Linda Karlsson Eldh » TV & film

Lite Hollywood från Berlin

Linda — Fri, 03 Jun 2011 15:16:09 +0000

Om ni är intresserade av Berlin får ni inte missa Liam Neeson-filmen Unknown som är inspelad i samarbete med Studio Babelsberg (kom på bio i våras). Duktiga tyska Diane Kruger spelar en av huvudrollerna. Man ser massor av staden inklusive nöjet att se anrika lyxhotellet Adlon explodera.

Trailer Unknown

www.youtube.com/watch?v=uakoUpfoWfA

Foto: Studio Babelsberg AG

Glad påsk med Boris Becker

Linda — Fri, 22 Apr 2011 21:59:53 +0000

Här i Tyskland är Boris Becker det Björn Borg är i Sverige -- en levande tennislegend och tillika rutinerad röda-mattan-diva. Han har sin givna plats bland de andra kändisarna i vintältet på Oktoberfest, han minglar på glammiga fester i Zürich och St. Moritz och syns i reklam både här och där.

Nu senast i byggmarknaden Praktikers påskkampanj ”du måste inte vara proffs för att bli hjälte”. I en av de sockersöta reklamsnuttarna är nya frun Lilly med på ett hörn och Boppele visar upp sin romantiska sida.

Så glad påsk och gröna fingrar önskar jag och allas vår Boris!

www.youtube.com/watch?v=qTDkeC5j7ew

www.youtube.com/watch?v=MQ1qhmYl4FU

Fotot: www.praktiker.de

En viktig film firar 30 år: Christiane F. / Vi barn från Bahnhof Zoo

Linda — Mon, 07 Mar 2011 17:34:20 +0000

Något jag aldrig kommer att glömma från min skoltid är när magistern i tyska plockade fram en dammig videokassett och berättade att vi skulle få se en väldigt viktig tysk film. Nästan ett halvt liv senare minns jag fortfarande hur skakad jag var av att sitta där i klassrummet och se filmen om den 14-åriga Christiane F. och hennes heroinberoende vänner på Bahnhof Zoo i Berlin och höra David Bowie sjunga Heroes.

Bahnhof Zoo är hållplatsen Bahnhof Berlin Zoologischer Garten, en viktig knutpunkt i Berlins tåg- och tunnelbanetrafik.

Christiane F. heter egentligen Christiane Felscherinow och är född 1962. Som barn hamnade hon med sin familj i socialt trasiga Gropiusstadt i Berlin, trabantstaden som till 90 procent bestod av sociallägenheter när den byggdes på 1960- och 70-talet. Än i dag är området vad man kallar sozialer Brennpunkt.

Dramafilmen från 1981 om hennes liv i Berlins drogmiljö bygger på boken Wir Kinder vom Bahnhof Zoo som skrevs utifrån Christiane F:s berättelser samt research av de två journalisterna Kai Hermann und Horst Rieck. Boken kom ut 1978 och öppnade ögonen på många.

I filmen, liksom i boken möter man fjortonåriga Christiane som 1974 för första gången kommer i kontakt med droger, prostituerar sig vid Bahnhof Zoo och där upplever hur vänner knarkar och dör. De extremt realistiska scenerna chockade hela världen. I England och USA kortades hela fyra minuter av filmen bort eftersom de scenerna ansågs vara skadliga för ungdomen.

Filmens framgång var enorm. Men solskenshistorier finns bara i Hollywood. För Christiane F. gick det inte så bra. 2008 skrevs i medierna att hon fått ett återfall efter 15 år utan droger. Samma år togs hennes son ifrån henne av myndigheterna. Det senaste jag läste var att hon uppehåller sig i sina gamla junkie-miljöer i Berlin.

Jag hoppas att hon någon gång får sitt liv på rätt köl. Vi ska vara tacksamma mot henne för att hon med sina berättelser satte fingret på ett problem som tyvärr alltid förblir aktuellt.

2009 dog 1 331 personer av drogkonsumtion (främst heroin) i Tyskland. Man kan glädjas åt att detta var en tillbakagång på 8,1 procent. Men fortfarande är det väldigt många. Tittar man på hur många som lever ensamma eller med sina barn i misären ser situationen förstås mycket mörkare ut.

