Jag gillar ju Lahm för att han är så ödmjuk och jordnära (och bra på fotboll förstås). Bröllopet var precis så som man kunde förvänta sig. Se själva vad med Lederhosen och umpa-umpa det blev:

www.youtube.com/watch?v=xgwg4NFRFrI

Foto: © Bettina Stolze/ pixelio

Nu minns jag cyklisterna i Sverige som rätt ok. Det kan jag inte säga om de jag möter här nere. Här är cyklister mer aggressiva kamikazepiloter på två hjul. De är inte kloka i huvudet, kör livsfarligt, skriker, plingar och slår sig hellre sönder och samman istället för att bromsa. Särskilt högerregeln gäller aldrig för cyklister och de blir arga om man inte släpper fram dem överallt.

Ok, jag har betalat mina dryga böter för det där rödljuset jag själv var dum och cyklade mot rött i maj förra året. Egentligen skulle min prövotid för körkortet tagit slut för någon vecka sedan. Istället måste jag vänta två år till i detta byråkratiska noll-tolerans-system. Det har jag fått svälja surt.

Ändå tycker jag inte att jag cyklar aggressivt. Vare sig jag går till fots eller åker bil måste jag förundras över hur cyklister beter sig här. Om man som fotgängare t.ex. råkar befinna sig på en cykelväg är det inte någon regel att cyklisterna saktar ner. Nej, de trampar ofta på ännu mer och plingar och skriker allt vad de kan så att folk ska kasta sig av cykelvägen.

Krydda sedan massan av vanliga cykelidioter med alla dopade cykelbud som susar runt och skriker av frustration för att de inte kommer fram snabbare. En gång hörde jag hur ett cykelbud skrek till ett par med barnvagn att försvinna med sitt horbarn från cykelvägen. Nice!

Häromdagen befann vi oss i en underbart typisk situation. Det var efter fotbollsmatchen Tyskland-Spanien och Sascha och jag befann oss på väg hem bland skarorna av besvikna fans. Vi går på trottoaren (som är full med folk på väg från S-Bahn). Bakom oss hör jag en cykelklocka plinga frenetiskt. Ganska snart har vi en kvinna i 40-årsåldern på cykel en halvmeter bakom oss på trottoaren. Hon plingar och plingar, vill att vi ska flytta på oss. Hon och hennes flintskallige man har tagit trottoaren istället för cykelvägen på andra sidan gatan. På det viset slipper har de bara ett istället för två rödljus på den rätt trafikerade vägen. Nu kräver de att vi ska flytta på oss.

Vi vänder oss om till kvinnan i blommig klänning och frågar om hon ser en cykelväg någonstans i närheten. Reaktionen är fortsatt plingande från hennes sida samt att mannen kommer till undsättning och börjar skrika förolämpningar.  Inte ens på trottoaren är man skyddad från dessa idioter som anser sig stå över samtliga trafikregler.

För ett tag sedan fälldes en medelålders kvinnlig läkare för att hon kört över en cyklist utanför stan. Fem års fängelse fick hon. Situationen såg ut så att hon hade stannat till på en smal väg för att låta ett par med hund stiga in i bilen framför. Plötsligt svischade en cyklist förbi, trängde sig emellan och hade i farten sönder ytterspegeln på bilen. När kvinnan ropade åt honom att stanna vände han sig bara om, pekade finger och körde vidare. Följderna blev katastrofala. Kvinnan tog upp jakten, vilket slutade med att hon körde över cyklisten, en 40-årig ingenjör som skadades allvarligt och bröt vartenda ben i kroppen (mer på tyska här). Kvinnans advokat skyllde på hennes psyke – nyskild, arbetslös, olycklig. Något som inte fungerade. Man kör inte över folk. Gör man det måste man ta sitt straff. Så är det bara.

Samtidigt måste jag fråga varför cyklister är så attans aggro? Man orsakar väl inte skador på en bil och kör därifrån med ett pekfinger när man är 40 år gammal? Vad är det som är fel med människan då?

