Linda Karlsson Eldh » Politik

Kungen vs Wulff

Linda — Wed, 04 Jan 2012 20:05:32 +0000

Det bråkas på kungen och krävs monarkins avskaffande hemma i Sverige. Rojalisterna hoppas att Victorias bäbis ska styra upp opinionssiffrorna och göra alla glada och kungahusvänliga igen. Jag vidhåller min tro på monarkin som PR-instrument. En kung, en drottning och en hop prinsar och prinsessor drar turister till Stockholm och Öland och sätter guldkant på ett semesterland som annars upplevs som kallt, mörkt och vindpinat av många utomlands. So be då it att Madde låter hunden flyga privatjet, Carl Philip utbildar sig om och om igen eller kungen lägger skattepengar på något tveksamt nattnöje. Är det någon som vill byta sin bekväma anonymitet mot detta extremrepresentativa liv i ett helt lands tjänst, med ansvaret att sätta Sverige på kartan för trevliga länder? Nä, vi tjänar inte ett jota på att tömma Haga slott, Drottningholm och Solliden på kungligheter. Vad ska vi ha då istället? Ska en president husera i de ekande salarna, som här i Tyskland?

”Avgå”, gastar man åt ”knugen”. Då håller jag nog mer med tyskarna som kräver att statschef Christian Wulff ska packa sitt pick och pack och lämna sin post som representant för Tyskland. I drygt ett år har han suttit på sin post som statschef. Men inte nog med att gubben har semestrat och haft det gott på inbjudan av näringslivet, lånat en halv miljon euro av vänner i näringslivet, betalat av lånen med ett banklån till misstänkt låg ränta som förmodligen berodde på att Wulff tidigare räddat just denna bank från konkurs med statliga pengar samt ljugit och förnekat alltihopa i pressen. Nu har han också hotat reportrar både på BILD Zeitung och Welt med åtal om de skriver om kreditaffärerna (läs en utmärkt sammanfattning på Svenska Dagbladets hemsida här).

I kväll sitter Wulff i public service-TV med budskapet att han inte tänker ge vika som president. Förvisso ursäktade han sig för sitt hotfulla samtal till BILD Zeitung (där han var dum nog att spela in sina hot på chefredaktörens telefonsvarare). Lånen och semestrarna försvarar han med att allt skedde tillsammans med vänner.

”Jag vill inte vara president i ett land där man inte får låna pengar av vänner”, kommenterar han. ”Man måste ställa frågan om folk kan acceptera att även en president har ett privatliv. Mänskliga rättigheter gäller även för presidenter.”

Mänskliga rättigheter ja … men har man inte något att dölja när man hotar journalister på det här viset? Och i TV sitter han bara för att Merkel vill det. Bah!

Självklart är det inte optimalt att betala porrnotan med skattepengar, men vem vet varför kungen gick på porrklubb. Någon privat anledning hade han och det lägger jag mig inte i. Wulff däremot sätter inte direkt någon guldkant på Tyskland och har under flera år pysslat med att dra privata fördelar med hjälp av statliga medel. Det suger så otroligt mycket! Då bjuder jag hellre på en lap dance eller två.

Foto: © Rainer Sturm / pixelio

Ett julkort

Linda — Wed, 21 Dec 2011 22:48:54 +0000

Unhate lyder budskapet i Benettons aktuella kampanj (läs mer här). Det är väl inte svårt för er att gissa vilken av bilderna jag gillar mest. Jag är ju bara för svag för Frau Merkel.

Så detta får bli mitt julkort till er, rara bloggläsare. I morgon åker jag nämligen till Sverige för att fira en riktigt god och fin jul.

Bild: http://unhate.benetton.com

Coolaste murboken häpp!

Linda — Wed, 07 Dec 2011 00:02:37 +0000

Boken Plan D av debutantförfattaren Simon Urban har hyllats upp och ner i de tyska medierna. Inte konstigt – bokidén är helt genial. Plan D utspelar sig i Östberlin år 2011. Just det, Österberlin. Berlinmuren föll aldrig, Tyskland har inte enats, trabantefterföljaren Phobos rullar på vägarna i ett skitigt Östberlin, DDR har slut på pengar. I boken ska viktiga förhandlingar med Västtyskland precis ta vid. Då sker ett politiskt mord. Och vem misstänks ligga bakom? Jo, Stasi förstås!