Foto: Screenshot ur filmen

Världens gladaste ”Karlsson auf dem Dach”

Linda — Thu, 03 Mar 2011 17:52:28 +0000

Årets fynd är gjort – och det redan i mars! Jag lovar att jag är världens gladaste Karlsson: kolla in den här enormt fina original-filmaffischen från 1979 som jag fyndade på den här filmaffischbutiken på Müllerstraße 46.

Jag heter Karlsson, jag älskar Astrid Lindgren och gör inget hellre än att pynta min lägenhet med gamla möbler och prylar. Den här affischen för ynka 15 euro har sowas von gjort min dag. Den är så stor att den tar upp hela mitt köksbord.

Tänk, att jag inte ens var född när Karlsson på taket tog världen med storm. Många menar att Karlsson var otäck och såg ut som en liten elak vuxen. Det tyckte aldrig jag, jag tyckte han var en hygglig kille! Däremot är han vuxen nu och enligt det här blogginlägget bor han i mina gamla trakter – i Östhammar. Tänk att självaste Karlsson på taket har gått ut på samma stadshotell, där jag och mina kompisar söp och slirade i slutet på 90-talet.

Stockholms Finest har också stött på Mats Wikström, som Karlsson på taket heter på riktigt, se här.

Tack vare honom och Astrid glider jag fram i gräddfil i Tyskland som den ruskigt sympatiska Frau Karlsson. För finns det något mer svenskt och trevligt i det här landet än att heta som en Astrid-Lindgren-figur?

Iron Sky: Finnar ligger bakom spännande film om nazister i rymden

Linda — Mon, 14 Feb 2011 22:59:45 +0000

Har inte jag sagt vid si så där 100 tillfällen här på bloggen att andra världskriget känns urvattnat på filmduken? Jo, och jag står också för det. Men science-fiction har alltid varit min stora svaghet så när ett finskt film-team sätter igång att producera en film som går ut på att nazisterna flyger till månen 1945, bygger upp en enorm nazist-rymdbas på månens mörka baksida för att 2018 ge sig av till jorden att återuppta sin gamla agenda om världsherravälde, måste jag bara bli knäsvag av förväntan.

Så här ser månbasen Schwarze Sonne ut.

Tyska skådisar har man raggat upp: Götz Otto.

Och vackra Julia Dietze

Inspelningarna av krigsspektaklet startade i slutet av förra året.

Trailern utlovar i alla fall en riktigt välgjort och läskig rulle

www.youtube.com/watch?v=4lJAw_BtM2g

Foton: www.ironsky.net

Anke om snålhet

Linda — Tue, 25 Jan 2011 15:42:57 +0000

Jag gillar den tyska komikern Anke Engelke väldigt mycket. Hon är både söt och rolig och förut jag tittade alltid på hennes sketch-show Ladykracher som gått på TV i evigheter. Allt är förstås inte roligt, men hennes sketch om att fira nyårsafton med nära vänner är helt otrolig (appropå det jag skrev om snålhet i går).

För er som inte kan tyska handlar det helt enkelt om en lyckad nyårsmiddag som slutar med sura miner när värdparet ber sina gäster om ett litet bidrag till maten och smällarna (obs: det var uppgjort innan). Självklart är det ingen som vill betala. Väldigt roligt, men samtidigt sorgligt. För visst har ni också varit med om liknande situationer?

Silvester feiern mit Freunden

Foto: © Maja Dumat / pixelio

Tokiga kanadensare i Berlin

Linda — Thu, 20 Jan 2011 16:13:13 +0000

Två av de mest uppfriskande musikerna jag känner till är Peaches och Chilly Gonzales, båda bosatta i Berlin. Stötte alldeles nyss på en helt underbar Gonzales-video, där Peaches spelar hans flickvän:

www.youtube.com/watch?v=IZtACc4P0s4

Lika underbar är hans tolkning av Europa med textrader som I am gay pastry and racist cappucino …

www.youtube.com/watch?v=4UjjLpLzzX8

… You can dance

www.youtube.com/watch?v=Ix0_hDY7ryY

Samtliga hittas på albumet Ivory Tower som hör till filmen med samma namn.

