På dagarna har jag textskrivarmaraton eftersom hela Sverige snart går på semester och mycket måste bli klart innan dess. På kvällarna njuter av att allt är så somrigt här: Allsång på Skansen (vilket generationsskifte som har skett där! En programledare född -86, inte illa), Lotta på Liseberg, Sommar med Ernst … hela Sverige är en enda blågul hyllning till den här årstiden. Jag ler för mig själv och blir lite tysk och tror att svenskar alltid sitter och trudeluttar på gamla dängor som Stockholm i mitt hjärta, Dover Calais och Sommartider hej hej. Och mitt hjärta smälter som ett isberg år 2030 när jag ser en lullig DiLeva, ständiga tantfavoriten Christer Sjögren och hurtiga Lotta Engberg. Sverige är så väldigt litet och sammanhållet och myssssigt.

Mindre mysigt är en del praktiskt ting: Det finns inga pengar på banken, postkontoren tycks vara helt avskaffade, det går inte att betala med kort om man inte har aktiverat det där chipet som sitter längst fram (vilket utesluter samtliga tyska EC- och VISA-kort jag har i plånboken) man kan bara köpa SMS-biljett på bussen, men inte om man bara har kontantkort (tji fick jag med mitt Comviq kontant). Det effektiviseras och elektroniseras så gamla människor måste vara rädda för att gå utanför dörren och uträtta ärenden i detta high-tec-samhälle.

Men förutom det trivs jag med att patriotiskt lapa svensk sommarvärme, lyssna på Sommar i P1, äta jordgubbar varje dag och prata svenska precis hela tiden.

Men 2011 är jag på väg från det forna Västtyskland till Spanien. I kväll är jag i en av Europas vackraste städer!

Ha det gott, vänner!

Jag har bakat (svenskt som ni ser) – läckerbollar med förbjudet namn. Ledde till upptäckten att det inte finns pärlsocker i Tyskland.

Jag har fotat den vackert blå försommarhimlen ungefär hundra gånger.

Jag har tagit massor med små och stora promenader.

Finast är promenaderna längs Isar när solen är på väg att gå ner mellan trädstammarna.

På en runda upptäckte jag den här fina trädgården – Rosengarten i närheten av Schyrenplatz är stadsförvaltningens plantskola. Här finns det fina sittplatser bland prunkande rosbuskar och blommande träd. Helt klart väldigt okänt även för inbitna Münchenbor. När allergin har gett sig för i år ska jag cykla hit med en tjock bok under armen.

Isar har varit som ett andra vardagsrum under påskhelgen.

Bland annat grillade vi i går.

Grillsäsongen är därmed startad för min del.

Jag höll mig till Apfelschorle, men grabbarna hinkade bira som aldrig förr.

Efter ett antal födelsedagsfester, påskfester och middagar hos vänner avslutade vi helgen med storstäd av lägenheten. Nu kan vardagen börja igen.

I morgon jobbar jag sista dagen. Sedan är det bara att ta ett djupt andetag och förbereda sig på ännu en jul i Tyskland.

Weihnachten istället för jul, kaviar istället för skinka, vin istället för julmust. Med ett litet stick i hjärtat ska jag nog greja det här.

Tydligen använde man dessa uttryck redan på DM-marktiden så jag får väl anstränga mig lite med detta vardagssnack.

Talspråk av det här slaget får mig åter igen att banna min dåliga uppdatering på tysk slang – jag hänger t.ex inte alls med när lilla Schlager-Lena drar igång med feta yxor osv.

När jag tänker efter måste jag nog erkänna att jag börjar bli en gammal tant som anser att ungdomen pratar slarvigt. När på tyska allt är ”krass” och ”fett” tycker jag det låter lika illa som när det i Sverige är ”keff” och ”asso”.

Jo, även jag måste inse att jag är ett barn av 90-talets slangspråk, där saker och ting är ”körda” eller ”najs”. Sakta, men säkert rör man sig bort från åldern då man har koll på sånt här. Eller vill prata så!

För aldrig någonsin kommer jag att ha Rüsselpest = snabelpest = förkylning!

Så kom i går det blask som nog måste betecknas den första snön för den här vintern.

Vi satt i första-snö-kaos på Autobahn, på väg till IKEA att mumsa mazariner och lösa problemet med att varken ha källare eller vind.

Utanför bilfönstret piskade slasket. Suck, nu är det hård vargavinter på gång här vid Alpernas fot.

Jag har haft ett roligt uppdrag från Sverige och har skrivit webbartiklar till sent in på natten och tidigt på morgonen. Samtidigt har varje ledig stund gått åt att skruva, måla, packa, våndas.

Dessutom börjar jag bli paranoid. Jag kan nämligen inte se pojken på Bauhaus-kartongerna längre. Han blänger så in i Norden.

”Guten Tag, här har Ni en kartong. Men tro fan inte att det är roligt eller enkelt att flytta!”

Rätt har han, men måste han titta så elakt för det?

I helgen ska jag packa upp så gott jag bara kan så att horden av onda flyttpojkar försvinner ur min nya fina lägenhet.

Ja, tänk. Efter allt tjat här på bloggen bor jag äntligen i Glockenbach.

Snart blir det vardag igen även för mig. Har tusen saker att skriva om och är snart tillbaka med regelbundna inlägg om allt mellan himmel och jord som gammal svensk i Deutschland.

När man flyttar i Tyskland måste man räkna med att måla gamla lägenheten, återställa den i det skick man fick den. Man har ändrat i denna lag, men det beror i slutänden på vad som står i kontraktet.

Många hyresvärdar skriver att man måste anlita målare, bra eftersom det inte alltid är lätt att måla.

När vi fick nyckeln i veckan var både vi och hyresvärden riktigt sneda på killen som bott där innan: hans målning bestod av att ösa vitfärg i ojämna sjok på väggarna. Dörrarnas, listerna och fönstren är helt nerfläckade – ingenting har tejpats för.

Förutom detta är lägenheten skitig, smutsig räcker inte. Fönstren har nog inte tvättats på fem år och badrummet var extremt ofräscht.

”Till Berlin” skulle puckot dra. Hans otur att jag översätter för firman där han jobbar och den ligger här i München. Hehe!

När det gäller urgamla lägenheter, Altbau, finns det toppsanerade lägenheter med golvvärme och nya golv. De är extremt populära och dyra – högt till tak och stora fönster är ju en dröm.

Vår lägenhet är mer old school, en ”Altbau Altbau” som Sascha säger. Hyran är lägre och därför måste man lägga ner energi på lyan. Vi målar, byter ut eluttag, slipar lister, gör om badrummet. Vi gör helt enkelt vår hyresrätt till det vi vill ha. För de pengarna och den mödan har vi sedan en underbar lägenhet mitt i München, med kamin och balkong, där vi kan stanna tills jobbet går så ruskigt bra att vi har råd att köpa någon gång k framtiden.

Ja, det är planen. Jobbigt som satans, men jag tror vi kommer att vara lyckliga när flyttlasset går på torsdag.

Flyttlasset??? Just det, måste ju packa! Tschüs på er! Jag återkommer imorgon med några tankar om tyskarna som folk (från en diskussion med en bekant i går).