ibland är det ändå svårt att se glaset halvfullt istället för halvtomt.

Foto: © Marion / pixelio

3 Comments

  1. Posted juni 18, 2010 at 06:32 | #

    Jag är inte helt övertygad om att de flesta tyskar är ärliga. Men vad jag egentligen undrar om är hur du skulle reagera på typiskt svenskt vis när en kosmetolog brandskadar dig.

  2. Jürgen
    Posted juni 18, 2010 at 09:39 | #

    ‘Lagom’ oder die Mischung macht’s, wie du schon an anderer Stelle
    geschrieben hast. Zu direkt kann genauso falsch sein wie typ immer nur nett. Mit Ehrlichkeit hat das glaube ich nichts zu tun, da gibt’s wohl überall solche und solche.

  3. Linda
    Posted juni 18, 2010 at 11:33 | #

    Ni har så rätt, pojkar! :)

    Det kom helt enkelt lite för mycket på en gång. En sak som hade med jobbet att göra och sedan brandskadan. Brandskada har inga nationalfärger – skäll gibt es so und so.

    Lagom är som sagt alltid bäst. Ibland önskar jag mig bara lite mer raka puckar hemmavid.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>