Jag är dålig på att köra bil, det medger jag. Jag tog körkort för bara två år sedan och kör alldeles för sällan. Egentligen kör jag bara bil när jag är hemma i Sverige. Där går ju allt mycket långsammare och jag känner mig säkrare. Jag är inte riktigt så tjenis med den (tyska eller bayerska?) mentaliteten att tuta så fort någon kör iväg en kvarts sekund för sent efter att det blivit grönt eller håller bara 40 i en 30-zon. Kör man lite försiktigare än genomsnittet blir man inte bara omkörd och uttutad. Nej, man blir ofta totaldissad och idiotförklarad, vilket är extremt jobbigt för lite mer ovana bilförare som jag.

Men inte bara det. Folk i allmänhet kör inte så bra som man skulle kunna förvänta sig av billandet Tyskland. Dagens åktur genom stan (från Nymphenburg till Giesing) bekräftade detta. Ok, folk är sura för att vädret är jävligt och regeln är dåligt väder = dålig körning. Men man kan ju ta det lite lugnt. Det trängs, tutas och körs allmänt skitdåligt. Där finns tanten i Opel som struntar i alla andra och kör med the ass all over the place som man skulle sagt i underbara Tompa-rullen Days of Thunder. Där sitter snorungen, som tittat för djupt i hårgeléburken på morgonen, bakom ratten på porschen och susar fram som en batmobil över filerna. Och så alla andra som är allmänt sura och svåra. Fort som satan ska det gå. I dag såg jag en bil som körde på cykelvägen för att komma fram fortare till filen som svängde till höger. Jag blir såååå trött …

Jag måste säga att jag när jag är i Italien slås av hur mycket trevligare italienare kör bil än tyskarna. De håller sig inte alls efter reglerna, men de kör liksom street-smart. Genom att avvika från det perfekta blir resultatet säkrare. Mindre tutande, mer hänsyn, bättre flyt i trafiken och inga förare som sitter och skriker som pyskopater bakom ratten.

Nu är ju allt relativt. Mina kompisar här nere säger till sitt försvar att fransmännen är ännu större arslen i trafiken, vilket jag inte kan verifiera eller dementera eftersom jag aldrig bilat i Frankrike. Ja, att åka bil i Ryssland, Egypten eller Israel är ju inte heller någon dröm.

Jag tror jag håller mig till hederlig svensk snigeltrafik, där det är ok att köra en skrotbil och där människor förblir människor även när de satt sig bakom ratten.

I morgon ska ni få träffa min vän Gunther som är lite som mig – en tysk som flyttat till Sverige och stormtrivs. För jag trivs ju väldigt bra i Tyskland. Man agar ju den man älskar!

Om Italien är semesterlandet som leder tyska ligan är Spanien landet tyskarna ger ut mest pengar i. Jag tippar att Italien helt enkelt inte är föremål för lika mycket supa-röja-rejva-sättapå-semestrar. Tyskarna är ju t.ex. rätt ökända på Mallis.

Det gormas ofta på tyska turister. De ”dricker för mycket sprit, är snåla, otrevliga, gnälliga, vägrar att prata något annat än tyska, solar nakna på stränderna, paxar vilstolar” osv osv. Problemet är förstås inte tyskarna utan tyskarna som åker på charter. Jag tycker nämligen att de flesta charter-turister (oavsett nationalitet) är helt hemska: svenskar, holländare, engelsmän, tyskar, fransmän, ryssar … det spelar ingen roll. Charter-industrin är som en sådan där sandsil, som man lekte med i sandlådan förr, och silar fram de värsta turisterna.

Charter lockar ofta turister som vill ha ett halvschysst hotell med ok strand och barer med billig alk på gångavstånd - för så få tusenlappar som möjligt. Charter är billigt semestrande för ignoranta människor som låter ungarna skita på stranden och själva skiter i kulturen i landet de besöker.

Därför kan man kan inte dela upp turisterna i grupper och ge betyg utifrån nationalitet. Det är konceptet som suger.

Jag tänker i alla fall njuta fullt av den italienska kulturen! Inte en öl på hela veckan, bara kaffe och vin ska det bli. Och maten! Jag har lovat mig själv att gå upp tre kilo. Min svärfars kommentar löd Du ser ändå bättre ut när du är lite tjockare – som nu.

Tack för den, gubbe!

