© 2011 Linda IMG_0164_klein

Inte ens barnen går säkra för den tyska byråkratin

Att skriva om den tyska byråkratin blir lätt väldigt klyschigt. Tyskarna är ju världskända för att vara korrekta och byråkratiska. Men har det inte blivit lite bättre? Sist jag besökte myndigheterna (se bild och bara smaka på namnet ”Kreisverwaltungsreferat”) var när jag skrev mig på min nya adress och detta avhandlades faktiskt på bara en kvart istället för tre timmar som jag har varit med om tidigare. Måste man då gnugga floskler och fördomar under näsan på dem även här på bloggen?

Jo, för ibland är tysk byråkrati så förbannat dammig och eländig. Visst är det i mångt och mycket bra att vara korrekt, men en sund portion sydeuropeiskt kaos och so-what-attityd skulle inte skada här också.

För tillfället rasar nämligen hela landet mot myndigheten förvaltningsorganisationen för upphovsrätt, med det löjligt långa namnet Die Gesellschaft für musikalische Aufführungs- und mechanische Vervielfältigungsrechte (GEMA). Gema, som reglerar kopieringen av musik, har nämligen gått ut till vartenda dagis i förbundsrepubliken med krav på betalningar. Man har nämligen kommit på att dagis regelbundet kopierar låttexter till de små när de uppträder för föräldrar och släktingar. Prislappen lyder 56 euro för upp till 500 kopior och 2.224 euro för 20.000 kopior. Dessutom kräver Gema att dagispersonalen skriver upp varje sång som kopieras när barnen ”uppträder”.

Olika organisationer protesterar nu och menar att man med den här regeln sätter käppar i hjulet för barnens emotionella utveckling, där sång ju utgör en viktig del.

Jag har följt de här diskussionerna sedan strax efter jul nu och jag kan inte annat än att skaka på huvudet. Det uppstår väl ingen som helst kommersiell skada om tio dagisungar sjunger några visor på julavslutningen?

Lagar är lagar, men att handla som strutsar med huvudet i sanden och kräva avgifter på det här viset utan vett och förnuft är bara inte klokt.

8 Comments

  1. Posted januari 5, 2011 at 08:24 | #

    Här måste jag kritisera lite. Man kan klaga mycket om tysk byråkrati, men den där historian har faktiskt inget med det att göra.

    Först och främst: GEMA är INGEN myndighet. Det är bara en förening som beter sig som en myndighet eftersom den har det faktiska monopolet i sin bransch. När jag tog studenten planerade vi en stor fest och jag frågade GEMA via telefon hur mycket det skulle kosta för musiken på kvällen. Festen blev aldrig verklighet, men ett tag senare fick jag en faktura från GEMA. Även om det hade aldrig skickats något papper från mig till de fick jag meddela skriftligt att festen hade aldrig ägt rum. Otroligt men sant.

    Den där historian om dagislåtarna har alltså inget med byråkratin att göra. Det är bara GEMA som vill ha pengarna som det står i lagen. Och lagar känner inga ”var snäll mot barnen”-undantag. För att undvika sådana händelser behövs kanske en ny upphovsrätt – och en ny GEMA.

  2. Linda
    Posted januari 5, 2011 at 08:49 | #

    Hej Fabian! Alla Verwertungsgesellschaften baserar sin verksamhet på lagar så för mig är Gema ändå ett uttryck för extremt byråkratiskt beteende – fast det var olyckligt att kalla dem myndighet (ändrar strax). Galet det där med er fest, man kan vara skaka på huvudet. Hur bevisade ni att festen inte blivit av?

  3. Posted januari 5, 2011 at 12:28 | #

    De ville inte ha något bevis. Men jag tyckte att det var mycket märkligt att jag fick skriva ett brev. Jag hade ju aldrig anmält festen och hade aldrig tecknat något.

    Jag tror faktisk inte att det är så speciellt tysk med GEMA. Många länder har likadana organisationer. Där det finns en lag som man kan tjäna pengar med finns det alltid någon som gör det. I USA skulle kanske giriga advokater kräva pengarna från dagisen.

  4. Linda
    Posted januari 5, 2011 at 12:46 | #

    Det är verkligen ruskigt! Jag är glad att det har brutit ut storm i medierna pga av det här, att folk inte bara accepterar vilket idiotbeteende som helst – lagar eller inte. Ska bli spännande att se om politikerna reagerar.

  5. Lotta
    Posted januari 5, 2011 at 21:19 | #

    Schwedische Bürokratie steht der deutschen in keiner Weise nach. Eigentlich ist es in Schweden noch schlimmer. Habe gemerkt, dass meine sog. ”Identitetskort”, die mir die Bank mal vor 10 Jahren ausgestellt hat und die ich eigentlich nur hier in Schweden in Geschäften usw. ab und zu mal brauche, abläuft. Diese wird jetzt von Skatteverket ausgestellt, aber nicht von allen Büros. Eine 6-seitige Broschüre gilt es genauestens durchzulesen – mein deutscher Pass, ausgestellt 2002 gilt in Schweden z. B. nicht als gültige Identitetshandling (????). Jetzt muss ich nach Einzahlung einer Gebühr von 400 SEK mit meinem Mann persönlich dort erscheinen und den Antrag prüfen lassen. Um eine neue Karte zu bekommen, braucht die Behörde dann mindestens 14 Tage Bearbeitungszeit. Wenn das mal nicht Bürokratie par excellence ist. ;-)

  6. Linda
    Posted januari 6, 2011 at 00:47 | #

    Hallo Lotta! Das ist ja wirklich ein ganz schlimmes Beispiel. Wir gehen tatsächlich nirgendwo sicher – überall Stempelwirtschaft! :(

  7. Posted januari 9, 2011 at 06:23 | #

    Intressant artikel om det:
    Der Kindergarten als rechtsfreier Raum

  8. Linda
    Posted januari 13, 2011 at 16:41 | #

    Ah … tusen tack, snälla Fabian!

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>