Attans vad bra, det här blir min julklapp till mig själv – jag som annars så ogärna läser böcker på tyska.

Läs mer om boken på tyska här: www.simonurban.de

Bild: Schöffling & Co Verlag, www.schoeffling.de

Tysklands bästa hemsida!

Linda — Tue, 08 Nov 2011 10:21:19 +0000

De tyska socialdemokraterna SPD på den lilla orten Engenhahn någonstans i Hessen har uppmärksammats lite här och där på nätet den senaste tiden. Anledningen? Ja, se själva. Med skrikig webdesign à la tidigt 1990-tal slår de till och med min hitills stående favorit – hemsidan till filmen Space Jam som av någon anledning fått vara kvar.

Kolla in Engenhahn-sossarnas mästerverk här. Härligt!

Svampplock i en övervakad stat

Linda — Wed, 12 Oct 2011 11:54:14 +0000

I går eftermiddag gjorde jag en liten utflykt till Perlacher Forst, en skog i sydöstra delen av staden. Tanken var att plocka svamp, men för det första var skogen redan dammsugen på sina rikedomar och för det andra är jag ovan att plocka något annat än kantareller och röksvamp. När det gäller svampar som heter saker som Steinpilze, Egerlinge och Maronen-Röhrlinge är jag lite mer … livrädd. På fyra timmar blev det fyra små svampar som räckte till två knäckebrödssmörgåsar. Men det var roligt ändå att ströva runt bland mossiga stubbar, otaliga flugsvampar och höga granar.

Det stod i tidningen i dag att Luftwaffe jobbat klart med sin ”Euro Hawk”, en s.k. UAV (unmanned Aerial Vehicle). Flygplanet väger 15 ton, kan flyga 30 timmar åt gången och från 20 000 meters höjd spåra raketer, lokalisera bilar och lyssna av signaler, radio- och TV-sändningar och telefonsamtal. Tydligen kan den till och med läsa sms. ”En milstolpe” kallar armén sin skapelse. ”En enorm datadammsugare”, sammanfattar tidningen Welt.

Statlig övervakning är en mycket het fläck på den tyska tapeten just nu. Då tänker jag främst på debatten om den s.k. ”statstrojanen” som avslöjades för några dagar sedan. Den tyska staten använder spionmjukvara för att övervaka sina medborgare när de skypar, ringer VoIP-samtal, googlar etc. Egentligen något som det inte finns rum för i den tyska författningen.

Vad är det de säger i seriernas värld? Gulp! tror jag det var.

Helmut Kohl – fredskanslern?

Linda — Thu, 06 Oct 2011 11:23:34 +0000

Enligt Alfred Nobels testamente skall vinnaren av Nobels fredspris ”hafva gjort menskligheten den största nytta”. I morse läckte en norsk nyhetsbyrå att Helmut Kohl räknas till storfavoriterna inför prisutdelningen i Oslo i morgon förmiddag.

Får jag vara skeptiskt? För det är jag nog. Visst, Kohl var en drivande kraft vid återföreningen av Öst- och Västtyskland (om än med problematisk valutareform, där den östtyska marken byttes in 1:1 mot den västtyska). Och ett sammanhållet, starkt Europa var också något han jobbade aktivt för.

Men kan ett fredspris gå till en politiker som under 1990-talet gjort sig skyldig till grov korruption? Efter valet 1998 uppdagades det nämligen att Kohl tagit emot olagliga partidonationer. Än i dag vill han inte berätta vem han fått pengarna av - fast han är skyldig att göra det enligt lagen.

Fredspris? Jag iklär mig rollen som moraltant och tycker att fred och partifusk rimmar illa.

Bild: © Kladu / pixelio.de

Vilken dag! Helmut Kohl tar i och fotbollslandslagets lagkapten likaså

Linda — Thu, 25 Aug 2011 21:31:08 +0000

I dagarna är det spännande att titta på nyheterna i Tyskland. För det första har Helmut Kohl åter igen lagt näsan i den tyska politiken (som han inte så gärna släpper). Över 80 bast är ”Altkanzler” Kohl som styrde landet som förbundskansler mellan 1982 och 1998. Men still going strong passar lika bra på honom som på Helmut Schmidt, som kan vara ännu bitskare fast han är 93 år. Kohl var Angela Merkels mentor och hon kallades hans ”Mädchen” (flicka) av allmänheten. I dag är är hans kritik mot Merkel hård och barsk.

