En av mina kompisar i Berlin är gravid. Liten och söt med lockigt, svart hår är hon och nu med en jättemage. Ändå skakar hon på huvudet när vi försiktigt frågar om hon inte ska gå och simma någon annanstans än i Prinzenbad i Kreuzberg. ”Det finns säkra områden där också”, säger hon om sitt stammisbad och förstår inte varför magarna på oss bortskämda münchenbor knyter sig vid tidningsartiklar om slagsmål och knivdramer på Berlinbaden. Något som är så gott som otänkbart här nere.
Sedan flera år tillbaka skrivs det mycket om hur osäkert det kan vara att gå och bada på bad som Columbiabad i Berlin-Neukölln eller just Prinzenbad i Berlin-Kreuzberg. Tonen är ofta rå, flickor antastas, bråk mellan ungdomsgäng blossar upp med jämna mellanrum. I juli i år skadades en fyraårig flicka i ett slagsmål på Prinzenbad.
Innerst inne tänker jag nog att min kompis har rätt som inte låter sig skrämmas. Berlin är tuffare än München och man måste anpassa sig istället för att vara rädd. Jo, jag beundrar henne för det fastän jag själv som bortskämd bajer nog knappast skulle gå och bada i Kreuzberg på samma orädda sätt.
2007 kom en riktigt bra dokumentärfilm om tre tjejers liv och uppväxt i Kreuzberg: Prinzessinnenbad heter den, en titel som knyter an till just Prinzenbad, där tjejerna ofta träffas. Filmen är både en kärleksförklaring till stadsdelen Kreuzberg och en inblick i hur det är att vara ung och växa upp där. Jag vet att den visades på några svenska filmfestivaler under förra året och bl.a. Goethe-institutet i Stockholm lånar ut filmen, se mer om detta här. Ett varmt tips från min sida om ni är intresserade av multi-kulti-Berlin.
Foto: © Reverse Angle Library GmbH