Linda Karlsson Eldh » München

Vad gör man när det regnar i München?

Linda — Sat, 10 Dec 2011 23:39:51 +0000

Inte kan jag väl påstå att jag är bortglömd här nere i alptrakterna. Besök från Sverige har det varit gott om den senaste tiden. Först kom pappa i början på månaden och stannade en hel vecka för att umgås med mig och för att gå på Champions League-match i fina Allianz-stadion.

Sedan kom mamma med sambo Leif i torsdags och har hängt med mig sedan dess. Vädret har varit helt vidrigt med blötsnö som vräkt ner och täckt gatorna med slask och enorma vattenpölar. Glöm att mysa på julmarknader eller strosa runt i innerstaden. De där kalla snöflingorna letar sig in under den tjockaste jackan och får en att bara vilja dra ett täcke över huvudet. Men som bekant finns det inga dåliga väder utan bara dåliga kläder. Och om det är något vi kan i min familj så är det att hålla humöret uppe vid tre gråa plusgrader. Så vad har vi gjort?

Jo, vi har ätit och druckit – massor! Till och med på julmarknaderna trots snöregn och rusk. Lumumba på julmarknaden på Sendlinger Tor, glögg på julmarknaden på Marienplatz, ännu mer Lumumba på Tollwood och ännu mer glögg i Olympiaparken, Wienerschnitzel på Hofbräuhaus, Schweinshaxn på Hacker-Pschorr och en ölkaka på det. Vad? säger ni. Weißbiertiramisu, säger jag.

Tiramisu gjord på öl? En bajersk våldtäkt på en italiensk dessert? Nej, en ljuvlig kaka som jag tror man äter i himlen också!

Vi har sökt oss till mysiga platser där man ha det lite torrt och ombonat, som i den här alpstugan vi hittade i Olympiaparken.

I Olympiaparken passade vi också på att åka skridsko.

Jag var inte alls så dålig – men så har jag också övat flitigt. Hela 1980-talet faktiskt. När jag var liten åkte jag och mina syskon skrillor ute i kohagen tillsammans med kusinerna hela vintrarna. En gul ispöl var det som vi åkte på. Overallerna luktade alltid ordentligt apa (eller snarare ko) efter alla vurpor. Tänk, hade jag blivit konståkningsprinsessa tack vare en pöl med kokiss hade det väl varit en askungehistoria utan dess like. Nu blev jag ingen isprinsessa, men tjugo år senare kan jag i alla fall dra trettio rundor i en rink utan att dratta på sätet.

Sedan har vi disco-bowlat i Giesing. Jag förlorade alla fem omgångarna mot proffsiga morsan och Leif. Kolla bara in movsen!

I dag ska besöket åka hem och för mig börjar nedräkningen tills jag åker till Sverige den 22 december. Tänk att det är jul igen, hörrni! Alle Jahre wieder …

En glad tredje advent, önskar jag er alla där ute.

Kärlekslås i München

Linda — Wed, 07 Dec 2011 16:33:39 +0000

Jag bara älskar kärlekslås, denna österländska tradition som spridit sig över hela världen. Självklart har även kärlekskranka Münchenbor anammat romantiken med att låsa fast ett hänglås på en bro och kasta nyckeln i vattnet. Evig kärlek ska detta leda till. Sockersött är det i varje fall.

På träbron i Thalkirchen här i stan, precis vid djurparken, finns massor med kärlekslås.

Mitt München i höstskrud

Linda — Sun, 06 Nov 2011 17:03:53 +0000

Eftersom allt är stängt på söndagar blir den dagen påtvingat speciell här nere. Varenda niotillfemmare är ute på söndagspromenad och jag inbillar mig att det ligger en doft av söndagsstek över hela stan. I dag sällade jag mig till denna skara spatserande och välmående Münchenbor. Jag tog nämligen en cykeltur till Max-Vorstadt och Georgenhof, där jag träffade en kompis som är på besök från Berlin. Fast vi är inne på den första novemberveckan kunde vi sitta ute i solen och äta potatis- och sparrisquiche och dricka kaffe.

Sedan gick färden hem genom en Englischer Garten som såg ut som den vackraste färgpalett.

Fåglarna hade det också bra i solen.

Floden Isar passar så fint i höstskrud.

Och lövhögarna är djupa längs vägkanterna.

Snart kommer vintern, men fram till dess ska jag passa på att njuta av en underbar höst.

