Linda Karlsson Eldh » Kuriosa

Tysk kultbuss i LEGO

Linda — Mon, 15 Aug 2011 19:07:01 +0000

Finns det några gamla LEGO-fans där ute? Jag har precis förälskat mig i det här exemplaret ur den nya kollektionen -- kultiga folkvagnen T1 aka hippiebussarnas hippiebuss. Med det här fordonet har banne mig den tyska bilindustrin överträffat sig själv. Och det redan på 1950-talet. I alla fall hur roligt som helst att LEGO har snappat upp denna klassiker.

Den schyssta interiören ser ni här på Flicker.
Pressmeddelandet från LEGO läser ni här.

Och så har LEGO gjort nördigaste presentationen av sin skapelse. Hehe … jag måste bygga in like-knappar här på bloggen!

www.youtube.com/watch?v=utagD0Vh3Rc

Bilder: © www.lego.com

De mystiska papperskorgarna

Linda — Wed, 20 Apr 2011 15:06:00 +0000

När man väntar på ett tunnelbanetåg som inte kommer får man väl använda bloggen som klotterplank? Sabla U-Bahn. Då kör vi med en mindre spännande vardagsbetraktelse:

Är det för att de tillhör krigsgenerationen? Eller är äldre personer helt enkelt knussligare i allmänhet? Är det ett bajerskt, tyskt eller rent av internationellt fenomen?

Varför gräver folk i de offentliga papperskorgarna?

Dagligen ser jag helt normala gamla och halvgamla människor kryssa mellan tunnelbanans sopkorgar. Jag vet inte riktigt vad de letar efter. Någon fiskar upp en tidning, men de flesta nöjer sig med att kika. Letar de efter guld måntro?

Nä, det måste vara gamla tidningar. Men kom igen, en tidning kostar 70 cent!

Konsum på svenska och tyska

Linda — Tue, 19 Apr 2011 21:46:00 +0000

Jag träffade några vänner på kvällen. En av grabbarna kommer från Weimar och var 20 år när muren genom Tyskland föll. Han pratar gärna om sin uppväxt. Tillsammans med en tjej från Georgien sjunker han ner i nostalgin från tiden innan järnridån brakade samman. ”Minns du det brödet?”, ”Kommer du ihåg det mjölet?”. Ja så där håller de på.

I kväll berättade han något jag var tvungen att kolla upp på en gång när jag kom hem: I Östtyskland hade de Konsum-butiker.

Självklart stod kooperativa modeller högt i kurs i det forna DDR. Men för mig är just Konsum bland det mest ursvenska som finns. Min troget socialdemokratiske morfar var butikschef i vår lokala Konsum-butik och mamma jobbade i kassan. Där köpte man sitt lördagsgodis innan man förstod skillnaden mellan rött och blått.

Så rött det svenska folkhemmet än var, var DDR förstås rödare. Konsum hade vi allihop, men jag kan tänka mig att vi hade lite mer att handla i våra.

Foto: © Bundesarchiv, Bild 183-73999-0002 / CC-BY-SA, se bildens källa här.

För mindre än nio öre får det vara jul en liten stund till

Linda — Mon, 24 Jan 2011 11:17:01 +0000

Jag avskyr snåla människor – de som sitter och håller hårt i plånboken när notan kommer i hopp om att någon annan ska betala, de som sätter system i låna pengar och aldrig betala tillbaka, de som får en själv att känna sig pinsamt snål när man kräver tillbaka stora som små skulder. Jag har varit med om så mycket knasigt när det gäller sjukt snåla personer – en gång för många år sedan bodde jag tillsammans med några tjejer varav en snodde schampo och fyllde flaskorna med vatten för att det inte skulle märkas (bara det att schampoflaskorna till slut var helt fyllda med vatten och tricket uppdagades). Sedan dess är jag allergisk mot snålhet.

Så jag försöker att vara allt annat än gnidig själv. Men i dag gjorde jag något som bara riktigt gnidiga människor gör: Jag köpte kakor inte för att jag ville ha dem utan för att de var så förbannat billiga: Efter att tyskarna firat jul så att det både räcker och blivit över ligger betoningen på blivit över. I varenda affär skriker röd-grön-glittriga hyllor med överbliven julglädje att man ska ta hem plastgranar, plastpynt, julchoklad, julkakor, chokladtomtar och slibbig marsipankonfekt till superreapriser. Det gör jag aldrig. Jul är jul och jag sitter absolut inte i mitten på januari och äter gamla Lebkuchen. Tills nu.

På Schlecker säljer de nämligen relativt färska pepparkaksgubbar för 1 cent påsen, dvs mindre än nio svenska ören. Jag tror inte ens att ett Bugg (ni vet de där underbara tuggummina som var så poppis på 80- och 90-talet och som slutade säljas 2002) kostade mindre än 10 öre när vi köpte dem i jättepåsar på Q8 på rasterna i högstadiet.

