© 2011 Linda IMG_9076 700

Jocke sopar över Europa

Stormvarning var det här. På med sockor och halsdukar!

Orkanovädret Joachim kom till Bayern i kväll och jagar för fullt vidare över landet. Orkanstyrkan ligger på 12 här nere och nyheternas oväderskartor lyser illröda och lila av alla varningar. Kallt som attans ska det bli också i dagarna. Det blåser osannolikt utanför fönstret och det viner från kaminen. I morgon är det jag som får sopa upp resterna av julgranskulorna från innergården (hur kom jag på att pynta granen utomhus?) Domedagsstämningen är garanterad. Jag hoppas att inte allt för många människor skadas. Det är alltid så ruskigt ledsamt att läsa om folk som stryker med av att få en reklamskylt i bakhuvudet eller av ett träd som brakar ihop. Så otroligt menlöst.

Det har varit en lång dag. Tidigt i morse skyndade jag till frissan för att kapa de sorgliga topparna som fick mitt hår att likna en tufsig lejonsvans. Jag säger ”frissan” därför att jag har just en frissa. Jag har nämligen slutat gå till flashiga München-adresser som Toni & Guy eller någon av Glockenbachs supertrendiga homosexuella frisörer där man får sippa prosecco under saxen. Framför allt är jag less på 70 Euro för en toppning. Därför har jag börjat gå till Edith, en tant som har klippt folk på min gata i 30 år. Hos henne pratar man om politikers skor, tysk mentalitet och om hur det var förr i tiden. Medan Edith torrklipper mitt skandinaviska platta hår med millimeterperfektion sitter rara tanter i soffan bredvid med blondering i håret och kedjeröker långsmala cigaretter. Och hela härligheten för bara 25.

Sedan drog jobbvardagen igång och den var kanonbra i dag. Särskilt eftermiddagen med ett viktigt möte som gick så bra att jag var alldeles upprymd efteråt.

I går var jag på årets andra ”Schrottwichtel-Party”. Wichtel  betyder dvärg/tomtenisse och Wichteln är att byta klappar. Schrottwichteln är en variant som innebär att alla tar med sig något de inte vill ha. Det är en riktig jultradition att sitta i Christines söta lägenhet och öppna knasiga paket någon vecka innan jul.

Det är roligt att dela ut paketen, men min klapp hamnar för det mesta i soptunnan i tunnelbanan. Gårdagens beiga kuddfodral gick också den vägen. Huga! Tur att det inte var jag som fick den gigantiska inomhusfontänen.

Så här fint ser det i alla fall ut innan vi börjar.

Och vi äter massor med god mat.

Nu ska jag ovädersmysa hemma hela kvällen och fundera klart på några viktiga saker jag diskuterade i går med en bekant. Det handlar om vad som händer om man har en olycka och att det kan vara svårare i Tyskland än i andra länder att få dö om man verkligen vill det. Men det skriver jag mer om en annan gång. Halv tolv är inget klockslag för diskussioner om liv och död. Särskilt inte när julen står för dörren och jag stolt kan konstatera att alla klappar är inköpta och köket glänser av inslagspapper i glittrigt rött och guld.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>