Man stoppar ner en trästicka i glaset (utan att röra).

Se så fint det blir!

Nu måste jag förstås tillägga att detta foto inte är taget nu på lunchen utan uppstod vid ett tidigare tillfälle! Så tysk har jag inte blivit riktigt än!

Det är ju ostkakans dag i dag (i Sverige har vi ju dagar för allt – våfflor, semlor, ärtsoppa etc)

Cheesecake och Käsekuchen – släng er i väggen. This is the real stuff. Och hem går jag med svenska kalorier på höfterna! Längtar!

Foto: www.frodinge.se

I all fall slukade jag den här godingen för några timmar sedan och jag lovar att jag kommer ägna hela min djupsömnfas åt att smälta denna jättepizza.

Under studietiden åt jag lite då och då på Mario. Nu är det flera år sedan sist. Men jag minns faktiskt bordsgrannarnas konversation ganska väl. Han amerikan, hon tyska.

Han: What pizza do you like?
Hon: I think I’ll have pizza Hawaii. You know, I really love ananas!

Appropå det: Visste ni att det var Tysklands första TV-kock, Clemens Wilmenrod, som gjorde Toast Hawaii poppis på 1950-talet? Det fanns också en motsvarighet i Östtyskland. Men där kallades min barndoms melodifestivalenkvällsmat Karlsbader Schnitte. Osexigt så in i norden!

Skala och hacka en halv pumpa, blanda i lite vaniljessens och socker. Bred ut massan på smördeg, rulla till en rulle, pensla med ägg och grädda en halvtimme i 225 grader. Jättegott och höstigt.

Glöm inte att pumpan är nyttig – närmare bestämt fullpumpad med vitamin C, E, B, karotin och mycket annat som våra kroppar behöver.

Några av vinterns resor är bokade: Heidelberg i nästa vecka, Sverige över jul och någonstans däremellan Wien och Berlin (inte riktigt besämt när). Och så får jag massor med besök hemifrån i vinter. Och så smög sig tankarna på mig, de som alltid kommer när löven börjar falla: Tänk så snabbt ett år kan gå, vad mycket som är på gång och i efterhand tycker man att ingenting alls har hänt.

I vårt fall brukar inte så mycket som en ketchup-flaska eller en Kalles Kaviar stirra tillbaka från hyllorna i kylen, men i går upplevde vi för första gången en nödsituation som var mycket trevlig.

Under veckan hade vi fått en hel del besök och alla hade med mumsiga bakverk. Dessutom fick jag själv ett bakryck häromdagen och grep till ett av mammas höjdarrecept på kladdkaka. Black & White heter den och är gjord på både vit och mörk choklad.

Nina kom i lördags med smarrigheter från franska bageriet Le Pain Quotidien på Gärtnerplatz.

Och Kerstin tittade förbi med plommonkaka. Min tysklärare på gymnasiet sade alltid att vi skulle äta plommonkaka när vi åkte till Tyskland. Så det gjorde jag!

Grönsaker hade vi också i mängder – ett snedköp på Vikutalienmarkt i fredags. Vi skulle grilla och så blev det inte av. Och man kan ju inte låta fina grönsaker som de här rädisorna gå till spillo.

Så det blev en riktigt matig söndagssallad till middag i går – med efterrätt som hette duga.

Lite senare tänkte jag tipsa om en av mina bästa sjöar här i regionen. Jag gjorde nämligen en utflykt dit i går och var som alltid ruskigt nöjd. Glasklart vatten, måsar, en och annan fiskare och gigantiska alptoppar som ruvar över sjön … underbart.

På Biergarten får man ju ha med sig egen mat bara man köper dryck där. Fast pizza och dylikt ser de gamla, garvade värdshusvärdarna inte så gärna. Tur att Christine är bajer uti fingerspetsarna. På hennes bord finns bara specialiteter, som bajerska köttbullar …

… och en massa annat gott.

Jag tycker om att sitta på Augustiner och titta upp i trädkronorna.

En av Christines kompisar kommer från Kina och jag bara älskar att han alltid har på sig en tysk fotbollströja.

För många rökare är sommaren en befrielse. Äntligen kan man röka utan att behöva gå iväg. Fast ändå har rökförbudet accepterats i stora lag. Bara på Oktoberfest blir folk rabiata av att tvingas gå ut och puffa med risk för att inte komma in eller av att obekvämt smygröka under borden.

Kvällen blev lite sen.

Och jag avslutade den så tyskt som det bara går – med en Gummibärchen, det populäraste godiset som finns här nere.

På min senaste promenad längs Isar stötte jag på den här gemytlige gubben som tog ut svängarna i Lederhosen och ullstrumpor.

Ibland undrar jag hur det känns att vakna upp som en sådan liten farbror, svinga fjäderhatten på huvudet och ge sig ut i ett prosecco-sippande, bakåtslickat sommar-München. Otänkbart i Uppsala, Malmö eller Stockholm. Men det är ju det som är det just med München. Det där traditionella, knasiga är ett självklart inslag i den stolta stadsbilden.

Tyska smittskyddsinstitutet högvarv för att kontaminera de smittade grönsakerna från Malaga och Almeria som importerats till Hamburg. Hela landet avråds från att äta grönsaker från norra Tyskland. I Berlin är folk lite mer avslappnade och ser till att inte äta gurkan från Spanien, i Bayern panikar man lite extra och äter rivna morötter istället. Och jag kan förstå oron – vem tusan vill ha bloddiarré och sedan hamna i dialys med njursvikt?

När jag var hos doktorn ringde hennes mamma mitt i undersökningen för att klargöra huruvida dottern ätit de där grönsakerna de köpt tillsammans eller inte. Och min doktor svarade att hon gjort det, sett nyheterna och grävt igenom hela sopkorgen för att hitta förpackningen och läsa var de kom ifrån.

Med tanke på att jag tillbringade förra veckan just i Malaga och åt en massa sallad måste jag säga att jag håller mig till bajerska morötter ett tag framöver. Bäst att inte utmana turen.

Det har varit en konstig dag i dag på något sätt – jag har tagit en körlektion (fast jag har körkort, kände mig så usel på att köra bil), jag har förundrats över hur enormt roligt det ser ut när Sarkozy kladdkindkysser Merkel, hurrat över att en av historiens otäckaste massmördare har tagits fast och glatt mig åt att den tyska lagstiftningen har avskaffat barnskratt som oljud, vilket gör att folk inte längre kan dra dagis inför rätta för att man vill ha lugn och ro i bostadsområdet – barn börja bli en naturlig del av livet i Tyskland. Där ser man.

Just nu har åska och blixtrar avlösts av ett kraftigt spöregn. Det är så härligt att höra vattnet spola utanför. Och det är tyst och fridfullt på min gata, där partyfolket har varit lite väl skräniga de senaste dagarna.

Det har varit en bra dag, men märklig på många sätt och vis. Och i sopkorgen ligger tomater från Karlsruhe, som inte ens är norra Tyskland.

Foto: © wrw  / pixelio