Därför äter jag och Sascha pepparkakor i januari. För att jag var så där riktigt snål i dag och sparade mängder med dyrbara euro-mynt genom mitt fantastiska inköp!

”Schwedenofen”

Linda — Mon, 08 Nov 2010 18:32:31 +0000

Ja, fråga mig inte varför man kallar braskaminer ”Sverigeugnar” här nere. Har faktiskt inte lyckats komma underfund med det. Jag tar den enkla vägen och antar att det har med tyskarnas bild av Sverige att göra – ett kallt land, där man hämtar vedträn i skogen och sedan myser på skinnfällen framför brasan hela långa vargavintern.

Min make är för tillfället på jakt efter just en sådan Schwedenofen. Favoriten han har för tillfället heter passande nog ”Asgård” så jag hoppas på att inom snar framtid kunna tryna som en liten Särimner framför brasan.

Jakten på den perfekta kaminen har nu pågått hela dagen. Själv har jag suttit klistrad vi dator och telefon hemma hos svärisarna – har väldigt mycket jobb just nu. Därför blir jag bara informerad över enstaka korta telefonsamtal att det är ugn på gång och vilka modeller som kommer i fråga.

Ja, lite äkta sverigemys blir nog inte så tokigt. Kanske man kan grilla korv i kaminen och drömma sig tillbaka till klassutflykterna och pulkabackarna på lågstadiet.

Först ska vi helt enkelt se till att ovan nämnde man inte får för sig att montera kaminen själv och ansluta till skorstenen.

Foto: © Matthias Haberland / pixelio

Junggesellinnenabschied: Möhippa på tyska

Linda — Sat, 24 Apr 2010 09:16:38 +0000

Fast jag aldrig kan få in det i huvudet, fast jag har haft en själv, kämpar jag med att acceptera det här med möhippor. Jag tycker inte alls om klassiska möhippor. Jag minns nämligen hur jag själv som 20-åring skakade på huvudet åt de 35-åriga småfulla ”tanterna” som drog varandra på kärra genom Uppsala, iklädda pinsamma kostymer. Och så den stundande bruden som helst ska sälja minispritflaskor och kondomer samt kladda på okända karlar. Ja, sånt skrattade man gott åt förr.

Nu ska man plötsligt vara med själv om det. Min bästis Giovana var gullig och ordnade världens bästa möhippa för mig – en ansiktsbehandling och en grillfest med alla mina kompisar hemma hos henne. Inga pinsamheter ute på stan. Kompisar är kompisar när de känner en väl och hittar på något som passar perfekt.

I Tyskland är möhippan lite annorlunda än i Sverige. Jag måste för det första säga att den är extremt viktig. Men här har brudarna stenkoll och vill helst vara med och planera själva. Möhippan är inte helt självklart något som väninnorna hittar på själva och överraskar bruden med. Nej, här tas det för givet att det blir möhippa. Den är lika självklar som själva bröllopet. I dag ska jag på en sådan möhippa, där bruden själv bestämt datum, vilka som ska komma och vad vi ska göra. Personligen tycker jag att själva idén med möhippan går förlorad, men många (inte alla) tyska tjejerna vill ha kontroll. Så är också fallet med dagens brud.

Jag hörde nyligen i bekantskapskretsen om en möhippa, där en hel helg var planerad i en europeisk huvudstad. Bruden fick reda på planerna och lade sig i: Resmålet var inte tillräckligt posh för henne. Biljetterna fick bokas om till en mer passande stad, i ett annat land. Jag kan bara ana hur surt den ursprungliga välviljan svaldes av deltagarna när de fick ändra allt efter brudens pipa.

Vi får väl se hur det blir i dag. Proseccon står i alla fall på kylning och jag ska ge mig iväg om en liten stund. En gul sommarsol strålar över München. Underbart!

Foto: © Thilo Reiter/ pixelio

Kloka kvinnor kommer oftare, säger münchenforskare

Linda — Wed, 07 Apr 2010 21:58:16 +0000

Nu måste jag passa på att slå ett slag för lite intressant forskning här i fristaten Bayerns stolta huvudstad. Jag satt nämligen och läste Abendzeitung på S-Bahn och stötte på följande artikel. Forskare här i stan har tydligen bevisat att ju mer bildad en kvinna är desto oftare har hon tillfredsställande sex och desto oftare får hon orgasm. Faktorer som ålder och hälsa spelade inte alls så stor roll. Samtidigt slår man hål på förra årets forskningsresultat från Holland och England som påstod att kinesiska kvinnor kommer lättare om mannen är rik, vilket man ville applicera även på resten av världen. Det stämmer inte, menar de tyska forskarna. Bara hjärnan har inflytande. Inte illa! Kanske nästa upplaga av Bonniers synonymordbok tar med kaninhåla som synonym för universitet!