De har sönder mitt Europa, mullrar han i tidningen Internationale Politik och syftar på sina egna visioner och sitt hårda arbete för på 1990-talet för att driva igenom en europeisk union. Klart och tydligt redogör Kohl för att Tyskland har förlorat sin utrikespolitiska storlek och Tyskland har förlorat sin politiska kompass. Utrikesminister Westerwelle får här en kick i revbenen för sin position i Libyen-konflikten. När FN:s säkerhetsråd skulle bestämma om ett militärt angrepp på Khaddafi lade Tyskland tillsammans med Ryssland, Kina, Indien och Brasilien ner sin röst i frågan. Därmed ställde man sig mot USA, England och Frankrike, vilket för Kohl helt och hållet var samma sak som att sabba relationerna till USA. Med hårda ord påminner han om vikten av en västligt inriktad politik i Tyskland.

Hårda ord bjuds det på även i fotbollsvärlden. Philipp Lahm – lagkapten både för Bayern München och tyska landslaget, född 1983, svärmorsdröm, blygsam, ödmjuk, snäll, supersnäll, reko, hederlig, präktigt gift med första flickvännen, schysst, gillar barn, stödjer välgörande ändamål, den tyska fotbollens svärmorsdröm helt enkelt – har slagit hål på myten om sig själv. I boken Der feine Unterschied – wie man heute Spitzenfußballer wird stämplar han lårkakor åt höger och vänster.

I boken, som kommer ut i bokhandlarna på måndag, tar den lille ytterbacken bl.a. upp de fel han sett hos sina landslagscoacher. Först ut är Rudi Völler:

Vi tränade kanske en timme om dagen, sedan satt vi på våra rum. Jag är säker på att många playstations glödde under den tiden. Inga taktikdiskussioner, ingen videoanalys av kommande motståndare … det enda vi pratade om var fel som vi gjort tidigare och vi kom överens om att inte göra om dem i framtiden.

Även Jürgen Klinsmann som tränare för Bayern München får smaka rottingen.

För Klinsmann tränade vi nästan uteslutande kondition. Taktiken drog det korta strået. Vi spelare var alltid tvungna att ta eget initiativ för att samlas och prata igenom kommande matcher och hur vi skulle spela dem. Redan efter sex eller åtta veckor visste varenda spelare att det inte skulle fungera med Klinsmann. Resten av säsongen var ren skadebegränsning.

Reaktionerna på boken har varit gigantiska. Hela fotbollsvärlden fördömer boken och alla nämnda tränare är djupt förolämpade. Även landslagets tränar-duo Joachim Löw och Oliver Bierhoff har bokat in ett möte med Lahm för att diskutera innehållet i boken. Ja, hela fotbollsförbundet kokar, särskilt vad gäller kritiken mot Völler.

En liten ursäkt från Lahm kom krypande lite senare i dag. Jag menade inte att förolämpa någon. Jag ber om ursäkt, pep det från lill-Lahm och bilden av den oskuldsfulle svärmorsdrömmen poppade upp för en sekund igen.

Men visst tusan var det strategi på högsta nivå av den 27-årige lillgrabben. Han håller på att cementera sin position i fotbolls-Tyskland. För fotboll kan också vara makt på högsta nivå. Och Philipp Lahm – honom kommer vi att se mer av. Inte minst efter att han pensionerat sig som spelare någon gång vid 35-årsåldern. Här har vi en taktiker med vassa dubbar på de små fossingarna. Fortsättning följer.

Källa bokomslag: Förlaget www.kunstmann.de

Neonazister snyggt blåsta!

Linda — Tue, 09 Aug 2011 15:29:36 +0000

Den 6 augusti var det dags för den nionde upplagan av den tyska extremhögerrockfestivalen ”Rock für Deutschland” i Gera, en tillställning som lockade runt 600 nynazister. Organisationen EXIT – Deutschland, die Aussteigerinitiative für Rechtsextreme tog tillfället i akt att förmedla sitt budskap med en riktigt smart trojansk T-shirt som t.o.m. impade på flera av skinnskallarna själva.

