Ellidisco är toppen. Lagom stort dansgolv, jättebra musik och en bra blandning på folk. I går spelade Charly Bravo (påminner om kultiga österrikaren Falco) med sitt duktiga band.

Har man otur firas det någon nördig födelsedag på Ellidisco (som i går – med tomtebloss, elddans och medhavd pastasallad). Men annars kan jag varmt rekommendera att kika in på Elli.

Fast jag är ju över 30 nu och varför ska det vara dåligt att hålla sig till sin egen åldersgrupp?

Jo, det kan jag tala om.

På Muffathalle i går kändes det som att vara på Folkets Hus i en svensk småstad år 1992. Medelåldern låg ungefär på 50, vilket i sig inte behöver vara något dåligt. Två av mina bästa kompisar är nästan 50. Problemet i går hade inte med åldern att göra, det var helt enkelt att 90 procent av människorna kunde stoppas i arkivlådan jag-har-inte-haft-sex-på-åtta-år-och-kånkar-hem-allt-jag-får. Aldrig har jag sett så många uppsättningar dåliga tänder, hört så dåliga raggrepliker eller sett så många outfits à la DDR. De två enorma dansgolven på Muffathalle användes inte till att dansa. Istället stod folk stilla och drack och spanade. De som inte spanade tunghånglade i baren så att glitterörhängena sprätte åt alla håll.

Efter att ha smält chocken av att vara på mitt första Ü-30 började det tragiska välla över mig. Ute på terassen satt så många ensamma, sorgsna människor som tycktes vänta på att bli upplockade. Permanentade kvinnor i 45-årsåldern med blygt rosiga kinder och nedfälld blick, grabbar med ölmage och hockeyfrilla, småfulla brudar med bred dialekt och för trånga kläder … alla spanande och spanande. Det var ett München jag inte kommit i kontakt med tidigare, ett München av människor som är ensamma. Och det gick upp för mig att jag faktiskt bor en av de tyska städer med absolut flest singlar. Och det som låter lite coolt – die Singelstadt – det som låter som ett ställe med party och glamm hela tiden, är på samma gång en smältdegel för många olyckliga människor. För finns det något värre än att vara riktigt ensam?

Jag kommer då aldrig mer att gå på något med åldersgräns. Åldern på gästerna brukar reglera sig av sig självt. Tar man till åtgärder att styra blir det bara stolpskott av det hela.

Bild: www.partyueber30.de

Först träffade jag Tina på Schnelle Liebe.

Mysig stämning – som alltid.

Snyggast menyer i stan.

Jag åt en jättesallad med getost och drack Sprizz förstås.

Och så drack jag och Tina ”Liquid Cocain”

Sedan gick vi till Flashbox runt hörnet, där söte Tino hade fotoutställning.

På Flashbox dansade vi sedan hela natten. Det kom massor med folk jag känner, vilket alltid är extra kul. Och jag tror Tino var väldigt nöjd med sin flashiga utställning!

Jag pratar förstås om die Trinkhalle i Glockenbachviertel. En legend har dött och f.d. Trinkhalle-chefen och bartendern Oliver von Carnap har ställt sig bakom baren på stans poshigaste klubb P1 – så långt ifrån Glockenbach man kan komma.

Som anledning till stängningen anges på Facebook bråk med hyresvärden.

Det är i alla fall enormt tråkigt att inte längre ha ett place to be vad gäller coctails av världsklass.  

Foto: screenshot www.dietrinkhalle.de

Foton lånade från: www.nachtagenten.de / fotografer: 1-8  THMunich / 9-15 netmouse

Veckan innan jag åkte till Sverige hade jag en liknande natt med halvtaskig sömn. Då blev det en spontan cykeltur ner på stan och klubben Erste Liga, vilket verkligen rensade hjärnan. Om ni har vägarna förbi i München och letar efter riktigt bra elektro eller hip-hop, kan jag bara än en gång rekommendera att gå dit. Bonuspoäng för dansgolvet som påminner om den blinkande marken i Michael Jacksons Billy Jean. 

När Loretta stängde vid kl. 23 drog vi vidare till mitt absoluta älsklingshak Schnelle Liebe (Thalkirchner Str. 12). Jag älskar människorna här och matkonceptet är nyttig fast food, vilket inkluderar bland annat stans bästa Foccacia. Mums! Efter flera blöta timmar på Schnelle Liebe med slibbig Vodka Maracuja styrde vi kosan vidare mot Erste Liga, en av stans mest populära elektroklubbar. Kvällen avrundades som kvällarna i Glockenbach gör till 99 procent – med en tidig frukost på klassikern Alpen Imbiss (Thalkirchner Str. 2). Här står partyfolket från Erste Liga och grannbaren Pimpernel i långa rader för att äta stans bästa Döner kebab (för 3,50 euro) eller superläcker vegetarisk pizza (för 2,50 euro).

Det står ett gäng studenter bakom idén. De kallar sig Urbanauterna och vill jobba för att höja livskvaliteten München. Jag tycker att de har lyckats. Stranden på Corneliusbrücke har en skön stämning och mycket blandad publik. Kolla in Urbanauterna för att se på vilka andra platser de ordnar strandfester.

Jag och min kusin tittade förbi i helgen. Eftersom vädret var ostadigt var stranden rätt tom. Det var ändå skönt att hänga ett tag med fötterna i sanden och en öl i handen.

Människor slappar bäst i sand av någon anledning.

Vacker utsikt över Isar

Mörka moln över kyrkan St. Maximilian

Sagolandet Schlaraffenland är motto fredagen den 26 juni, 2009. Missa inte om ni bor/är i stan!