© 2011 Linda IMG_6574_700

10 år av Arlanda-ångest

Jag antar att ungefär alla andra utlandssvenskar liksom utlandsmänniskor överhuvudtaget hatar flygplatser. Arlanda är min personliga högborg för ångest. Det låter fånigt när man bara bor två timmar bort med flyg, men det är helt enkelt inte samma sak som om jag skulle bo i Stockholm och susa hem till familjen på spontana helgbesök. En flygresa är alltid lite av ett företag och så har man jobbet som ofta sätter käppar i hjulet och det går långt mellan besöken fast man lovat sig själv att inte vara borta mer än ett par månader.

Efter att ha bott utomlands i 10 år är det därför den här bilden som präntat sig in på min näthinna när jag tänker på Arlanda – en vinkande familj som jag knappt kan se för ögonen är alldeles grusiga av tårar. Fy fan, vad ont det gör i just det där momentet då man ska igenom säkerhetskontrollen och vinkar en sista gång. Som jag hatar Arlanda då.

Sedan landar jag i München och möts av en glad äkta man som räknat dagarna tills jag ska komma hem – hem som han säger. Och så blir man ännu mer förvirrad och förstås väldigt glad över att man har två hem som båda är så toppenbra:

Hem ett i en av Europas bästa städer, där somrarna är en ren drömtillvaro, ölen alltid är kall och där det alltid händer så mycket roligt.

Och så hem två, där skogarna och fälten avlöser varandra och bilarna kör långsamt för att inte köra på vilda djur. Där man nästan fikar ihjäl sig på goda kakor och bullar och där så många samtal handlar om vädret därför att naturen ligger människorna så nära. Där släkten finns och man trivs så mycket när man väl är där.

Hjälp, jag märker att jag med åren bara blir mer och mer sentimental. Jag funderade till och med i går på att slänga på Karlavagnen på web-radion klockan 22.

Nej, nu måste jag ner på stan, hämta iphonen som varit på lagning, köpa en flaska prosecco, springa över till en kompis och höra allt skvaller från veckan som har gått och stiga på Münchenkarusellen igen.

4 Comments

  1. Posted mars 26, 2011 at 00:55 | #

    Det känns konstigt med 2 hem. Åt vilket håll man än flyger, det är alltid hem.

  2. Posted mars 26, 2011 at 12:33 | #

    Jag är inne på år nio och har också gått igenom alla möjliga faser och tillstånd när jag reser mellan mina hem. Brukar säga att jag befinner mig ”in transit”. Börjar ofta redan några eller någon dag innan avresa. Har inget emot flygplatser men stör mig som sagt alltid på mina medresenärer i gaten av någon konstig anledning.

  3. Linda
    Posted mars 26, 2011 at 20:54 | #

    Jag hatar alla som trängs när det är dags att gå av. Är man smart och checkar in i förväg och därför sitter längre fram, ska man väl för tusan få kliva av före dem som sitter längst bak. Jag blir dock alltid rammad bakifrån, vilket gör mig riktigt aggro.

  4. Linda
    Posted mars 26, 2011 at 20:56 | #

    Vilken tur man har egentligen! Det finns ju många som är alldeles hemlösa.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>