Bild: Abendzeitung

Förälskade narrar får hjälp på traven

Linda — Wed, 17 Feb 2010 00:41:43 +0000

Kalaydo, en regional blocket-liknande internetportal i Rhenlandet, ställer upp för regionens karnevalfantaster. Så här när karnevalen börjar gå mot sitt slut inför man i år igen en sektion på sidan där folk gratis kan leta rätt på folk de träffat under karnevalen och inte får tag på. Det flirtas nämligen riktigt rejält i karnevalhögborgar som Köln och Düsseldorf och i folkmassan är det lätt att tappa bort nyvunna förälskelser. 250 000 personer utnyttjade därför under förra året möjligheten att annonsera efter karnevalbekantskaper. Och nu har alltså Kalaydo öppnat upp igen för karnevalkontaktannonserna. Jag som privatperson säger ”rart”, jag som gammal PR-människa säger ”smart drag” och jag som bayer säger ”Mein Gott, diese verrückten Rheinländer”. Tja, man säger ju Karnevalszeit ist Flirtzeit. Om någon av er har varit på karneval och både lyckats hitta och förlora kvinnan/mannen i ert liv. Här är alltså stället man letar.

Hur kan tyskarna växa upp utan Fantomen?

Linda — Fri, 05 Feb 2010 15:03:15 +0000

Min uppväxt präglades av serietidningar. Jag prenumererade på Spindelmannen, Starlet, Knasen och Fantomen och två om året åkte vi till seriemuséet i Halland. Jag vet inte om det fortfarande finns kvar, men på 80-, och 90-talet semestrade vi alltid i Falkenberg och åtminstone ett besök på Ullared var standard. På vägen dit stannade vi på seriemuséet och köpte serier för 3-5 kr styck. Jag och mina syskon hade varsin kasse full. I syrrornas kassar dominerade Barbie och My Little Pony. I min fanns en salig blandning av Batman, MAD, 91:an, Lilla Fridolf, Buster, Dracula och en massa andra klassiker. När tidningarna var utlästa åkte vi tillbaka och bytte dem mot nya inför bilresan hem till Uppland. Det här var en riktig familjetradition och det finns många kort, där jag stolt poserar på fantomentronen.

För Fantomen var min seriehjälte nummer ett, ingen serietidning fick hänga med så länge som han. Och filmen som kom i mitten på 90-talet var för mig som megafan en extrem besvikelse. Där lyckas ju till och med iprenmannen bättre med att fånga stämningen i sin aktuella fantomeninspirerade reklamsnutt.

Nåja … vad som irriterar ett gammalt blått trikåhjärta riktigt ordentligt är att bo i ett land, där inte en kotte känner seriehjältarnas hjälte. Jag har under mina snart nio år inte en enda gång träffat en person i min egen ålder som har läst Fantomen. Tidningen har getts ut i landet, men har aldrig fått samma genomslagskraft som i Sverige. Gång på gång konstatera att de tyska barnen helt går miste om dessa härliga djungeläventyr.

När jag frågar min man vilka serier han läste som liten är svaret Asterix & Obelix, Kalle Anka och Musse Pigg. Och under 25 år på 70- och 80-talet var Das YPS-Heft den starkaste tidningen för barn med pyssel, seristrippar och en s.k. gimmick i varje nummer. Fantomen hade min man aldrig hört talas om innan jag kom dragandes med mina gamla nummer.

Foto lånat av: www.fantomen.com

Kuvertskrivandet som gick fel igen

Linda — Wed, 30 Dec 2009 20:55:48 +0000

Alltid när jag skriver brev till Sverige (som alldeles nyss) måste jag skriva om adressen på kuverten. Anledningen är att jag automatiskt skriver tyska ettor, vilket ibland av posten i Sverige uppfattas som talet sju. Jag har ett svagt minne av att det någonstans i grundskolans lärobok i tyska förklarades varför tyskarna skriver ettor som de gör. Tyvärr har jag glömt bort varför och Google vill inte vara hjälpsam den här gången. Jag antar att ettorna anses bli tydligare på detta vis.

Såg förresten den fantastiska filmen Inglorious Bastards häromdagen. Där lärde jag mig att tecknet för tre görs med tumme, pekfinger och långfinger i Tyskland, men med de tre mellersta fingrarna i övriga länder. Såååå uppmärksamt! Inte illa av Tarantino.

Tänk om jag hade samma öga för detaljer. Då skulle jag nog spara en mängd kuvert!