Foto: www.chillygonzales.com

Tankar om tysk film och så Hildegard Knef

Linda — Mon, 17 Jan 2011 15:00:36 +0000

Härom året kom en tysk film om den berömda skådespelerskan, sångerskan och författaren Hildegard Knef. Jag gick aldrig och tittade på den -- av någon anledning görs det nämligen mycket få bra tyska filmer. På senare år tycker jag bara att Gegen die Wand, Good bye Lenin, Das Parfum - die Geschichte eines Mörders och Wer früher stirbt, ist länger tot höll riktigt bra kvalitet. Ja, och så Schuh des Manitu förstås!

Tråkigt och förutsägbart är också att större delen av de tyska filmer som får internationell uppmärksamhet handlar om andra världskriget.

Filmen Hilde revs i alla fall sönder och samman av filmkritikerna, främst på grund av skådespelerskan Heike Makatsch insats. Ändå var Hildegard Knefs liv så spännande att man borde ha kunnat göra något riktigt bra utav det: debuterade i nazistisk propagandafilm, hade ett förhållande med en av nazisternas filmmakare, tillfångatogs av ryssarna, gifte sig senare med en judisk amerikansk soldat, flyttade till Hollywood och kämpade i flera år för att få roller, återvände till Tyskland, spelade in skandalfilmen ”Synderskan” (Die Sünderin, 1951) som gjorde henne föraktad i hemlandet, men blev genombrottet i USA. Och så tre äktenskap, en massa filmer och så skivor och böcker.

Kanske jag tittar på Hilde när jag inte har något bättre för mig. Tills dess lyssnar jag istället på Hildegard Knefs vackra sång Für mich soll’s rote Rosen regnen. Jag minns att vi lyssnade på den vid några tillfällen på tyskalektionerna på gymnasiet. Redan då tyckte jag att den var väldigt vacker.

www.youtube.com/watch?v=a15qLHHpciE

Mer om Hildegard här.

30 år La boum/ Die Fete – Eltern unerwünscht

Linda — Fri, 17 Dec 2010 06:30:32 +0000

I dag för 30 år sedan hade den fantastiska filmen La boum premiär i Frankrike och blev årets absoluta biohit och samtalsämne på precis varenda skolgård. Filmen handlar om det outtröttliga temat boy meets girl: Sophie Marceau (då 14) spelar 13-åriga Vic som flyttar med sina föräldrar till Paris. Pojkar och fester står i fokus. Föräldrarna skiljer sig. Vic möter stora kärleken. Hormonerna sprudlar. Sex, kärlek, drama, dans i en tonårskastrull.

Filmen slog som en bomb i hela västeuropa och blev tonårsfilmernas stora kultrulle samt kassasuccé främst i Frankrike och Tyskland. Den 11 december 1981 hade La Boume biopremiär i Västtyskland med titeln Die Fete -- Eltern unerwünscht.

Här stöter jag hela tiden på folk som får något vått i ögat när vi pratar om La boum. För många är tungkyssar och tryckare för evigt förbundna med denna klassiker. En sak är säker. Bättre soundtrack får man leta efter. Reality av Richard Sandersson blev den europeiska tonårstidens ledmotiv:

www.youtube.com/watch?v=bBP0ecrvlW4

Allt ska göras utomhus

Linda — Wed, 21 Jul 2010 09:12:53 +0000

I Sverige är man ju uppfostrad till att allt ska göras utomhus på sommaren – det är helt enkelt alldeles för synd att missa det fina vädret genom menlösa inomhusaktiviteter. Och alla inomhusaktiviteter är menlösa på sommaren. Nu är väl inte utomhusbio den största hiten i Sverige med tanke på all mygg, men här i stan har man sedan några år tillbaka till och med lyckats erövra stora Königsplatz. Jag är inget fan av utomhusbio alls, men blev medlockad av Annika i går. Att vi var på en av filmhistoriens sämsta filmer och Annika gick i halvtid är en annan historia – SATC2 på en Königsplatz full av hönsfans. Med kamerablixtar riktade mot bioduken då Carrie och Aiden kysstes (!).

Nä, ingenting för mig. Utomhusbio är helt enkelt obekvämt, långdraget (försenat och med paus för att sälja så mycket mat och dricka som möjligt), med dålig bild- och ljudkvalitet.

Massa folk, men få sittplatser.

Massor med mat samt de eviga pepparkakshjärtana – ingen event utan.

Plus får tillställningen för att den är på Königsplatz som jag tycker är så väldigt vacker.