EXIT ger stöd till personer som vill ta sig ur den högerextrema scenen. För att nå ut till personer som ännu inte tagit steget delade man ut 250 T-shirtar på ”Rock für Deutschland”. Trycket på de svarta T-shirtarna var en dödskalle och texten ”hardcorerebeller – nationella och fria”. Detta tryck försvinner i tvätten och det äkta trycket framträder med budskapet ”Det din T-shirt kan, kan också du – vi hjälper dig att lösa dig från högerextreminismen”.

Till vänster ser du det första trycket, till höger det som kom fram i tvätten.

T-shirtarna delades ut av festivalorganisatören själv – det högerextrema partiet NPD som EXIT hade lyckats föra bakom ljuset. 24 timmar efter festivalen skickade partiet ut sms till deltagarna med en varning om den lyckade T-shirt-kuppen.

Bilder: EXIT Deutschland

Den tyska politiken är en riktigt brokig gryta just nu

Linda — Mon, 04 Apr 2011 20:36:13 +0000

Attans vad spännande det ska bli nästa Bundestagswahl – jag ska banne mig se till att skaffa valrätt fram till dess. Jag hade ju tänkt att bli tysk medborgare inom snar framtid, men har varit för stressad och för lat för att ta itu med det.

Allt det pratas om just nu är det faktum att Guido Westewelle avsäger sig både jobbet som partiordförande och den ärofulla positionen som vicekansler. Tidningarna gottar sig i bildanalyser av liberalen Westerwelles uppgång och fall. Vem ska ta över som partiledare? Blir det någon av de många ungtupparna i partiet, t.ex. hälsominstern Philipp Rösler? Naja, hummar man, den slätkindade Rösler har ju precis blivit tvillingpappa. Kommer han att prioritera sin politiska karriär eller familjen? Och ska han i så fall även putta gammelräven Rainer Brüderle från posten som ekonomiminister mot dennes vilja?

Sedan har vi kärnkraften. Ack, denna kärnkraft som nu den största politiska vinna-eller-försvinna-frågan. Hur tusan ska de konservativa bete sig när det gäller energipolitiken?

Och vilka blir kanslerkandidaterna 2013? F.d. finansminister och superrutinerade Peer Steinbrück är helt klart det givna kortet som socialdemokraterna SPD kommer att spela på. CDU fick ju tvärvända i den frågan när golden boy zu Guttenberg plagierat sig ur förbundspolitiken. Det blir Frau Merkel som får fortsätta dra lasset. Och FDP låter förmodligen den blott 32-årige Christian Lindner axla oket som ny fräsch anti-kärnkraft-kanslerkandidat.

Det känns som om alla sitter lite löst just nu. De senaste valen i sydvästra delarna av landet har verkligen rört om i vansinnet som man kallar politik.

Helgens historiska val i Baden-Württemberg

Linda — Mon, 28 Mar 2011 16:43:21 +0000

I helgen var det val här nere, eller rättare sagt i delstaten Baden-Württemberg. Och jag lovar att både Frau Merkel och hennes utrikesminister Guido Westerwelle sov dåligt i natt. Efter nära 60 år vid makten, brakade nämligen konservativa CDU samman helt och hållet i den tyska delstat som i åratal gjort sig känd som kristdemokraternas starkaste högborg.

Även FDP hör till de stora förlorarna med hälften så många röster som vid förra valet, ett resultat som sätter större press än någonsin på den starkt kritiserade utrikesministern Westerwelle. Det mullrar i medierna om hans politiska framtid. Många förväntar sig att han drar sig tillbaka som partiordförande på partistämman senare i vår.

Det tyska miljöpartiet Bündnis 90/Die Grünen däremot fick uppleva sitt bästa val någonsin med hela 24,2 procent av väljarna i ryggen. Tillsammans med socialdemokraterna SPD bildar man sålunda en röd-grön majoritet och avlöser så de konservativa. CDU får nu lämna över stafettpinnen till en grön ministerpresident (den första i Tyskland någonsin). Självklart har situationen i japanska Fukushima bidragit till att sätta kärnkraften i fokus, men de flesta ser valresultatet som en bilans på regeringens politik i allmänhet.