En smörpotta är jag också som alltid håller mig väl med våra kära päron. Och nu är jag igång igen. Jag har nämligen överträffat alla whiskey-flaskor, slipsar och rakvatten till pappas födelsedag: Jag har lagt vantarna på två biljetter till en av Bayern München Champions League-matcher. Den 22 november ska pappa se Bayern spöa benskydden av Villarreal live på Allianz-arenan i München.

Ibland är det faktiskt himla bra att bo i Tyskland!

Foto: © fiego / pixelio

De har sönder mitt Europa, mullrar han i tidningen Internationale Politik och syftar på sina egna visioner och sitt hårda arbete för på 1990-talet för att driva igenom en europeisk union. Klart och tydligt redogör Kohl för att Tyskland har förlorat sin utrikespolitiska storlek och Tyskland har förlorat sin politiska kompass. Utrikesminister Westerwelle får här en kick i revbenen för sin position i Libyen-konflikten. När FN:s säkerhetsråd skulle bestämma om ett militärt angrepp på Khaddafi lade Tyskland tillsammans med Ryssland, Kina, Indien och Brasilien ner sin röst i frågan. Därmed ställde man sig mot USA, England och Frankrike, vilket för Kohl helt och hållet var samma sak som att sabba relationerna till USA. Med hårda ord påminner han om vikten av en västligt inriktad politik i Tyskland.

Hårda ord bjuds det på även i fotbollsvärlden. Philipp Lahm – lagkapten både för Bayern München och tyska landslaget, född 1983, svärmorsdröm, blygsam, ödmjuk, snäll, supersnäll, reko, hederlig, präktigt gift med första flickvännen, schysst, gillar barn, stödjer välgörande ändamål, den tyska fotbollens svärmorsdröm helt enkelt – har slagit hål på myten om sig själv. I boken Der feine Unterschied – wie man heute Spitzenfußballer wird stämplar han lårkakor åt höger och vänster.

I boken, som kommer ut i bokhandlarna på måndag, tar den lille ytterbacken bl.a. upp de fel han sett hos sina landslagscoacher. Först ut är Rudi Völler:

Vi tränade kanske en timme om dagen, sedan satt vi på våra rum. Jag är säker på att många playstations glödde under den tiden. Inga taktikdiskussioner, ingen videoanalys av kommande motståndare … det enda vi pratade om var fel som vi gjort tidigare och vi kom överens om att inte göra om dem i framtiden.

Även Jürgen Klinsmann som tränare för Bayern München får smaka rottingen.

För Klinsmann tränade vi nästan uteslutande kondition. Taktiken drog det korta strået. Vi spelare var alltid tvungna att ta eget initiativ för att samlas och prata igenom kommande matcher och hur vi skulle spela dem. Redan efter sex eller åtta veckor visste varenda spelare att det inte skulle fungera med Klinsmann. Resten av säsongen var ren skadebegränsning.

Reaktionerna på boken har varit gigantiska. Hela fotbollsvärlden fördömer boken och alla nämnda tränare är djupt förolämpade. Även landslagets tränar-duo Joachim Löw och Oliver Bierhoff har bokat in ett möte med Lahm för att diskutera innehållet i boken. Ja, hela fotbollsförbundet kokar, särskilt vad gäller kritiken mot Völler.

En liten ursäkt från Lahm kom krypande lite senare i dag. Jag menade inte att förolämpa någon. Jag ber om ursäkt, pep det från lill-Lahm och bilden av den oskuldsfulle svärmorsdrömmen poppade upp för en sekund igen.

Men visst tusan var det strategi på högsta nivå av den 27-årige lillgrabben. Han håller på att cementera sin position i fotbolls-Tyskland. För fotboll kan också vara makt på högsta nivå. Och Philipp Lahm – honom kommer vi att se mer av. Inte minst efter att han pensionerat sig som spelare någon gång vid 35-årsåldern. Här har vi en taktiker med vassa dubbar på de små fossingarna. Fortsättning följer.

Källa bokomslag: Förlaget www.kunstmann.de

Det som är så spännande är att vi har goda chanser att vinna kampen om att bli OS-stad. Vintersport är ju som ni vet ruskigt stort här i trakterna och Alpkulissen i Garmisch slår de flesta vinterlandskap. Eller vad sägs om sjön Königssee? Hit förläggs skridskogrenarna 2018 om allt går vägen.

Om drygt ett halvår, rättare sagt den 6 juli, avgörs det om OS går till München eller någon av de övriga kandidaterna (Annecy i Frankrike och PyeongChang i Sydkorea). Tills dess är vi på helspänn här nere.

Mer information om Münchens kandidatur hittar ni här.

Och av bara farten hittar ni min guide till skidåkning och vandring i Alperna här.

Jag hoppas att ni håller tummarna allt vad ni kan för att det blir OS i Tyskland. Jag hoppas för egen del att hela världen har fotbolls-VM 2006 i gott minne – året då Tyskland visade upp sig som fantastiskt värdland för sportevenemang.

