© 2010 Linda IMG_4725_700

NRW-romantik och tidens vingslag i Bonn

Nu är det måndag, helgens Oktoberfestbesök samt städning av vinden inför flytten är avklarade, huvudvärken botades med en Maß Radler. Nu ska ni få höra om Bonn-resan i lördags.

Så här såg det ut på Autobahn när vi gav oss iväg vid sju på morgonen. Spöregn och svinkallt ute.

Världens kassaste sikt.

Någonstans i allt det gråa dök i alla fall floden Rhen upp och såg lika jäkla grå ut som resten av omgivningen.

Dystra vindkraftverk kantade vägen.

Sedan var vi nästan framme i den lilla byn Euskirchen strax utanför Bonn som var slutet på vår resa. Här strålade solen.

Och vi fick upptäcka lite Nordrhein-Westfalen-romantik. Överallt Fachwerkhäuser, hus byggda med korsvirke, en byggstil som för oss svenskar är så otroligt typiskt tysk, men som vi knappt ser skymten av hos oss nere i Bayern.

Trots andra världskriget finns det över en miljon Fachwerkhäuser i Tyskland. De ser ut som hämtade ur en saga.

Byn var full med smågator och husväggar med urgamla skyltar.

Ett medeltida stenhus dök upp mitt i allt.

Här i regionen dricker man förstås Kölsch, en öl som härstammar från Köln. Till skillnad från litersejdlarna i Bayern serveras Kölschen i småglas och man kan beställa den ”på meter”, vilket innebär att man får 11 glas med 0,2 liter öl upprade framför sig på bordet. Anledningen till de små glasen är att ölen håller sig färsk hela vägen ner i magen. Sitter man för länge med ett jätteglas blir ju sista slatten ofta rätt trist.

Så kom vi fram till slutdestinationen: En EBay-försäljare som hette Markus och som öppnade i militärbyxor, crocks och en färgglad batiktröja. Han pratade stark dialekt och kallade sin fru för ”Zwerg” (dvärg). Otroligt trevlig kille med trimmad BMW, tre barn och lustig frisyr. Hans hetaste tips för att gå och äta var restaurangen ”XXL”, där det gick att få ett kilo Schnitzel eller ett kilo korv till lägsta priserna. Underbart!

Det bästa var att han sålde två riktiga rariteter till oss: två Wassily-stolar av Bauhaus-designern Marcel Breuer för ynka 318 euro. Slå upp vilken designbok som helst och se den här vackra stolen. Förutom lite damm var stolarna i toppskick och det kändes nästan som om vi rånade stackars Markus, men han var glad att bli av med dem eftersom han ska ha barn igen och stolarna tar upp för mycket plats. Därför packade vi med glädje in dem i bilen. Det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och dessa fina stolar.

Sedan for vi till Bonn för att äta lunch. Det där med gigantiska schnitzlar är kanske inte riktigt vår grej. Bonn är en liten stad, bara så där 320 000 invånare. Det jag blev mest imponerad av var alla fina hus.

Sjävklart märker man av att Bonn en gång var huvudstad i det forna Västtyskland. Det riktigt kryllar av pampiga representativa byggnad och hotell. Lite fick jag känslan av en tomhet. Hotellen är liksom för stora, i de många fina byggnaderna huserar obetydliga företag. För staden Bonn innebar flytten av huvudstad till Berlin en extrem betydelseförlust. Då, för 20 år sedan, kämpade två läger om vilken stad som skulle bli huvudstad för det enade Tyskland. Resultatet blev som vanligt en kompromiss: Sex bundesministerier och 16 FN-organisationer finns kvar i staden. Än i dag arbetar fler ”Beamte” (anställda vid myndigheter) i Bonn än i Tyskland -- 9 000 jämfört med 8 000. Staden fick ordentligt med finansiellt stöd för att klara av de negativa effekterna det innebar att bli av med titeln huvudstad. Än i dag pågår en debatt om denna politiska fördelning mellan Bonn och Berlin. Brandenburgs ministerpresident Matthias Platzeck (SPD) sade nyligen till Spiegel att det är ”galenskap att pendla på det här viset. Detta måste få ett slut. Vi måste äntligen ta oss i kragen och hämta resten av regeringen till Berlin”.

Vi tog en promenad längs Rhen. 

Det var höst och folktomt.

Vi smög in på ett av de gigantiska hotellen för att värma oss lite. Smaklös inredning.

Men vi ville ju fira lite att vi gjort ett sånt kap på EBay! Nordrhein-Westfalen är en vinregion och jag är frälst framför allt på deras otroligt goda vita viner.

Jag körde på skandinaviskt.

Sascha gav sig i kast med en traditionell köttklump.

Så där satt vi och myste en liten stund.

Man får ju inte glömma att Beethoven kom från Bonn. Därför finns det Beethoventårta på alla menyer.

En marsipandröm är var den är.

Sedan gav vi oss iväg tillbaka till München, en mycket lång resa eftersom det förstås började regna igen så fort vi satt oss i bilen.

Men resan var väl värd besväret. Tita så fint!

 Som en liten hyllning till Nordrhein-Westfalen (NRW), den lite annorlunda mentaliteten som råder där och de trevliga människorna måste jag posta en låt av tyska gruppen Pur som är extremt stora där. Den heter Abenteuerland och är tysk megahit.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>