Den 6 oktober drar bokmässan i Frankfurt igång – Tysklands största bokmässa. Desto mindre lyckat är det därför att jag åker till Tel Aviv precis då. Vi ska besöka Saschas släkt där och om jag ska vara ärlig hade jag hellre strövat igenom enorma mässhallar, där ljudet dämpas av pappret i oändligt många böcker. En dröm för bokmalar som jag.
Jag såg att en nyhet på årets schema är ett seminarium som behandlar det här med att få en bok publicerad. Det kommer ut 80 000 böcker varje år på den tyska marknaden. Men här ser manusprocessen lite annorlunda ut än den gör i Sverige. Medan personer med skrivardrömmar hemma skriver ut sina manuskript och skickar till förlagen i hopp om att någon redaktör ska nappa, anlitar man i Tyskland en agent – ungefär som i USA.
På bokmässan berättar Dr. Petra Begemann (författare, förlagslektör, ghostwriter) om hur man på bästa sätt sätter sig i kontakt med de tyska förlagen. Det räcker nämligen inte att ha en bra idé. Man måste marknadsföra den också. Pampiga exposéer – eller ska jag säga affärsidéer? – ska skrivas, där protagonister, handling och samtliga kapitel sammanfattas och kryddas med utdrag ur särskilt spännande kapitel. Många anlitar proffs som säljer in deras idéer mot en provisionssumma. Tro mig, jag har på nära håll sett sopiga böcker publiceras enbart med viljestyrka i snygg förpackning.
Om någon är i bokkrokarna i oktober så finns det mer information om föredraget ”Von der Buchidee zum Verlag” här. Jag lovar att massor av drömmande ”Schreiblinge” kommer att samlas andäktigt framför podiet.
Bokmässan i Frankfurt är förstås härligt internationell. Varje år är ett särskilt land hedersgäst. I år är det Argentina. 2011 är det Islands tur, 2013 Brasilien och slutligen Finland 2014. Hmm … kanske Sverige står på tur 2015? Vi har nämligen inte varit hedersland än.
Om jag hade varit i landet och Frankfurt under mässan hade jag nog speciellt satsat på hall 3.0, där barn- och ungdomslitteraturen huserar. Jag har alltid älskat böcker och började läsa tjocka böcker redan som lillstrumpa. Tyskland är den största utländska marknaden för svensk litteratur och inte bara Schwedenkrimis banar väg. Svenska barnböcker har ett väldigt stort inflytande också över de tyska barnen och det skandinaviska intressefröet sås tidigt genom böcker av framför allt Astrid Lindgren. Själv älskade jag framför allt bröderna Grimm när jag var liten, mamma hade några gamla, slitna Grimm-böcker från sin egen barndom som vi satt och bläddrade i. I dag är det underbart att läsa sagor som ”Bord, duka dig”, ”Hans och Greta”, ”Askungen” och ”Haren och Igelkotten” på originalspråk. Det hade jag aldrig trott att jag skulle kunna göra.
Jag har förstås själv en dröm om att skriva en riktigt bra bok för barn. Jag pysslar för tillfället med ett manus, där jag rätt och slätt har utgått ifrån ”vad hade jag själv gärna läst när jag var liten”. Därför har det blivit spöken för hela slanten och jag själv är recensent för vad som är trist och tråkigt – jag minns ju exakt vilka böcker jag plöjde och vilka jag lade åt sidan. Så när jag har några timmar över sitter jag och pular med mina vålnader och gastar. Hela tretton kapitel har jag faktiskt fått ihop. Och vad det än blir av det – roligt har jag! 
Appropå barn- och ungdomslitteratur: I onsdags var det en debatt på Svenska Barnboksinstitutet vid Odenplan i Stockholm om bevakningen av barnkultur i de rikstäckande dagstidningarna. På plats var kulturcheferna från DN, Expressen och Aftonbladet, en från TT Spektra samt min vän Åsa Warnqvist som representant för barn-och ungdomslitteraturen på Svenska Dagbladet. Med glädje fick jag höra att det var Åsa som glänste som en stjärna bland de annars bleka kulturcheferna. Se mer om detta på svensk bokhandels blogg. Blogginläggets titel ”Heja, Åsa Warnqvist” säger väl ganska mycket.
Mer om bokmässan i Frankfurt: www.buchmesse.de (6-10 oktober 2010)
Foton: © Frankfurter Buchmesse