Copyright fotomaterial:

Foto 1: © Olympiapark München
Foto 2: © Günter Standl
Foto 3: © BSD
Foto 4: © City Press

 Mitt favoritlag i Bundesliga är kultlaget St. Pauli från Hamburg. Kanske inte huvudsakligen för fotbollens skull utan för att de är väldigt coola. Exempelvis var de det första laget som införde förbud mot sexistiska och rasistiska tillrop och reklam under matcherna. Inget annat lag i Tyskland har så trogna fans – elva miljoner över hela landet och 250 officiellt registrerade fanklubbar. 2003 var det fansen som räddade laget från att ramla ner i divisionerna som följd av likviditetsproblem. På bara tre månader samlade man in nästan två miljoner euro. Man sålde bl.a. t-shirtar, drack hamburg-ölen Astra (jättegod förresten) som sponsrade laget med en euro per back, ordnade konserter osv. Många pubar och barer tog 50 cent extra för ölen till förmån för St. Pauli. 

Större sociala strukturer kring ett fotbollslag får man nog leta efter. Därför är det mysigt att se hela Hamburg flagga med de svarta flaggorna med dödskallen på.

 Bild: Screenshot Bild online, 9/9-2010

Jag gillar ju Lahm för att han är så ödmjuk och jordnära (och bra på fotboll förstås). Bröllopet var precis så som man kunde förvänta sig. Se själva vad med Lederhosen och umpa-umpa det blev:

www.youtube.com/watch?v=xgwg4NFRFrI

Foto: © Bettina Stolze/ pixelio

Nu minns jag cyklisterna i Sverige som rätt ok. Det kan jag inte säga om de jag möter här nere. Här är cyklister mer aggressiva kamikazepiloter på två hjul. De är inte kloka i huvudet, kör livsfarligt, skriker, plingar och slår sig hellre sönder och samman istället för att bromsa. Särskilt högerregeln gäller aldrig för cyklister och de blir arga om man inte släpper fram dem överallt.

Ok, jag har betalat mina dryga böter för det där rödljuset jag själv var dum och cyklade mot rött i maj förra året. Egentligen skulle min prövotid för körkortet tagit slut för någon vecka sedan. Istället måste jag vänta två år till i detta byråkratiska noll-tolerans-system. Det har jag fått svälja surt.

Ändå tycker jag inte att jag cyklar aggressivt. Vare sig jag går till fots eller åker bil måste jag förundras över hur cyklister beter sig här. Om man som fotgängare t.ex. råkar befinna sig på en cykelväg är det inte någon regel att cyklisterna saktar ner. Nej, de trampar ofta på ännu mer och plingar och skriker allt vad de kan så att folk ska kasta sig av cykelvägen.

Krydda sedan massan av vanliga cykelidioter med alla dopade cykelbud som susar runt och skriker av frustration för att de inte kommer fram snabbare. En gång hörde jag hur ett cykelbud skrek till ett par med barnvagn att försvinna med sitt horbarn från cykelvägen. Nice!

Häromdagen befann vi oss i en underbart typisk situation. Det var efter fotbollsmatchen Tyskland-Spanien och Sascha och jag befann oss på väg hem bland skarorna av besvikna fans. Vi går på trottoaren (som är full med folk på väg från S-Bahn). Bakom oss hör jag en cykelklocka plinga frenetiskt. Ganska snart har vi en kvinna i 40-årsåldern på cykel en halvmeter bakom oss på trottoaren. Hon plingar och plingar, vill att vi ska flytta på oss. Hon och hennes flintskallige man har tagit trottoaren istället för cykelvägen på andra sidan gatan. På det viset slipper har de bara ett istället för två rödljus på den rätt trafikerade vägen. Nu kräver de att vi ska flytta på oss.

Vi vänder oss om till kvinnan i blommig klänning och frågar om hon ser en cykelväg någonstans i närheten. Reaktionen är fortsatt plingande från hennes sida samt att mannen kommer till undsättning och börjar skrika förolämpningar.  Inte ens på trottoaren är man skyddad från dessa idioter som anser sig stå över samtliga trafikregler.

För ett tag sedan fälldes en medelålders kvinnlig läkare för att hon kört över en cyklist utanför stan. Fem års fängelse fick hon. Situationen såg ut så att hon hade stannat till på en smal väg för att låta ett par med hund stiga in i bilen framför. Plötsligt svischade en cyklist förbi, trängde sig emellan och hade i farten sönder ytterspegeln på bilen. När kvinnan ropade åt honom att stanna vände han sig bara om, pekade finger och körde vidare. Följderna blev katastrofala. Kvinnan tog upp jakten, vilket slutade med att hon körde över cyklisten, en 40-årig ingenjör som skadades allvarligt och bröt vartenda ben i kroppen (mer på tyska här). Kvinnans advokat skyllde på hennes psyke – nyskild, arbetslös, olycklig. Något som inte fungerade. Man kör inte över folk. Gör man det måste man ta sitt straff. Så är det bara.