Foto: © Peter Kirchhoff / pixelio

Sedan måste jag bara ta upp det här med tysk mat. Grabbarna smörjde verkligen kråset under kvällen. Macka med pålägg får verkligen en annan betydelse efter ett tag i det här landet. Under den här köttbiten döljer det sig exempelvis …

… ett bröd. På med hatten och vips har vi en stek-smörgås.

Korv med bröd som vi är vana vid i Sverige existerar bara på IKEA här nere. Här är korvbröden verkligen korvbröd. Eller kanske korvfrallor.

Fråga mig inte hur man äter utan att kladda.

Vi har servat bilen i dag. Gissa vad vår serviceman hette!!! Herr Trinkauf!!! Herr Drickupp på hederlig svenska. Tyska namn …. my lord, vad de är roliga.

Expressen rapporterade här i dag att fotbollskommentatorn Hussfelt i spelet Tyskland-England drog paralleller till andra världskriget. Ni hänger med va? Tyskland och England stred mot varandra i andra världskriget och nu stred de mot varandra i en fotbollsmatch. Grov logik är tyvärr också logik. Under matchen mot Argentina droppade Hussfelt den här intelligenta kommentaren:

Det är inget typiskt gammalt ur-ariskt lag, utan det finns skiftande bakgrunder från olika delar av världen.

Då var vi där igen: Tyskland är andra världskriget och ingenting annat. Det spelar ingen roll att skyttekungen Müller är 20 år gammal och föddes sisådär 45 år efter att kriget var slut. Tysk är han ändå. Samma sak gäller resten av laget (som har en genomsnittsålder på 24). Tyskar ska för all och evig tid förknippas med Hitler. Eller i alla fall så länge det finns tyskar på den här jorden.

Nu hävdar Hussfelt att han med det idiotiska uttrycket ur-arisk menade att hylla det mångkulturella med det tyska laget. Bullshit, det är ingen slump att just det tyska laget kallas något byggt kring ordet arisk. Det har med konnotationer i huvudet att göra – det man tänker på  när man ser något -och för massor av människor är allt som har med Tyskland att göra helt enkelt en synonym med Hitler och utrotningen av judar.

Jag är så otroligt trött på den inställningen. Om och om igen cementeras stereotypen Tyskland. Inte ens fotbollskommentatorerna kan hålla sig (det här är inte första gången). Fotbollskommentatorer har ett ganska lätt jobb: De ska sitta och hålla låda om … just det … fotboll. De behöver inte hylla några multikulti-lag eller prata om krig. De sitter där för att prata om offside, snygga passningar, målsituationer och gula och röda kort hit eller dit.

Om detta må ni berätta hette faktaboken om förintelsen som delades ut i skolan efter att svenska ungdomar i slutet på 90-talet inte visste vad förintelsen var. En jättebra bok om jag får säga mitt.

Ibland undrar jag om det inte behövs en bok om Tyskland for dummies på marknader. Eller en obligatorisk studieresa, där alla människor måste åka hit och inse att de möter något annat än skyttegravarna och likhögarna i historieböckerna, nämligen ett modernt land med trevliga människor och spännande städer. Andra världskriget var rent för jävligt, men det Tyskland som existerar i dag är något helt annat. Och grabbarna i fotbollslandslaget ska inte behöva stämplas för något som hände några generationer innan.

Folkvett är viktigt – även på TV. Om det är public service den där Hussfelt sitter och gaggar i måste jag bara skaka på huvudet.

En kompis hade gjort om sin pappas loftateljé till public-viewing-lokal.

Inte bara jag är utländsk tysklandpatriot. Mina käre Jaime (från Mexiko) kan också kategoriseras som toppintegrerad.

1-0!

2-0!

3-0

4-0!

Efter matchen tutades det på bilar. Och oavsett storlek …

… tutade man tillbaka.

Med undandag gamla tanter i smart-bilar.

Ärevarv genom stan.

Vi med förstås. DEUTSCHLAAAAND!!!!! Vi är i semifinal. Det ni!

