© 2010 Linda flaska

Tyskland: världens sjukaste land

Ödet säger jag bara: Jag ligger halvdäckad i sängen och kombinerar bygget av ett mount everest i pappersnäsdukar med ännu en översättning. Passande nog handlar texten om sjukdomar, mediciner och åkommor av alla möjliga slag. Så medan huvudet spränger och näsan rinner hamrar fingrarna glosor à la Infektionskrankheit, Arteriosklerose, Lungenentzündung, Gehirnerschütterung, Nasentropfen, Einmalhandschuhe och Bakterien. Galet!

Att vara sjuk i Tyskland är så mycket skönare än att vara sjuk i Sverige. För det första har tyskarna försett samtliga åkommor med namn som låter sju resor värre än på svenska. Whiplash låter kanske catchy på både engelska och svenska, men att ha Schleudertrauma är väl bra mycket otäckare? Tyskarna sopar banan med de flesta sjukdomsbeteckningar: Leistenbruch = ljumskbråck, Angina eller Mandelentündung = halsfluss, Bandscheibenvorfall = diskbråck osv osv.

Därför känner man sig alltid så omhändertagen här. Jag blev inte lite yr i huvudet på flyget i lördags. Nej, jag hade problem med min Kreislauf och blev däför snällt ompysslad av oroliga Air Berlin-flygvärdinnor.

Man vill så gärna vara frisk att det inte räcker till med alla sjukhus och vårdcentraler.

I Tyskland är det väldigt populärt att söka upp en Heilpraktiker. Vissa gör det i första hand, andra när skolmedicinen inte hjälper. Heilpraktiker är en typ av naturläkare i Tyskland och Schweiz. Det är inte så svårt att bli en – kraven är att man ska vara minst 25 år gammal, ha gått ut grundskolan, inte finnas med i något brottsregister samt vara fysiskt och psykiskt lämpad att behandla patienter. Dessutom behöver man ett statligt tillstånd att utöva alternativ medicin. Utbildning är inte nödvändigt. Ändå får en Heilpraktiker i Tyskland (inte i Schweiz) även utföra vissa operationer. Förbjudet är istället att skriva ut receptbelagd medicin, sköta förlossningar eller behandla vissa infektionssjukdomar. Det finns i dag hela 20 000 Heilpraktiker i Tyskland. Mycket hokus-pokus, men även en hel del seriösa örtkunniga.

I grannlandet Österrike är denna läkemedelskonst förbjuden och endast utbildade läkare får ägna sig åt medicinsk behandling. Alternativmedicinen har heller inget som helst offentligt erkännande i det svenska sjukvårdssystemet. Synd, tycker jag. Vi rör oss allt längre bort från naturen och ibland finns det alternativa svar på vanliga frågor.

Så sjukdomar tas på allvar här nere. Jo, här råder rena motsatsen till Sverige. Här susar ambulanser genom städerna för anledningar som svenska larmcentraler skulla lyssna på med ett halvt öra, om ens det. Här bokar svärmor en tid för mig hos kardiologen när jag har jobbat för mycket och har lite ont i bröstet. Här kan man dansa runt på magröntgenundersökningar hos tio olika specialister för att vara riktigt säker på sin diagnos. Här tas allt på mycket allvar – kanske för mycket allvar?

Svart på vitt visar nya färska undersökningar från landets största försäkringskassa att inget annat folk i världen går så ofta till doktorn som just tyskarna. 2008 steg antalet sjukbesök per person från 17,7 till 18,1 om året. Vilken svensk har någon gång varit till doktorn 18 gånger på ett år?

2008 behandlade varje tysk läkare 45 patienter om dagen, en siffra som visar att tyska läkare behandlar dubbelt så många patienter som sina internationella kollegor.

Och bland alla dessa diagnoser är ryggskott, högt blodtryck och magont några av de vanligaste orsakerna till att tyskarna går till doktorn.

Jag växte upp i ett land med friska, starka vikingar. Jag skolades in i ett system, där man bara går till doktorn när man är döende (men helst inte då heller).

Nu är jag mer än bortskämd i landet, där varje sjukdom är tio gånger allvarligare än samma sjukdom på svenska, i ett system som utnyttjas av hypokondriker och tömmer statskassorna, men som ändå i slutänden behandlar de som är riktigt sjuka – något den svenska sjukvården inte riktigt lyckas med utan privata tilläggsförsäkringar. Läs en av dagens artiklar i DN för att se det sorgliga jag menar.

Varför finns det aldrig en gyllene medelväg?

Foto: © Rainer Sturm / pixelio.de

4 Comments

  1. Giovana
    Posted oktober 19, 2010 at 17:35 | #

    Krya på dig sötnos!!!

    /En förkyld vän

  2. Linda
    Posted oktober 19, 2010 at 21:59 | #

    Tack, vad snäll du är. Bläh för att vara sjuk. Det var länge sedan jag låg så här länge i sängen. Får börja sjunga ”Give peace a chance” och låtsas att det är en happening istället. Suck … :( Krya på dig, du med!!!

  3. Posted oktober 24, 2010 at 23:25 | #

    Jag har inte heller varit 18 ggr per år hos läkarna…

    Jo, det finns många skillnader med sjukvården i S och D. Sjukvårdsupplysningen (vilket ord!) har vi inte i Tyskland. Det vore kanske en bra idé. Ring 8 ggr, och gå ”bara” 10 ggr till läkaren ;)

    I Sverige går du inte till läkaren för när du får äntligen tid hos en är du redan frisk igen…

    Krya på dig!

  4. Linda
    Posted oktober 24, 2010 at 23:57 | #

    Hej Smultronella! Kul att du kikar in här!
    Sjukvårdsupplysningen är verkligen en bra sak och jag tror också att det skulle dra ner på läkarbesöken. Ett vanligt år brukar jag gå till doktorn tre gånger – gyn, tandläkare, HNÖ. Kanske det blir någon extra gång också för vaccinering eller om man åkt på något. Men sedan räcker det. Att gå 18 ggr till doktorn är helt klart en stor konst. Men maken min ränner till läkaren nästan varje gång han är förkyld, vilket jag vägrar. Är faktiskt helt återställd nu – utan någon magisk hostmedicin på recept! :)

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>