Samtidigt måste jag fråga varför cyklister är så attans aggro? Man orsakar väl inte skador på en bil och kör därifrån med ett pekfinger när man är 40 år gammal? Vad är det som är fel med människan då?

Foto: © Peter Kirchhoff / pixelio

Sedan måste jag bara ta upp det här med tysk mat. Grabbarna smörjde verkligen kråset under kvällen. Macka med pålägg får verkligen en annan betydelse efter ett tag i det här landet. Under den här köttbiten döljer det sig exempelvis …

… ett bröd. På med hatten och vips har vi en stek-smörgås.

Korv med bröd som vi är vana vid i Sverige existerar bara på IKEA här nere. Här är korvbröden verkligen korvbröd. Eller kanske korvfrallor.

Fråga mig inte hur man äter utan att kladda.

Vi har servat bilen i dag. Gissa vad vår serviceman hette!!! Herr Trinkauf!!! Herr Drickupp på hederlig svenska. Tyska namn …. my lord, vad de är roliga.

Expressen rapporterade här i dag att fotbollskommentatorn Hussfelt i spelet Tyskland-England drog paralleller till andra världskriget. Ni hänger med va? Tyskland och England stred mot varandra i andra världskriget och nu stred de mot varandra i en fotbollsmatch. Grov logik är tyvärr också logik. Under matchen mot Argentina droppade Hussfelt den här intelligenta kommentaren:

Det är inget typiskt gammalt ur-ariskt lag, utan det finns skiftande bakgrunder från olika delar av världen.

Då var vi där igen: Tyskland är andra världskriget och ingenting annat. Det spelar ingen roll att skyttekungen Müller är 20 år gammal och föddes sisådär 45 år efter att kriget var slut. Tysk är han ändå. Samma sak gäller resten av laget (som har en genomsnittsålder på 24). Tyskar ska för all och evig tid förknippas med Hitler. Eller i alla fall så länge det finns tyskar på den här jorden.

Nu hävdar Hussfelt att han med det idiotiska uttrycket ur-arisk menade att hylla det mångkulturella med det tyska laget. Bullshit, det är ingen slump att just det tyska laget kallas något byggt kring ordet arisk. Det har med konnotationer i huvudet att göra – det man tänker på  när man ser något -och för massor av människor är allt som har med Tyskland att göra helt enkelt en synonym med Hitler och utrotningen av judar.

Jag är så otroligt trött på den inställningen. Om och om igen cementeras stereotypen Tyskland. Inte ens fotbollskommentatorerna kan hålla sig (det här är inte första gången). Fotbollskommentatorer har ett ganska lätt jobb: De ska sitta och hålla låda om … just det … fotboll. De behöver inte hylla några multikulti-lag eller prata om krig. De sitter där för att prata om offside, snygga passningar, målsituationer och gula och röda kort hit eller dit.

Om detta må ni berätta hette faktaboken om förintelsen som delades ut i skolan efter att svenska ungdomar i slutet på 90-talet inte visste vad förintelsen var. En jättebra bok om jag får säga mitt.

Ibland undrar jag om det inte behövs en bok om Tyskland for dummies på marknader. Eller en obligatorisk studieresa, där alla människor måste åka hit och inse att de möter något annat än skyttegravarna och likhögarna i historieböckerna, nämligen ett modernt land med trevliga människor och spännande städer. Andra världskriget var rent för jävligt, men det Tyskland som existerar i dag är något helt annat. Och grabbarna i fotbollslandslaget ska inte behöva stämplas för något som hände några generationer innan.

Folkvett är viktigt – även på TV. Om det är public service den där Hussfelt sitter och gaggar i måste jag bara skaka på huvudet.

En kompis hade gjort om sin pappas loftateljé till public-viewing-lokal.

Inte bara jag är utländsk tysklandpatriot. Mina käre Jaime (från Mexiko) kan också kategoriseras som toppintegrerad.

1-0!

2-0!

3-0

4-0!

Efter matchen tutades det på bilar. Och oavsett storlek …

… tutade man tillbaka.

Med undandag gamla tanter i smart-bilar.

Ärevarv genom stan.

Vi med förstås. DEUTSCHLAAAAND!!!!! Vi är i semifinal. Det ni!

Welt kör lite trevligare rubriker, bl.a. en artikel om tjugoårige Müller (som är gift sedan ett år tillbaka!!!), fotad i Lederhosen tillsammans med söt fru som berättar att maken både kan dansa och rida. Och ett långt inslag om hur ödmjukt tyskarnas matchseger mottogs i den engelska pressen – helt utan pajkastning. Så kan det också gå till.

Varför är större delen av mänskligheten så elak? Mer snällhet – nu!