© 2010 Linda flagge-deutschland1

Skoltyskan igen: en liten anekdot

En av mina småsystrar bor i Norrtälje och befinner sig i intresseväg nog så långt bort från mig man bara kan komma när det gäller det här med tyska språket. Jo, skoltyskan var ju inte direkt något jag gillade heller. Men inte förrän i dag har jag fått höra hur det gick till när den skoltyska bägaren rann över och syrran hoppade av i åttan. Det var länge sedan jag skrattade så gott.

Rebecka kämpade – liksom alla andra – ett bra tag på högstadiet med att traggla der, das och die, rabbla oförståeliga prepositioner och läsa texter i textboken om människor som alla hette Claudia och Heinz. Jo, vi var många som åkte dit på att ”tyska är mycket lättare än franska”.

En dag kom hon som vanligt till klassrummet. Utanför stod resten av klassen och glodde på en kvinna klädd i tysk folkdräkt som inte verkade förstå någon svenska. Efter en stund kom lärarinnan.

– Vem är det där? undrade syrran.

– En riktig tyska. I dag ska vi sitta i ring och bara pratat tyska med henne, svarade lärarinnan.

– Ok, jag kommer snart. Måste bara gå på toaletten först.

Och med denna nödlögn dröp syrran iväg längs korridoren – bort från den skräckinjagande tyska folkdräktsdamen, bort från blotta tanken på att behöva sitta i ring och prata tyska. Och efter det blev inte ett ord tyska mer för hennes del. Hon gick nämligen aldrig mer på en tyskalektion, så vettskrämd blev hon.

Så kan det gå. Då på 90-talet hade jag nog gjort samma sak. Då hade jag nog inte kunnat klämma ur mig så mycket som ett ”hallo”. Men som tur är kom det ingen rödkindad Heidi till oss för att sitta och prata. Och i klassen var alla ungefär lika dåliga. Det var bra tryggt det – tills man började på gymnasiet och blev tvingad att hålla redovisning på tyska inför massa folk man inte kände.

Nä, skoltyskan hörrni, den hör helt enkelt ihop med ångest och förtvivlan.

3 Comments

  1. Posted november 30, 2010 at 23:30 | #

    hehe..roligt det där. jag kände aldrig så, jag ville alltid prata och blev snarare tillsagd att ge de andra en chans..hehe…

    http://vicktoriamurawska.blogspot.com

  2. Posted december 3, 2010 at 23:22 | #

    Va bra att ångest försvann ;)
    Sa jag, att jag heter Claudia? :)

  3. Linda
    Posted december 4, 2010 at 00:22 | #

    Hej Claudia! :)
    Japp, ångesten ebbade ut till slut. älskar det här språket nu!

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>