Welt kör lite trevligare rubriker, bl.a. en artikel om tjugoårige Müller (som är gift sedan ett år tillbaka!!!), fotad i Lederhosen tillsammans med söt fru som berättar att maken både kan dansa och rida. Och ett långt inslag om hur ödmjukt tyskarnas matchseger mottogs i den engelska pressen – helt utan pajkastning. Så kan det också gå till.

Varför är större delen av mänskligheten så elak? Mer snällhet – nu!

I dag hoppar alla fortfarande som på moln efter gårdagen. Nåja, jag har inte frågat min kompis Dave (engelsman) än. Men i det stora hela är hela landet som pumpat med lyckohormoner. Kompisarna i Berlin berättar att det inte går att undvika fotboll i huvudstaden och här nere är varenda Biergarten en hejarklack. Människor utrustade med flaggor ler mot varandra, bilarna spelar Das geht ab och folk på gatan dansar och vinkar. Flaggorna vajar från trasigaste golf till dyraste porsche och alla är så sammansvetsade och enade att man önskar att VM aldrig skulle ta slut. Den här stämningen borde man sälja på burk.

Och med fotbollsframgångarna kommer sommaren. München är en dröm på sommaren. När jag var ute och handlade lunch i dag var jag tvungen att stanna upp en minut och bara vara glad över att jag bor i en så fin stad som jag gör.

Nu hoppas jag bara att Tyskland med Klose, Lahm och Müller i spetsen tar och vinner hela rasket.

Foto: © Klaus Steves / pixelio

Vi träffades på Bordeauxplatz i Haidhausen, där Augustiner Bräu ordnat med bänkar utomhus.

Herbert och Dave var ”dabei”.

Christine och jag. Lägg märke till att vi hade varit där supertidigt och roffat åt oss bästa platserna mitt framför storbildskärmen.

På VM dricker man extra stark VM-bira.

Grillarna var igång på Bordeauxplatz med schnitzlar, korv och annan typisk fotbollsmat.

Vi åt inte så mycket vid vårt bord.

Sedan sjöngs det nationalsång för kung … jag menar kansler och fosterland.

Fotboll är verkligen himla spännande.

Men tyskarna spelade inte direkt glänsande.

Giovana kom med en jättepåse popcorn.

Ett mål blev det! Och Tyskland är därmed vidare till åttondelsfinal! Glädjen var enorm.

Och efter matchen fortsatte firandet en liten stund …

… tills det var dags för alla att gå hem. Det var så rart att se Bordeauxplatz krylla även av pyttesmå fans med tutor och trikåer.

I natt ska jag sova gott! Olé, olé, olé, olé!!!

Därför hänger nu på min enkla, tråkigt oplanterade balkong en liten, liten flagga. Om den hjälper grabbarna i Sydafrika vet jag inte, men det ska bli spännande att se matchen i dag.

Jag hoppas att lite av VM-yran når även till Sverige. För visst är ni många tyskar uppe i norr som kommer att sitta klistrade om någon timme?

Guldgrävarlåten från VM-94 tycker jag var riktigt bra, sämre var de där tjejerna Spirella Girls som sjöng om Tomas Brolin.

Men så är fotbollsmusiken -- det är viktigare att vara med än att vinna. Och sjunger man om fotboll får man tydligen automatiskt lyssnare.

Har ett hittat två katastrofala, tyska kamplåtar tillägnade årets fotbolls-VM.

Super Deutschland

www.youtube.com/watch?v=LDfYa1WcQAw

Zwanzig Zehn Südafrika

www.youtube.com/watch?v=g4tTwNvUWs0

Den enda riktigt bra tyska fotbollslåten är och förblir förra VM:s superhit ’54,’74,’90 2006 med Sportfreunde Stiller. För i år har man ändrat 2006 i titeln till 2010.

www.youtube.com/watch?v=WKVl5mQrvKE

Foto: Screenshot ur videon Brolin, Brolin med Spirella Girls