© 2010 Linda Wedding_klein

Ett annat Berlin – tankar efter Kirsten Heisigs död

Förra lördagen, den 3 juli, hittades Kirsten Heisigs lik i ett träd i en skog utanför Berlin. Hon hade klättrat upp och hängt sig så högt i trädet att poliserna sökte på marken under henne i fyra dagar innan de hittade henne. Hon var domare i stadsdelen Neukölln och en av Berlins och förmodligen landets starkaste förkämpar för hårdare tag mot den ökande ungdomsbrottsligheten och sociala misären för barn och ungdomar. Till slut orkade inte heller hon. Hennes tragiska självmord har fått mig att tänka mycket på det Berlin man läser om i svenska resemagasin och det ofattbart hårda Berlin som är vardag för så många.

Berlin är en fantastisk stad som jag väldigt gärna åker till. Vi har många vänner där och Berlin är storstad på ett sätt som München aldrig kommer att bli. Flera gånger har vi funderat allvarligt på att göra slag i saken vi också och flytta till huvudstaden. Men vi har alltid stannat kvar i München och förblivit berlinfans på avstånd, firat ett och annat nyår i Kreuzberg och nöjt oss med att åka dit när München går oss på nerverna med sina glatta fasader. För Berlin är inte bara guld och gröna skogar.

De senaste åren har det skapats en enorm hype om Berlin i Sverige och jag hör rapporter från vännerna där uppe att de aldrig hört så mycket svenska i staden som nu. Berlin promotas i tidningar och i bloggar som ett trendigt, superbilligt och storslaget place to be med ett enormt kulturellt utbud och en uppsjö av coola modebutiker. En bild som stämmer och som drar yuppies såväl från andra tyska städer som utlandet. Ofta är det konstnärssjälarna och skribenterna som packar väskan för ett mer givande liv i kreativa Berlin - där en kaffe på café inte kostar många ören, där second-hand-kläderna säljs för några Euro per kilo och där man kan handla mat till skrattretande låga priser på turkiska marknaden i Neukölln. En av Europas billigaste huvudstäder ligger för fötterna och har man normalt med pengar kan man leva bättre här än på många andra ställen.

Samtidigt har de där glassiga bilderna från coola barer, klubbar och nybyggda hotell och muséer också en mörk baksida. I Berlin tampas man sina ”soziale Brennpunkte”, bostadsområden där livsvillkoren för utveckling och socialisering, särskilt för barn och ungdomar, påverkas starkt negativt.

Det Berlin som det inte skrivs om i Sverige är ett Berlin som kan kallas Fattigdomens huvudstad, där 2o procent av befolkningen lever på socialbidrag. Det är ett Berlin, där det varje år sker 70 000 våldsbrott. Det innebär 190 fall av stöld, misshandel, knivhot osv om dagen. 10 procent av brottslingarna är ungdomar, 4 procent barn och andelen flickor stiger. I problemhärdar som Mitte, Neukölln och Marzahn-Hellersdorf är statistiken särskilt dyster. Mellan 1990 och 2009 ökade t.ex. antalet misshandelsfall i Neukölln med 274 procent.

Kirsten Heisig kallades ibland ”der Schrecken von Neukölln” (Neuköllns skräck). Hon vågade sätta fingret på tabuteman som att extremt många våldsbrott begås av ungdomar med invandrarbakgrund, att vissa stadsdelar hotas att gå under av våld och att allt för många föräldrar bara ser på när barnen hamnar snett. Hon varnade för våldet som eskalerar i staden och det parallella rättsystem kriminella grupper upprättat. Mot detta våld kämpade hon under hela sitt yrkesliv. Heisig var övertygad om att unga brottslingar måste straffas så fort som möjligt, inte några månader senare. Modellen kallades ”das Neuköllner Modell” och implementeras numera i hela Berlin och delar av övriga Tyskland. Modellens kärna är att unga kriminella måste landa inför rätten högst 3-4 veckor efter sina brott. Vanliga straff är fyra veckors arrest, samtal med offret, skolbesök eller samhällstjänst. Det handlade inte om att straffa. Med modellen ville Heisig skapa en typ av uppfostran på rättslig väg. Det skulle inte längre vara möjligt att flina åt samhällets varningar och fortsätta i samma spår. Ett snabbt straff förebygger ett nytt brott, menade Heisig och många håller med.

Men Heisig satt inte bara och klubbade ut straff till höger och vänster. Hon organiserade möten med lärare och föräldrar, där hon upprepade gång på gång hur viktigt det är att alla tar sitt ansvar för ungdomarna. Hon delade ut sitt telefonnummer till lärare och uppmuntrade fattiga, utarbetade mammor att ändå ta sig tid att baka födelsedagstårtor till barnen. Hon ville skapa dialog. Och där dialog inte fungerade tog hon lagen till sig hjälp, bl.a. delade hon ut böter till föräldrarna vars barn inte gick till skolan.

Kerstin Heisig blev 48 år och efterlämnde två döttrar. Man vet inte om hon tog livet av sig av privata eller arbetsrelaterade anledningar. Strax innan skickade hon enligt Süddeutsche Zeitung ett sms till sin ena dotter med texten ”Det här är för mycket för mig”.

Vilken än anledningen till hennes självmord var, hoppas jag att andra fortsätter hennes arbete för integration och sociala strukturer i Berlins allra tuffaste områden.

Och ni som åker till Berlin: Glöm inte bort staden under den trendiga ytan. Dricksa, var frikostiga och gå inte och handla på ställen som är till för de fattiga. Tänk på att mycket är så billigt just därför att så många inte har något jobb. Njut respektfullt av en fantastisk stad.

Foto: © Schmuttel / pixelio.de

6 Comments

  1. Winta
    Posted juli 12, 2010 at 02:08 | #

    ”…att extremt många våldsbrott begicks av ungdomar med invandrarbakgrund…”

    utan invandrare sa skulle berlin/tyskland varit helt fritt fran brott.?!

    later lite rasistiskt, inte sant?

  2. Linda
    Posted juli 12, 2010 at 02:15 | #

    Nej, ingen fara Winta. Hon menade att man måste inse att värdelös integration är ett jätteproblem och att särskilt invandrarungdomar halkar snett i de här områdena, vilket gör dem till en svagare grupp. Det är inte rasism utan tyvärr som det ser ut.

  3. Posted juli 15, 2010 at 06:40 | #

    Jag skulle nog kunna tänka mig att det finns såna problem i alla storstäder (http://www.zeit.de/gesellschaft/zeitgeschehen/2010-07/brunner-anklage-polizisten) och i Tyskland åtminstone även på landet.
    Och då spelar det ingen roll om ungdomar är invandrare eller inte.
    Men bar att du skriver om en annan sida av Berlin. Jag tycker själv att Berlin är den mest spännande staden i Tyskland även om det inte är lätt att bor där om man inte har ett socialt nätverk.

  4. Linda
    Posted juli 15, 2010 at 13:33 | #

    Tack för artikeln! Mycket intressant. Berlin är verkligen en imponerande stad, men fattigt är inte alltid sexigt.

  5. Posted juli 15, 2010 at 14:45 | #

    Fattigt är säkert aldrig sexigt. Sliten kan däremot vara cool, Slussen typ.

  6. Linda
    Posted juli 15, 2010 at 18:38 | #

    Exakt! Jag är historienörd och bara älskar slitna och fullklottrade fasader.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>