Jaha, då har resan nått sitt slut. Medan Sverige klär sig i sin vackraste höstskrud flyger jag i morgon tillbaka till lite sydligare breddgrader. Inte långt alls, bara två timmar med flyg. Ändå känns München så otroligt långt borta. Det som i den globala och krympande världen blir ett stenkast är och förblir en sträcka som flygs alltför sällan när jag är inne i mitt ekorrhjul av jobb och tysk vardag. Familjen och vännerna här uppe är så väldigt långt borta.
Det regnade några stänk i går eftermiddag och himlen här ute på landet dekorerades av en pampig regnbåge. Då tänkte jag att det nog inte finns något vackrare i världen än en regnbåge på en svensk hösthimmel när de sista solstrålarna lyser i de mogna äpplena på sina ännu gröna kvistar.
Snart är jag tillbaka i ett gemytligt Bayern, där ölen glittrar i sina sejdlar och doften av grillat kött ligger över stan. Jag ska tillbaka till väderhuvudvärk, galen trafik och stillasittandet framför datorn. Jag måste vänja mig tillbaka vid att somna till ljuden från gatan istället för djupaste tystnad. Som vanligt är det sorligt. Jag har tillbringat hela mitt vuxna liv i Tyskland, men att åka från Sverige gör ändå alltid lite ont. Det är ju här familjen är.
En av höjdpunkter i Sverige har varit att sitta i vännerna Åsas och Stefans lilla röda stuga med vita knutar och äta paj gjord på bär plockade i trädgården.
Skogspromenaden med pappa var också fin. Pappa tog mig ut i sina skogar som min farfar ägde en gång i tiden.
Man mår ju så bra i skogen. Träden utstrålar det mest fantastiska lugn.
Överallt olika nyanser av grönt.
Tänk vad synd att det inte finns lika många troll och skogsväsen i de tyska skogarna som i de svenska.
Vi vandrade runt rätt länge bland naturens konstverk.
Utan pappa hade jag nog aldrig hittat hem igen.
Sedan åkte vi hem under molntunga skyar.
Suck, nog är Sverige bra vackert ibland.
I morgon styr jag som sagt kosan mot Deutschland och lite mer ”tyskt” bloggande. Tack alla som tagit väl hand om mig här uppe! Jag hoppas vi ses snart igen.








2 Comments
Min paj blir ju alldeles blyg av all uppmärksamhet … Det var väldigt trevligt att ha dig här. Hoppas vi ses snart igen!
Du är en pajmästare, kära Åsa! Jag hoppas också att vi ses snart igen.