McGraw-kasernen – en resa tillbaka i tiden

Linda — Fri, 07 Oct 2011 15:31:04 +0000

Säg någonting positivt med att någon kör på din bil och du måste åka till polisen för ”spårsäkring”! Många skulle väl säga nada, men för mig som historie-junkie blev det en riktigt trevlig utflykt under förmiddagen. Det berörda polishuset ligger nämligen mitt i det gamla amerikanska kasern-området McGraw-Kaserne som ligger i södra München. Här flyttade den amerikanska armén in efter andra världskriget och byggde efter sina behov ut området med ytterligare 30 byggnader. Segrarmakterna skulle ju hålla koll på Tyskland. På många ställen finns det utländska militärbaser än i dag. USA har hela 70 000 personer på plats framför allt i Bayern, Hessen och Rheinland-Pfalz. Storbritanniens armé har runt 18 000 personer i landet, men förklarade förra året att man fram till 2020 ska dra tillbaka samtliga styrkor i Tyskland. Efter kriget fanns flera miljoner utländska soldater stationerade i Tyskland.

I München flyttade alltså de amerikanska soldaterna in i några trista kaserner i södra stan. När min man var liten växte han upp i närheten och då kom man inte in på det strängt bevakade området utan särskild legitimation.

I dag ser man klart och tydligt spåren efter amerikanerna – även om vanliga Münchenbor flyttat in i amerikanernas prydligt uppradade bostäder i närheten av skogen Perlacher Forst, polisen i amerikanska arméns huvudbyggnad (se bild nedan) och murar, gränser och checkpoints är borta.

Gator i området heter Cincinattistraße, Lincolnstraße och Emersonstraße. På hörnet Soyerhof- och Peter-Auzinger-Str låg ett University of Maryland-campus. Än i dag ser man märkena efter skylten. På bilden nedanför (tagen för några år sedan) finns den kvar. Även bion finns kvar – Cincinatti heter den än i dag.

1992 drog USA tillbaka sina trupper från München - som alltid i Tyskland är historia någonting levande, något som hänt för bara några år sedan. När man åker över Tegernseer Landstraße och ser genomfarten med grå trista hus på varje sida, genomfarten som på sin tid markerade det amerikanska territoriet, då fläktar historiens vingslag.

Foton: © I, Zerohund, Wikipedia

Det var den Oktoberfesten – nu är hösten kommen till München

Linda — Wed, 05 Oct 2011 09:58:14 +0000

I München har Tysklands nationaldag den 3 oktober i huvudsak en stor betydelse – att den sista oktoberfesthelgen förlängs med en dag. Det var i måndags, men då var det också dags att säga hej för sista gången. Oktoberfesten var slut.

Stämningen är kluven – halva stan är förkyld och läkarna är eniga: Ölglasen måste diskas bättre. Resten av befolkningen är pank och övernärd efter tre veckor på öl, ost och grillad kyckling. Man är trött, lycklig och kanske lite lättad att turisterna droppar bort med tåg och flyg och gatorna fylls med jeans och t-shirtar istället för Dirndl, Lederhosen, tuttblusar och vadvärmare.

Även i år var det fint och stökigt om vartannat.

Oktoberfest har ju mycket att bjuda bortom öltält och ompa-ompa.

T.ex. helt vidrigt läskiga åkattraktioner.

Jag kan stå i evigheter och titta på upp-och-ned-vända folkdräkter.

Eller tänka tillbaka när syrran åkte Rainbow på Liseberg 1987 och vrålade värre än King Kong (här en liknande sak).

Fast det finns snälla attraktioner också …

… och märkliga, porriga.

Och XXL-korv.

Jag brukar ju klaga över avsaknanden av sagoväsen i den bajerska naturen. Men ett litet lustigt väsen finns det.

… wolperding heter den och ser ut så här. Och han får vara med på Oktoberfest.

Hur mycket man än gillar Oktoberfest blir man trött efter tre veckor.

För mig avslutades Wiesn med en tur i pariserhjulet.

Jag älskar pariserhjul.

Där uppifrån kan man titta ner på gatan med öltält och förundras över att det kommer hela sex miljoner besökare om året till Oktoberfest.

Sedan var det dags att gå.

Säga hejdå till slänggungorna och det ölbälgande Löwenbräu-lejonet …

… som förtjänar lite semester efter tre veckor på sin sedvanliga pidestal.

Tack och godnatt, Oktoberfest! Vi ses nästa år!

