Charlotte Roche

Hennes debutbok och megabestseller Feuchgebiete (svensk titel: Våtmarker) sexchockade hela Tyskland när den kom ut 2008. Aldrig hade den tyska bokvärlden sett någonting liknande. Efter det har boken översatts till 25 språk.

Jag läste Feuchgebiete på originalspråk så jag klipper ett representativt citat på svenska som Johanna Karlsson på Bokhora använde sig av i en recension:

Där kan jag känna proppen. Trots att jag är inne i musen. Den känslan känner jag till. Fast inte av en propp såklart. Utan av bajs. Det står ju ofta snällt och väntar vid utgången på att få komma ut. Och när man är inne och grötar i musen kan man känna bajskorven genom den tunna skiljeväggen. Undrar om männen som har haft sex med mig också känt det någon gång. Men det skulle de aldrig tala om. Det är ju inte direkt ett lämpligt samtalsämne strax innan man tänkt stoppa in sin kuk i en kvinna. (s. 150)

Hela 2008 diskuterades det vitt och brett om huruvida boken var en pekpinne mot samhällets tabuisering av teman som sexualitet och hygien eller bara en lunta snusk.

Jag har följt Charlotte Roche sedan jag kom till Tyskland. Hon var då programledare för kultiga musikprogrammet Fast Forward på kanalen VIVA. Jag bara älskade denna råddjursögda, supercoola brud som frågade Robbie Williams om ”det inte är som att svälja sin egen sperma” när han hävdade att han bara lyssnade på sin egen musik. Här ser ni henne i en intervju med Depeche Mode:

www.youtube.com/watch?v=iG4FLstLzmU

Roche för en personlig hatkampanj mot Tysklands största, sämsta och farligaste tidning BILD Zeitung. Roches tre bröder omkom i en tragisk bilolycka för tio år sedan när de var på väg till hennes bröllop. BILD gjorde allt för att mjölka denna personliga tragedi och göra ett scoop av den.

I nya boken Schoßgebete tar Roche itu med detta stora familjedrama och den mediala våldtäkt som följde. Läsaren möter Elizabeth Kiehl som i likhet med Roche är 33 år gammal, skilsmässobarn, mor, styvmor samt syster till tre döda bröder. Det handlar om äktenskap och familj och sex – inte längre i en sjukhussäng med värkande hemorrojder. Nej, nu är det den äktenskapliga bädden som hamnat under luppen.

Här hennes egen presentation av boken (på tyska):

www.youtube.com/watch?v=qLUT_2BZdzs

Inför en fullsatt publik framförde de unga talangerna sju starka koreografier som tillsammans gav bevis på vilket brett spektrum Iwanson-dansarna behärskar.

Förväntansfull publik i Münchens Muffathalle

Föreställningen började med mäktiga Games of Solitaire av Hannes Langolf, en koreografi som för min del ledde till mycket eftertanke om gruppdynamiken i samhället. I programhäftet citerades Fernando Pessoa: I’ll disappear in the fog as a foreigner to all life, as a human island detached from the dream of the sea, as uselessly existing ship that floats on the surface of everything. Mörkt, gripande och väldigt dramatiskt.

Den andra delen av föreställningen bestod av minikoreografier, där bl.a. svenska tjejerna Amanda Billberg (se bild ovan) och Eva Svaneblom glänste med den egna koreografin Baggage som handlade om allt emotional baggage vi människor släpar på och tyngs ner av. Mobiltelefonen ringer, man är slav under den, man är ett offer som bara släpar runt mer och mer och inte ställer i fråga hur man kan befrias från ballasten. Stycket bjöd på många skratt, bl.a. gav tjejerna nio tips på hur man kan bli av med sitt emotionella baggage. Please put your bag under the chair in front of you and your thoughts on an imaginary shelf!

Likaså uppfriskande var Marielle Aranda, Maria Lindholm och Verena Klöpper i hip-hop-gruppen WoW (World of Women). Tjejerna framförde sin koreografi Remote Control, en show som rev med hela publiken med sin snygga, kreativa hip-hop. WoM vill erbjuda ett feminitivt alternativ i den mansdominerade hip-hop-världen. Det lyckas de med.

Om någon befinner sig i Kempten framöver vill jag rekommendera att se MATCH POINT av Jochen Heckmann. De två dansarna Ivonne Kalter och Corneliu Ganea framförde i går kväll en del ur denna produktion, ett mycket gripande nummer som tematiserade hat-kärlek i ett förhållande, att kunna, men samtidigt inte kunna leva med varandra. Mycket vacker dansprestation. Ivonne var tidigare elev på Iwanson. Mer om MATCH POINT här.

Tiden bara flög iväg och den enda besvikelsen var att kvällen tog slut alldeles för snabbt.

Som jag skrivit tidigare är Iwanson School of Contemporary Dance Europas största privata yrkesskola för nutida dans och leds av den berömda svenska koreografen och dansaren Jessica Iwanson. Tack vare den har München blivit en riktig danshögborg i Tyskland. Mer om skolan här.

Svenskt blir det på festivalen med Jessica Iwansons duktiga dansare. Sedan 2008 är skolan Iwanson International School of Contemporary Dance med på DANCE som representant för utbildandet av ungdomar inom nutida dans. Inte konstigt, i München är skolan den viktigaste institutionen för modern dans.