- Tja, läget?
- Bra, själv då?
- Bra, jag är på A96:an (en Autobahn)
- Oj då, står du i bilkö?
- Nä, men ingen fara. Jag kör bara 160.

Foto: © Peter Kirchhoff/ pixelio

Jag fick ett samtal från en kund som ville höra efter om jag har tid för fler projekt. Valet stod mellan mig och en annan kollega. Mitt överkorrekta och idiotiska svar var att jag ”mer än gärna gör fler projekt”, men att jag ”förstås inte vill göra kollegan besviken”. Och så där malde jag på. Ändå tills min kund menade att hon låter kollegan bestämma. Ups! Eller rättare sagt – scheisse.

Jag lade på luren och satt i fem minuter med äkta ångest. Sedan svalde jag ångesten samt mitt svenska jag-är-snäll-och-rar-och-tänker-på-alla-andra-först-beteende och ringde upp kunden igen. Jag svamlade något om att jag hade behövt fem minuter att tänkte efter och att jag förstås vill ha uppdraget mer än någonting annat, att jag kommer att klara det bättre än någon annan och att jag hoppas att hon väljer mig framför min kollega. Usch, vad jag hemsk jag kände mig. Men min svenska approach i första samtalet uppfattade som att jag lämnade företträde, vilket jag ju inte alls menade med mitt veliga och ödmjuka sätt.

Men jag lovar: Det sitter djupt rotat i ryggmärgen att alltid vara så där svenskt snäll. Det spelar ingen roll att jag själv tycker att det låter korrekt och schysst. Här låter det som ett ”tack, men fråga alla andra först”. Som tur är lyckades jag styra upp det. Ska ha ett samtal senare i dag om hur vi ska göra. Den här gången är jag förberedd.

Bild: Mina tyska vänner tycker att den här bilden av mig motsvarar deras bild av Sverige perfekt. Därför tycker jag att den passar in här.

Men få har så illa rykte som stackarna från Fürstenfeldbruck här i Bayern. Dessa bilförare har t.o.m. förärats en egen bön:

Gebet der Autofahrer
Gott schütze uns vor Eis und Schnee
STA und FFB

I svensk översättning:

Bilförarnas bön:
Gud skydda oss från is och snö.
STA (bilar från Starnberg) och FFB (Fürstenfeldbruck).

Fürstenfeldbrucks förkortning FFB brukar också sägas vara förkortningen för  ”Fünf Flaschen Bier” (fem flaskor öl) eller ”Fahrer Fährt Blöd” (bilföraren kör dåligt).

Tydligen har detta sitt ursprung i olycksstatistik som jag aldrig lyckats hitta på. Ingen ort har tydligen så många bilolyckor som FFB. Vare sig detta är sant eller inte: Min hetlevrade äkte man tutar definitivt mer på FFB:are än andra …

Så här kan man läsa på Wikipedia:

Korinthenkacker werden besonders pedantische und kleinliche Menschen bezeichnet, die ihren Mitmenschen gegenüber rechthaberisch auftreten.

Uttrycket finns även i det bayerska språket. Då heter det Dipfalscheißa:

An Dipfalscheißa hoasst ma an Menschn, dea ois mehra ois genau nimmt.

En Korinthenkacker är helt enkelt en person som är särskilt pedant och småaktig och som beter sig bossigt gentemot sina medmänniskor. Och korinten är ju just den minsta medlemmen i russinfamiljen. En sådan människa har jag i alla fall stött på. Istället för att vara förbannad försöker jag att tänka på att även andra har problem med den här typen av människa och att det just därför har uppfunnits ett så fantastiskt ord.

Glaset är inte halvtomt utan halvfullt!

Foto: Mås i Hamburg

Medierna skriver spaltmeter om alla olyckor på Autobahn, sjukhusen sägs tampas med dubbelt så många skador som förra året på grund av halkolyckor, flyg ställs in på löpande band, flyg som inte ställs in halkar av startbanan och människor hamstrar livsmedel som om de skulle befina sig i krig. I går såg jag på nyheterna om hur människor i Hannover stormade en stormarknad för att köpa konservburkar, färdigrätter, pasta och salt. På många ställen är saltet slut i butikerna. Eftersom alla byggmarknader har slut på vägsalt köper folk nämligen vanligt matlagningssalt och slänger på garageuppfarten. Till och med kälkarna för barn är slutsålda, vilket nämndes i samma katastrofreportage. Man funderade till och med på att ställa in invigningsceremonin ”Kulturhuvudstad 2010″ i Essen på grund av vädret.

