© 2011 Linda IMG_9006_700

Vad gör man när det regnar i München?

Inte kan jag väl påstå att jag är bortglömd här nere i alptrakterna. Besök från Sverige har det varit gott om den senaste tiden. Först kom pappa i början på månaden och stannade en hel vecka för att umgås med mig och för att gå på Champions League-match i fina Allianz-stadion.

Sedan kom mamma med sambo Leif i torsdags och har hängt med mig sedan dess. Vädret har varit helt vidrigt med blötsnö som vräkt ner och täckt gatorna med slask och enorma vattenpölar. Glöm att mysa på julmarknader eller strosa runt i innerstaden. De där kalla snöflingorna letar sig in under den tjockaste jackan och får en att bara vilja dra ett täcke över huvudet.  Men som bekant finns det inga dåliga väder utan bara dåliga kläder. Och om det är något vi kan i min familj så är det att hålla humöret uppe vid tre gråa plusgrader. Så vad har vi gjort?

Jo, vi har ätit och druckit – massor! Till och med på julmarknaderna trots snöregn och rusk. Lumumba på julmarknaden på Sendlinger Tor, glögg på julmarknaden på Marienplatz, ännu mer Lumumba på Tollwood och ännu mer glögg i Olympiaparken, Wienerschnitzel på Hofbräuhaus, Schweinshaxn på Hacker-Pschorr och en ölkaka på det. Vad? säger ni. Weißbiertiramisu, säger jag.

Tiramisu gjord på öl? En bajersk våldtäkt på en italiensk dessert? Nej, en ljuvlig kaka som jag tror man äter i himlen också!

Vi har sökt oss till mysiga platser där man ha det lite torrt och ombonat, som i den här alpstugan vi hittade i Olympiaparken.

I Olympiaparken passade vi också på att åka skridsko.

Jag var inte alls så dålig – men så har jag också övat flitigt. Hela 1980-talet faktiskt. När jag var liten åkte jag och mina syskon skrillor ute i kohagen tillsammans med kusinerna hela vintrarna. En gul ispöl var det som vi åkte på. Overallerna luktade alltid ordentligt apa (eller snarare ko) efter alla vurpor. Tänk, hade jag blivit konståkningsprinsessa tack vare en pöl med kokiss hade det väl varit en askungehistoria utan dess like. Nu blev jag ingen isprinsessa, men tjugo år senare kan jag i alla fall dra trettio rundor i en rink utan att dratta på sätet.

Sedan har vi disco-bowlat i Giesing. Jag förlorade alla fem omgångarna mot proffsiga morsan och Leif. Kolla bara in movsen!

I dag ska besöket åka hem och för mig börjar nedräkningen tills jag åker till Sverige den 22 december. Tänk att det är jul igen, hörrni! Alle Jahre wieder …

En glad tredje advent, önskar jag er alla där ute.

One Comment

  1. Sesse
    Posted december 18, 2011 at 12:47 | #

    Hej!!Du väckte härliga minnen med skridskoåkningen ;) Har messat dig på ditt svenska nummer och frågat om du skulle komma hem till jul. Men såg här att så är fallet! Hur länge stannar du? Skulle gärna vilja ses! Kram

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>