Den 28 och 29 oktober, kl. 19:30, uppträder skolans avgångsklass med en nutida koreografi skapad i samarbete med dansaren Hannes Langolf. Därefter följer minikoreografier som visar alla element som ingår i skolans undervisning: dansteater, contemporary, modern, hip-hop osv. Förutom detta bjuder skolan på workshops, s.k. i-classes, där proffs och amatörer kan ta del av Iwanson-koreografernas tips och erfarenhet.

Här kan ni läsa mer om Iwansons program på DANCE.
Här kan ni läsa mer om DANCE.

Jag såg att en nyhet på årets schema är ett seminarium som behandlar det här med att få en bok publicerad. Det kommer ut 80 000 böcker varje år på den tyska marknaden. Men här ser manusprocessen lite annorlunda ut än den gör i Sverige. Medan personer med skrivardrömmar hemma skriver ut sina manuskript och skickar till förlagen i hopp om att någon redaktör ska nappa, anlitar man i Tyskland en agent – ungefär som i USA.

På bokmässan berättar Dr. Petra Begemann (författare, förlagslektör, ghostwriter) om hur man på bästa sätt sätter sig i kontakt med de tyska förlagen. Det räcker nämligen inte att ha en bra idé. Man måste marknadsföra den också. Pampiga exposéer – eller ska jag säga affärsidéer? – ska skrivas, där protagonister, handling och samtliga kapitel sammanfattas och kryddas med utdrag ur särskilt spännande kapitel. Många anlitar proffs som säljer in deras idéer mot en provisionssumma. Tro mig, jag har på nära håll sett sopiga böcker publiceras enbart med viljestyrka i snygg förpackning.

Om någon är i bokkrokarna i oktober så finns det mer information om föredraget ”Von der Buchidee zum Verlag” här. Jag lovar att massor av drömmande ”Schreiblinge” kommer att samlas andäktigt framför podiet.

Bokmässan i Frankfurt är förstås härligt internationell. Varje år är ett särskilt land hedersgäst. I år är det Argentina. 2011 är det Islands tur, 2013 Brasilien och slutligen Finland 2014. Hmm … kanske Sverige står på tur 2015? Vi har nämligen inte varit hedersland än.

Om jag hade varit i landet och Frankfurt under mässan hade jag nog speciellt satsat på hall 3.0, där barn- och ungdomslitteraturen huserar. Jag har alltid älskat böcker och började läsa tjocka böcker redan som lillstrumpa. Tyskland är den största utländska marknaden för svensk litteratur och inte bara Schwedenkrimis banar väg. Svenska barnböcker har ett väldigt stort inflytande också över de tyska barnen och det skandinaviska intressefröet sås tidigt genom böcker av framför allt Astrid Lindgren. Själv älskade jag framför allt bröderna Grimm när jag var liten, mamma hade några gamla, slitna Grimm-böcker från sin egen barndom som vi satt och bläddrade i. I dag är det underbart att läsa sagor som ”Bord, duka dig”, ”Hans och Greta”, ”Askungen” och ”Haren och Igelkotten” på originalspråk. Det hade jag aldrig trott att jag skulle kunna göra.

Jag har förstås själv en dröm om att skriva en riktigt bra bok för barn. Jag pysslar för tillfället med ett manus, där jag rätt och slätt har utgått ifrån ”vad hade jag själv gärna läst när jag var liten”. Därför har det blivit spöken för hela slanten och jag själv är recensent för vad som är trist och tråkigt – jag minns ju exakt vilka böcker jag plöjde och vilka jag lade åt sidan. Så när jag har några timmar över sitter jag och pular med mina vålnader och gastar. Hela tretton kapitel har jag faktiskt fått ihop. Och vad det än blir av det – roligt har jag!

Appropå barn- och ungdomslitteratur: I onsdags var det en debatt på Svenska Barnboksinstitutet vid Odenplan i Stockholm om bevakningen av barnkultur i de rikstäckande dagstidningarna. På plats var kulturcheferna från DN, Expressen och Aftonbladet, en från TT Spektra samt min vän Åsa Warnqvist som representant för barn-och ungdomslitteraturen på Svenska Dagbladet. Med glädje fick jag höra att det var Åsa som glänste som en stjärna bland de annars bleka kulturcheferna. Se mer om detta på svensk bokhandels blogg. Blogginläggets titel ”Heja, Åsa Warnqvist”  säger väl ganska mycket.

Mer om bokmässan i Frankfurt: www.buchmesse.de (6-10 oktober 2010)

Foton: © Frankfurter Buchmesse

Jag har ju skrivit om Iwanson International vid några tillfällen här på bloggen – en yrkesskola för modern dans som drivs av svenskan Jessica Iwanson här i München. I vår kommer några av hennes bästa avgångselever till Stockholm för att uppträda på Balettakadmien. Föreställningarna sätts upp inom ramen för Stockholm Munich Dance Project (SMDP), ett projekt som sedan fyra år tillbaka fungerar som konstnärlig bro mellan Stockholm och München. 

Dansarna (se bild) heter Amanda Billberg, Maria Härenstam, Ivonne Kalter, Susanne Prasch och Tobias Spori.
Koreografin är gjord av Jochen Heckmann, Johannes Härtl och Katja Wachter.
Konstnärlig ledare är Jessica Iwanson.

Den 13 februari har SMDP premiär på Balettakademiens scen studio fyra, kl. 16 och 19. Temat är ”Exit-Entrance”.

Läs en intervju jag gjort med Jessica Iwanson i Tidningen Kulturen.

Foto: Johannes Härtl