Men här skakar till och med min snöovane man på huvudet. Han har ju upplevt hur det är uppe i Sverige för tillfället. Mormor berättade i dag om -22 grader i uppsalatrakten och inte tusan hindrar det morfar från att åka till sommarstugan och mata småfåglarna. I Tyskland ”tampas man” med temperaturer som i alla fall i dag inte sjunker under -10. Kom igen nu!

Min enda utflykt i kylan var besiktningen av lägenhet nummer 2, vilket var helt bortkastad tid. Den var hemsk. Passande till vädret lägger jag nu flyttplanerna på is till i vår.

Foto: Pappas bakgård för någon dag sedan (lägg märke till poolen)

I Tyskland finns det lite av en känsla att man alltid är skuld till allt. Det är förstås kriget som fortfarande spökar, men folk börjar bli trötta på att behöva stå till svars för något tidigare generationer ställt till med. Irritationerna märks klart och tydligt om man följer diskussionerna angående den senaste vattenstudien som WWF presenterade i går. Studien slog fast att tyskar i genomsnitt använder 124 liter vatten per person och dygn.  Organisationer kritiserar bland annat importen av varor från vattenfattiga länder som Brasilien, Indonesien och Turkiet. Några andra länder nämns inte.

Så rätt, så rätt. Det är sjukt hur mycket vatten man förbrukar i ett av Europas vattenrikaste länder. Men reaktionerna i diskussionsforumen på nätet tar upp en annan sak också. Man frågar sig hur Tyskland står i jämförelse med andra länder och varför det ska hackas just på Tyskland i det här fallet.

”Tydligen består hela världen bara av tyskar och dessa är alltid skuld till allt. Övriga Europa förbrukar ju inget vatten” lyder en av kommentarerna på Welt online.

Vad ska man säga? Det är inte alltid lätt att vara tysk.

Begreppet FKK finns egentligen bara i Tyskland och ingenstans har väl nakenhet i kombination med naturlism hyllats så varmt. Man sportar, äter, vandrar och badar naken.  Ett flygbolag försökte för något år sedan till och med att ordna charterresor där man sitter naken i flygplanet. Den första FKK-stranden öppnades 1920 på ön Sylt.

Englischer Garten här i München är faktiskt en pionjär på FKK-området. I början på 80-talet försökte polisen köra bort nakenbadarna vid Eisbach. Detta misslyckades och sedan dess är två stora områden i parken officiellt FKK-områden. Englischer Garten blev det första öppna nakenbadområdet i en stad.

Speciellt i Östtyskland är nakenbad populärt. Västtyskarna är fortfarande något reserverade (inte jämfört med Sverige förstås). I det forna DDR blev FKK enormt populärt i slutet på 50-talet. Fastän staten i början motsatte sig nakenbadet menade folket att det minsann är en privat angelägenhet vad man väljer att ha på sig och inte. Kanske var FKK ett sätt för människorna att känna sig fria gentemot en hård regim … i huvudsak trivdes folk nakna. 1982 fanns det 40 officiella FKK-stränder i Östtyskland, 1988 hela 60.

När muren föll 1989 insåg plötsligt de östtyska nakenbadarna att de nya landsmännen i väster inte alls var lika fria vad gäller kropp och natur. På samma sätt upptäckte västtyskarna att det knappt gick att hitta en textilstrand i öster. Nu har allt harmoniserats och FKK och textilstränder ligger ordnat sida vid sida.

För en svensk är Västtyskland också väldigt naket. När jag paddlade nerför Isar, från Wolfsratshausen in till München förra året, upptäckte jag att hela Isar är full med nakenbadare. Själv har jag bara vågat slänga tygerna på nakenstranden på Ibiza (där jag inte känner någon förstås). Härligt måste jag medge, men jag måste erkänna hur extremt oproffsig jag är när det gäller att vara naken och naturlig. JAG MÅSTE TITTA!!! Det spelar ingen roll hur många nudister som intalar mig att man inte lägger märke till varandras nakenhet. Jag gör det och jag står för det.

Foto ©
Titelbild:  Julia Rotter
Bild 2:  Kristin Charlotte Schmeding
Bild 3: Marco Barnebeck
www.pixelio.de