Bilder från Schützenzelt

Linda — Fri, 30 Sep 2011 14:41:54 +0000

Så, nu får det vara nog med Oktoberfest för min del. Två gånger får räcka. Här några bilder från gårdagen.

Öl, öl, öl och ännu mer öl.

Schützenzelt är det trendigaste tältet och det är mycket ungt folk.

De har också vackrast personal …

… och bäst band.

Här ser ni mig.

Kvällens låt var nog den här:

1000 und 1 Nacht med Klaus Lage (dängig schlager som görs sig bäst i ett oktoberfesttält)

www.youtube.com/watch?v=Pw5RHI_rHhg

Hejdå Wiesn för i år.

Tillbaka i Bayern

Linda — Thu, 29 Sep 2011 11:26:06 +0000

För första gången har jag sett Oktoberfest från luften. Tyvärr lyckades jag inte fånga spektaklet så bra med kameran eftersom det var så mörkt, men ni kanske kan föreställa er hur hela Theresienwiese lyste av pariserhjul, öltält och attraktioner av alla möjliga slag.

Nu har vi alltså lämnat Israel bakom oss för den här gången.

Och är tillbaka i München, där solen skiner och vi var tvungna att fira det med lite vardagslyx på underbara fiskrestaurangen Poseidon på Viktualienmarkt.

Viktualienmarkt är nog det finaste vi har i München. En oas i stadsmyllret.

Om några timmar ska jag på Oktoberfest igen. Schützenzelt blir det i dag – mitt favvotält med bästa musiken och mest kompisar. Tjo och tjim! säger jag bara

Världens vackraste från Viktualienmarkt

Linda — Wed, 14 Sep 2011 13:33:09 +0000

Vad vore livet utan rosor? Mindre bra, det är jag säker på. Den här underbara buketten plockade jag upp på lunchen på Viktualienmarkt. Jag tror inte jag har sett så här vackra rosor sedan jag fyllde trettio. Doftar gör de också och det är inte alltid en självklarhet nuförtiden.

Det bästa med buketten var i alla fall att den är dekorerad med hallonkvistar. Jag älskar denna taggiga buske som i långa, taggiga häckmetrar varit ett obligatorisk inslag på alla min barndoms finaste platser i Sverige.

De finaste buketterna på Viktualienmarkt får man i ståndet som ligger precis vid övergångsstället mot Gärtnerplatz. Där säljer de just nu fantastiskt ängsgräs som ska få pryda min balkong i höst.

Oktoberfests Playmate 2011 är utsedd!

Linda — Tue, 13 Sep 2011 21:34:08 +0000

Oktoberfest är en fröjd för både stora och små. Här är ett av inslagen för de stora – Tyska Playboys årliga ”Wiesn-Playmate”, en playmate tillägnad världens största folkfest. Fotograferad blir den granna tösen i snävt skuren folkdräkt, vid porlande bergskällor, på halmfyllda loft och logar, bland stinna mjölkkor och pittoreska fäbodar. Japp, en riktigt bajersk nymf är det som i september/oktober pryder de puberterande halvvuxnas pojkrumsväggar samt testosterondominerade fikarum.

Katharina Wyrwichs heter årets playmate, är 24 år och kommer från byn Geretsried. I en intervju med Focus berättar hon att hon enbart tänder på karlar i folkdräkt och bajersk dialekt. Ja, jösses! Ska man tro på det? Hehe, jag vill se den svenska som öppet erkänner att hon är svag för dalmasar i träskor och knätofsar samt Gunde Svan-mål.

Jag tycker faktiskt att hon är söt. Och jag gillar bilden. Därför får den bli publicerad här – diskussionen om huruvida utvikning är ett uttryck för manligt förtryck tar vi en annan gång. Oktoberfest är Oktoberfest. Och förresten är folkdräkterna här nere så sydda att behagen ska pushas till den extrema grad att de nästan hoppar ur spetsblusen. Så varför ska inte en tuttfest kröna en drottning?

Mer bilder på Katharina hittar ni här.

En flygplats, två Lederhosen

Linda — Wed, 07 Sep 2011 10:49:42 +0000

Sitter på flygplatsen i München, om två minuter boardar planet mot Sverige. Var bara tvungen att iphone-fota de här brallorna i Hugo Boss skyltfönster. Är det verkligen vad ni tror det kan vara? Jomenvisst – Lederhosen för smäckra stajliga mansben i höst.